torsdag 31 mars 2016

En avig och en rät.

Det här med att sticka var ju som att cykla.
Har man en gång lärt sig det så sitter det tydligen kvar i hjärnan, hur längesedan det än var man stickade sist.
I går började jag med att lägga upp maskor på en sticka och sedan var det "bara" att sätta igång att sticka.
Det tog några varv innan jag kom på hur man stickade aviga varv.
Efter det kom jag igång på riktigt.

Nu försöker jag bara komma ihåg hur man stickar jämnt och fint.
Så småningom kan jag kanske komma igång med att sticka efter mönster.
Bland svärmors garner låg stickbeskrivningen till hennes populära mössor.
Jag får försöka lära mig att sticka dessa. Ta över stafettpinnen och fortsätta sticka hennes "farmorsmössor".

onsdag 30 mars 2016

Garn

Fick med mig svärmors garnnystan, stickor och virknålen hem från Dalarna.
Nu börjar det klia i stickfingrarna mina.
Men hur gör man?
Kommer inte ihåg ett skvatt. Sist jag stickade var 1987.
Då stickade jag mig en tröja som var neonrosa och mintgrön.
Snyggt!
Nu har jag fyllt min fina korg med garner, klart jag måste sticka då.
Får googla helt enkelt.


Visdomsord till mig själv och andra

Jag lovar att härmed alltid tänka på dessa tre saker.
Eller jag skall alltid försöka och göra mitt bästa.
Efter 30 år med samma gubbe är det inte så enkelt.
Jo, det första, men andra å tredje uj uj uj...
Det gäller inte bara gubben förresten. Du skall höra mig när jag kör bil...##%&/(/&%!!
Hittade den i Grannettes facebookflöde i går.
Snodde den direkt.
Tror hon lade ut den för min skull :)


tisdag 29 mars 2016

Det var den påsken det...

Nu är vi hemma i Uppsala igen.
Det var skönt att komma hem och jag hoppas nu att det bara går bra för svärfar att bo ensam.
Det är ett tungt jobb han har framför sig, men samtidigt är det något som bara måste göras.
I bland lämnar livet inga lätta vägar att gå.
Jag har tvättat hela dagen och just nu åkte Jonny och handlade. Det var väldigt tomt i kylskåpet.
I morgon åker vi till Hållen.
Det skall bli skönt att komma dit.
Det har väl blivit vår där nu, antar jag.
Skall kanske köpa med mig lite penséer ut, som jag kan sätta på trappen.
Dags att sätta upp paviljongen också och ta fram utemöblerna.
Härligt med vår!
Det skall bli skönt att komma ut till vårt hus och kanske tänka på andra saker i några dagar.
Sorgen efter svärmor har ju inte gått över, men den största chocken har lagt sig och lite vardag kan krypa sig på utan att vi mår allt för dåligt.
Nästa vecka är det begravning och då blir det tungt igen, riktigt tungt.
Men först några dagar i Hållen med vårstök.
Det ser jag fram emot!

P.S Är det för tidigt att sätta ut Pelargonerna nu?


söndag 27 mars 2016

Inte mitt kök

I dag brast det för mig.
Jag lovade svärfar att ta hand om lite mat i frysen.
Jag har lagat färdiga måltider åt honom av saker som svärmor hade i frysen.
Men allt känns så fel.
Att stå i hennes kök och laga hennes mat.
Tänk om hon inte alls hade tänkt göra biffar av den fina älgfärsen? Tänk om hon hade tänkt göra något annat av torskfiléerna? Jag kanske kokade alldeles för söt lingonsylt?
Det känns så konstigt att gräva i hennes köksskåp och rota runt bland hennes mat.
Det blev så konkret i dag, att hon är borta och att hon aldrig mer kommer laga någon mat i det här köket.

fredag 25 mars 2016

Skärtorsdag och långfredag

I går gjorde vi ett tungt dagsverke, nämligen tog reda på alla Ammis kläder.
Jag sorterade och sedan åkte vi bort med dem.
Det var tungt för mig och jag kan bara gissa hur tungt det skulle ha varit för svärfar att göra det själv. Han var tacksa att han slapp.
Till middag åt vi krohjortskavsgryta med ris och sedan var det långa samtal i soffan ända till kvällen.
Jag var lite orolig över killarna som skulle köra från Uppsala upp till Huså i går eftermiddag.
Det var tydligen snorhalt på vägarna i fjällvärlden.
Snackade med Ludde vid 21.30 och då hade de precis kommit upp till stugan och öppnat första ölen.
Jag blev lugn och kunde somna gott efter en lång och jobbig dag.

I dag är det långfredag.
Solens lyser med sin frånvaro. Himmlen hänger så lågt att man nästan kan ta på den om man bara sträcker lite på sig.
Men det är vackert ändå på något vis.
I dag skall vi äta omelett med champinjonstuvning och prinskorv till lunch.
I går gjorde jag iordning en påskskinka. Hoppas den är god trots att den är färdigkokt.
Det gick inte att hitta en rå skinka någonstans. Vi letade både i Uppsala och i Borlänge utan resultat.
Till kvällen blir det snittar med Kalixlöjrom, som jag tog med mig hemifrån.
Jonny skall städa bilen, sa han. Får se om han orkar ta tag i det i dag.
Annars så gör vi det bara en annan dag.
Påsken är väldigt stilla här i år.
Svärmor har fått väldigt vackra blommor och det är dessa som får pynta hemmet.
Allt annat känns makabert på något vis.
Påskris och tuppar, ägg och påskkärringar får helt enkelt vänta till ett annat år.
Jag gjorde påsknaglar i går i alla fall.

onsdag 23 mars 2016

Mot Dalarna

Snart sätter vi oss i bilen och åker tillbaks till Rämshyttan i Dalarna.
I dag skall vi träffa Fonus och sedan stannar vi hos svärfar över påsk. Vi har mycket att prata om och mycket att planera. Det blir bra att kunna ta tag i saker pö om pö under flera dagar.
Man blir trött i skallen av att sörja så det är bra att vara tillsammans i flera dagar så allt inte behöver planeras på en och samma dag.
Fast vad vet jag. Vi kanske måste få allt klart i dag hos begravningsentreprenören. I så fall kommer vi vara slutkörda och genommanglade när vi kommer hem ikväll.
Ingen ide´att spekulera om hur det kommer att bli, det är bättre att ta saker och ting som de kommer så slipper det ta energi flera gånger. Detta är nog energikrävande.
Jag har i alla fall köpt lite påskmat så att vi klarar oss några dagar. Att laga mat är ju samtidigt terapi för mig. Jag tänker så bra när jag står vid spisen och jag blir lugn av att laga mat.
Det blir nog en påsk i år också, trots allt.
Nu är det bara dagar som vi skall ta oss igenom fram till begravningen och sedan kan man börja blicka framåt så smått, så smått.
Jag vet ju att sorg inte försvinner men det blir lättare och lättare att hantera i vardagen. Någon pratade med mig om en tårbarometer. Just nu ligger tårarna staxt under ögonlocket, så småningom trängs tårarna längre och längre ner i kroppen och till slut har man de långt ner i magen och de skjuts inte upp i ögonen hela tiden.
Jag gråter inte så fort jag tänker på min familj t ex. Det har gått många, många år nu. Jag har varit utan mor i snart trettio år, utan far i tjugofem och det är tio år sedan min bror gick bort.
Klart att sorgen finns där hela tiden, men det är sällan jag fäller tårar över dem längre. Det är så det är. Jag hade dåligt samvete i början när jag inte grät längre, men nu har jag förstått att sorg inte bara är antal tårar som man fäller. Det är också hur man kommer ihåg sina döda.
Jag tänder ljus på deras födelsedagar och skriver o dem hela tiden. De finns hos mig fastän det har gått så lång tid.
Sorg är att komma ihåg, inte att glömma.
Nu behöver jag en kopp kaffe till, sedan två ägg innan jag sätter mig på kvasten och åker mot en tung påskhelg.


tisdag 22 mars 2016

Ingen Glad Påsk

Just nu har vi sorg här hemma igen, som du kanske har läst.
Allt blev ställt på ända när vi fick det hemska beskedet i förrgår.
Ingen påsk i fjällen, för min del, inget fiske i Norge för Jonnys del.
Killarna åker till Huså i alla fall och det känns bra för min del. Då vet jag att de kommer att få en trevlig påsk med moster, morbror och kusiner i alla fall.
Jag och Jonny åker tillbaks till svärfar i dag eller i morgon.
På så sätt slipper vi sitta ensamma här hemma och han slipper sitta själv där uppe i Dalarna. Det är viktigt att man tar hand om varandra i svåra stunder.
Det är mycket att planera inför det som komma skall. Att planera en begravning görs inte av sig själv och det krävs både styrka och inre kraft att göra det. Allt det som man inte har när man precis har mist någon man älskar.
Då är det bra att ha någon att bolla med, någon som kan ta över när kraften sinar och man bara vill lägga sig ner och falla bort i gråt och sorg.
Det blir ingen glad påsk i år, men lite påskmat skall jag nog få till och jag tänkte även pynta där hemma lite modest.
En fin duk på bordet och lite blommor får räcka. Vi struntar i kycklingar och påskris, det känns verkligen helt fel den här påsken.
Men jag tror att svärmor vill att jag gör lite påskfint ändå.
Jonny går inte på jobbet den här veckan och det känns bra. Då har vi varandra och vi kan planera de kommande dagarna tillsammans.
Det enda som känns bra med allt detta sorgliga är att mitt knä och min smärta kommer i bakgrunden, istället för att vara i fokus hela tiden.
I natt sov jag utan värktabletter för första gången på länge. Jag somnade av ren och skär utmattning och sov som en stock i nästan sju timmar!?
I dag vet jag inte riktigt vad som väntar. En slapp dag i soffan eller så handlar vi och dundrar till Borlänge. Packa skall jag göra i vilket fall som helst, så att väskan är redo för en weekend i Rämshyttan.

Mor och son.
Påsken 2009.


måndag 21 mars 2016

En jobbig dag

I dag har jag och min familj åkt Dalarna runt.
Först 2 timmar i bilen till Falu lasarett.
Där fick vi ta adjö av min svärmor, Jonnys mor och pojkarnas farmor.
Det var en vacker och sorglig stund.
Ute var det grått och tråkigt precis som våra sinnen.
Därefter åkte vi och handlade mat och körde sedan vidare förbi Borlänge och till Rämshyttan.
Där väntade svärfar och svåger på oss.
Jag bjöd på mat och vi fick fina samtal och en kärleksfull stund tillsammans.
Det kändes konstigt att vara i huset utan att Ammi var där.
Mer gråt men även lite skratt, precis så som livet är.
Kl 16 hade vi två och en halv timme hem till Uppsala.
Nu är vi trötta i både kropp och själ.
Men det är inte säkert att vi kommer sova gott för det.
Tankar dom snurrar och sorg som gnager är inte det bästa sömnmedlet precis.
I morgon hoppas vi nya krafter.

söndag 20 mars 2016

Kära svärmor

För snart 29 år sedan träffades vi första gången.
Jag följde med Jonny hem till Uppsala för att fira din födelsedag.
Det var den 16 oktober 1987 och du fyllde 40 år. Några veckor senare miste jag min mor och du tog emot mig med öppna armar när vi flyttade ner till er i Skyttorp.
I nästan 30 år har jag varit medlem i familjen och vi har för det mesta dragit jämt *ler*. 
Det var otroligt roligt när du kom till vårt hus i somras och att jag, Jonny och våra pojkar fick fira den sista julen med dig känns som en ynnest.
Vi hade inte firat jul ihop på åtta år och därför känns det bra att vi gjorde det just i år.
Just nu är vi i lite chock här hemma. Vi kan inte förstå att du inte finns hos oss längre, att detta var sista julen med dig, att du inte kommer till oss i sommar som vi planerade och att du inte kommer vara i ditt hus i Rämshyttan nästa gång vi kommer dit för att fiska kräftor.
Min man har mist sin mor och jag kan inte trösta honom.
Åter igen drabbade sorgen oss.
Åter igen rinner våra tårar utan att vi kan förstå det sorgliga som hänt.
Vila i frid Ammi<3

lördag 19 mars 2016

Mosaik

Jonny hade varit så duktig och lagt mosaik på vår vägg till jag kom hem i torsdags.
I går skulle han foga.
Killen på Bauhaus hade skickat med honom två påsar med fogmassa, men det räckte bara till halva väggen!?
Så i dag när de öppnar måste han åka dit och köpa mer.
Vi hade tänkt foga klart i går och dra till Hållen i dag men nu får "vi" lov att foga klart först innan vi åker upp till stugan.
Jonny åker till Luleå på måndag och sedan åker han till Norge och fiskar i slutet av veckan.
Det vore skönt om fogen sitter där när han åker.
Det skall alltid jäklas lite när vi håller på. Jag tror aldrig det går smidigt och snabbt när vi skall göra saker. Köper vi en garderob får vi två vänsterhängda dörrar, köper vi en säng kommer vi hem med endast sju ben, det fattas skruvar till nästan allt och elsladden till nya stereon är av...
Nu frågade han speciellt killen på Bauhaus hur mycket han skulle köpa och kommer ändå hem med för lite fogmassa. Man kan ju tro att de skulle "lura" på honom på tok för mycket i stället, när han säger att han aldrig gjort detta förr.
Ja ja, nu är det bara att köpa mer och sedan åka hem och foga resten.
Vi åker upp till vårt älskade Hållen när allt är klart här hemma. Vi får en mysig lördagskväll och söndagsmorgon där. Det får räcka för ett tag.
Snyggt blir det när allt blir klart i alla fall.




fredag 18 mars 2016

Borta bra men hemma bäst!

I går kom jag hem och jag har sovit som en stock i min säng i natt.
Jonny hade gjort så fint i köket och idag skall fogmassan på. Vi skall åka till Hållen, men jag vill göra färsigt här hemma först. Packa upp, städa, foga mm.
Jag tycker att vi kan ha en mysig fredag hemma och åka till Hållen i morgon bitti.
Tågresan ner var lite jobbig för jag satt mitt emot en karl med lååååånga ben, så mitt benutrymme blev minimalt. Jag kan inte sitta 90 grader med mitt onda knä någon lång stund, så efter några mil var jag tvungen att fråga honom om jag fick ha mitt ben mellan hans under bordet?
Lite pinsamt men jag var tvungen.
När jag kom hem hade Jonny satt mosaik på hela väggen och det blev jättefint!
Det blev bra så som han hade möblerat också, men jag skall lägga "min hand" på en del grejer innan jag är helt nöjd :)
Det var en trevlig vecka i Östersund jag hann med att träffa en massa nya och gamla vänner.
Tack Anita, Kerstin, Pernilla, Nina, Lena, Eva, Kicki, Titti, Eivor, Gudrun och Cina för att ni tog kontakt med mig och ville träffas.
Jag har druckit Jämtlänsk öl, ätit Jämtlänsk mat, jag har sjungit i kör och sett det nya hotellet på Frösön. Jag har träffat min fd faster och min gamla barndomskamrat från Odenskog. Jag har surrat bort en hel kväll med min gamla svägerska och varit på graven med blommor och ljus. Jag har ätit sushi med min kompis och druckit tre vanilla Caramell Latte på Espresso House under ett dygn.
För första gången på 25 år fick jag också smaka en Killevipp på Törners konditori.
Det var också en massa saker som jag INTE hann. T ex träffade jag inte mina brorsbarn och barnbarn, som jag gärna hade velat göra, Jag åt inte brunch på Arctura och jag har en hel lista med vänner kvar som jag också hade velat träffa.
Men Östersund står kvar och jag kommer upp fler gånger.
Jag åker tillbaks redan på torsdag, men då åker jag förbi Östersund och dundrar raka vägen upp till Huså för att fira påsk med syster plus hennes familj och mina barn.
Jonny åker till Norge för att fiska, så honom ser jag inte röken av förrän  den 3 april.
Det var skönt att åka ifrån det slaskiga Östersund och komma hem till ett torrt och nästan grönt Uppsala.
Som sagt:
BORTA BRA MEN HEMMA BÄST!




onsdag 16 mars 2016

Hemma & hemma

Nu har jag varit hemma i Östersund i snart en vecka, men nu längtar jag hem.
Ja, vad är hemma egentligen?
Jag känner till alla gator och torg här i Östersund, men mycket är annorlunda.
Det märks att det är femton år sedan jag bodde här. Det har poppat upp hus och hela stadsdelar, som inte fanns när vi flyttade här ifrån.
Hemma är nog Uppsala nu för tiden, ändå. 
En riktig'n jamtlandstaus kanske jag inte är längre? Lite sorgligt kanske?
Jag känner inte längre någon hemlängtan när jag är här uppe, förutom hem till Uppsala då.
Det är roligt att göra det som jag har gjort den här veckan. Hälsa på kompisar, se platser som är nostalgiska för mig. Träffa de jag älskar. Men jag kommer fram till samma slutsats varje gång jag är här uppe, att jag inte skulle vilja flytta hit igen. Jag har mitt hem i Uppsala nu och det känns skönt att känna det.
Men det är otroligt vackert här och det var något som jag inte tänkte på när jag bodde här.

I dag skall jag hälsa på min familj på graven och sedan träffa en "faster" som jag inte sett på nästan 20 år.
I kväll ska jag äta middag ute med en kompis och kanske hinner jag träffa syrran en sista gång för den här veckan.
I morgon blir det en fika på stan med Cina innan jag sätter mig på tåget och tuffar hemöver.
Home sweet home!
Om två veckor kommer jag tillbaks, men då åker vi till Huså för att fira påsk.
Sedan kommer det nog att dröja innan jag återvänder till mitt kära Östersund. 




tisdag 15 mars 2016

Soooolen!

I dag hälsade jag på hos min moster.
Men först köpte jag blommor och satt sedan en stund nere vid Östersunds båthamn.
Min bleka nuna tankade D-vitamin i solen.

Ont om båtar var det gott om.
Nu ska jag hälsa på min gamla vän Eva.
Henne träffade jag 2012 en snabb sväng på en fest och innan dess var det nig någon gång på 80-talet.
Det skall bli skoj att prata gamla minnen.

måndag 14 mars 2016

Körsång

I kväll har jag varit på Gamla Tingshuset och sjungit i kör med Nina och Lena.
Jämtland New Rock & Gospelchoir, heter de.
Var det roligt?
Ja! Det var det...
Måste genast kolla upp om det finns någon kör hemma i Uppsala som jag kan gå med i.
Vi sjöng Jämtlandssången, God gave rock'n'roll roll to you och Happy.
Sedan blev det go'fika hemma hos Nina.
Nu känner jag mig både happy och go' och efter natten som var kan jag nog somna som en gris snart.


Allergisk

I natt hemma hos Anita, reagerade jag för första gången den här veckan, på katterna.
Anitas katter kanske har ett annat allergen än Eivors för jag vaknade mitt i natten i Lit, av att jag inte kunde andas och näsan kliades.
Efter mycket om och men fick jag lov att ringa efter Eivor så hon fick komma och hämta mig.
Det kändes väl så där, kan jag meddela.
Väcka henne kl 02.00 för att hon skall sätta sig i bilen och hämta mig i Lit.
Men jag hade inget val. När man inte får åt sig luft så vill man bara komma där ifrån.
Var "hemma" igen kl 03.00 och somnade ca 45 minuter senare.
I dag är jag alltså lite tröttmössa, inte så konstigt.

Det går alltså bättre med dessa två katter.
Detta är Kattia

Detta är Pixie

söndag 13 mars 2016

Tivars och Lit

I dag har jag först ätit lunch på Tivars Gårdsmejeri med Eivor.
Vi åt fantastisk kantarellsoppa med hemmagjort bröd och deras fantastiskt goda ostar.
Sedan fick vi ostfyllda järpar med stekt potatis och gräddsås.
Rödlöksmarmeladen som var till var bara så god.
Det fanns sallad och deras egen fetaost.
Blev vi mätta undrar du va?

På vägen dit såg vi fjällen och åkte isväg.
Eivor skjutsade mig sedan till Lit och dumpade mig hos syster.
Deras nya hus här i Lit är superfint med egen brygga invid Indalsälven.
God mat igen och härliga samtal.
Nu skall jag sova. Det är en dag i morgon  också.

Östersund

Nu har jag snart varit här i Östersund i tre dygn.
Hunnit träffa några tjejer i fredags på Tapasmys hos Kerstin.
I går, lördag, träffade jag Lena och Anita på stan. Gick på Tötnres konditori och åt en Killevipp.
Jag skrev på Facebook i går att det var 20 år sedan sist, men det är nog 30 år sedan, om jag tänker efter.
På kvällen bjöd Eivor mig och syrran på mat och sedan pubade vi på stan i hopp om att få dyka på någon gammal kompis, men det var tunnsått med sådana just i går.
Jag och syrran hade det mysigt i alla fall. Drack god Jämtländsk öl och snackade till hennes buss gick.
I dag skall jag och Eivor äta lunch på Tivars Gårdsmejeri.
Fortsättning följer...

fredag 11 mars 2016

Lugn morgon

Kunde som vanligt inte sova länge i morse.
Vaknade 06.15 pigg som en lärka.
Ingen allergi får jag av katterna och det känns jättebra.
Sov gott i Eivors gästsäng, även om det alltid är lite svårt att somna första natten borta.( tantvarning, jag vet!)
Nu läser jag tidningar och dricker kaffe.
I dag ska vi upp på Lillänge och handla lite. I kväll blir det party, party...

torsdag 10 mars 2016

Resfeber

vaknade 02.15 i natt och trodde det var morgon. Började tänka på min stundande tågresa.
Jag reser så sällan att jag får resfeber av att jag skall åka tåg mellan Uppsala - Östersund.
Mitt knä ställer ju till det för mig, kan man säga.
Jag har just tvingat Jonny att följa med mig ända upp på tåget för att jag helt enkelt är rädd för att jag inte kommer upp av mig själv.
En stor tung väska plus stora trappsteg upp på tåget. Jag är osäker på om mitt knä pallar det. Jag kanske blir stående på perrongen med en fot på tåget och en på marken när tåget rullar.
"one foot on the platform and the other on the train" - vilken låt är det? (å sluta googla).
Men Jonny sa snällt att han hjälper mig upp på tåget så där blev jag lättad.
Vaknade som sagt 02.15 i natt och tänkte på min vecka i Östersund.
Vad skall jag hitta på då?
Jag hoppas att jag kan få skjuts hit och dit annars blir jag väl mest sittande hemma hos Eivor. Min gamla moster bor bara ett kvarter bort så henne skall jag genast hälsa på.
AW hos Kerstin i morgonkväll. Lördagen är öppen. Gregoriemarknaden har kommit till stan och det är loppis på stadsteatern.
Söndagen hoppas jag på att få se Tivars gårdsmejeri och sedan en natt hos syrran i Lit.
På måndag skall jag sjunga i kör med Nina och Lena, det skall bli roligt.
Som vanligt när jag skall resa någonstans så ångrar jag mig alltid i sista sekund. Jag vill helst vara hemma jag, gillar inte själva resan, fast jag vet att jag kommer få en rolig vecka i Östersund. Jag är bara orolig för mitt knä. Jag säger att jag skall ta det lugnt, men när man är med människor som jag inte känner så frågar jag inte efter hjälp, som jag gör här hemma och då sliter jag hemskt på det ställe där jag redan har så jävla ont.
Men jag skall försöka göra mitt bästa att säga till om jag inte kan göra saker.
Det är bara så svårt att vara handikappad. Jättesvårt!
Om en timme skall jag sitta i bilen så jag måste sätta fart nu.


onsdag 9 mars 2016

Lejongul, Roströd eller vit?

Hittade en snygg klänning på nätet.
!69:- och fri frakt från USA.
Tänkte den kunde vara fin och skön till sommaren.
Frågan är vilken färg jag skall beställa?
Vad tycker du?
Lejongul

Roströd

Vit

Den 2 mars

För sju dagar sedan var jag lika gammal som min mamma var när hon gick bort. Alltså den 2 mars 2016.
Jag vet att det är lite makabert att räkna ut en sådan sak, men av någon anledning kom det över mig när vi satt och planerade lite vad vi skall göra den dag jag fyller 50 år.
Min mamma fick aldrig upp leva sin 50 årsdag.
Fredagen den 3:e juni 1988, när hon skulle ha haft en stor 50 årsfest så hade vi urnsättningen istället.
Jag var 21 år och förstod väl att min mor var ung, men nu känns det ännu mer påtagligt hur ung hon var.
Jag känner mig inte redo att lämna mitt liv ännu. Jag vill bli gammal och få barnbarn. Det ville säkert hon med.
Min mamma hann bara att få ett barnbarn innan hon gick bort. Efteråt kom det sju till.
Nästa år har hon varit död  i 30 år och det känns helt overkligt att det gått så lång tid. Jag kommer ihåg kvällen hon gick bort och ibland , när någon vill lyssna, kan jag fortfarande berätta lika detaljerat som om allt skedde igår.
Jag kommer ihåg allt glasklart.
Någon gång i veckan, när jag åker upp till Östersund, skall jag åka upp på graven och prata lite med henne.




tisdag 8 mars 2016

Stockholm VRS Norrland

Satt bredvid några snubbar på Food Court i dag. De sa att de läst en undersökning som visar att människor i Norrland väljer att ta "den där extra dagen" hemma efter de varit sjuka. Det gör man i mindre utsträckning i Stockholm, visade undersökningen och nu skulle det tillsättas en utredning som skall ta reda på varför det är så?
Den äldsta (jag gissar på chefen) sa då, jag citerar "Det behövs väl för faan ingen utredning till detta! Det är väl självklart varför det är så. I Stockholm trivs människor och de har bra jobb. I Norrland mår folk dåligt och har hemska och tråkiga jobb. Det är väl klart att de tar en extra dag hemma då".
Ja, vad säger man!?


Packa kappsäcken

Om två dygn tar jag tåget till Östersund.
Hur kallt är det där uppe då, ska man ta fram täckjackan igen?
Vilka skor skall jag ta på mig?
Behövs det mössa och vantar?
Vad har jag för kläder att sätta på mig? Nu när jag har gått upp i vikt igen så har min garderob inte samma utbud som för ett halvår sedan.
Jag får försöka trolla med knäna helt enkelt. Eller så åker jag upp på Gränby och ser vad de har för skoj där uppe då?
Såg att jag fick rabattkuponger på både DEA och Kapp Ahl med posten i går så jag kanske kan hitta mig något snyggt kanske?
Måste hämta ut min tågbiljett också. Jag valde pappersbiljett eftersom e-biljetterna inte alltid funkar som de skall.
Jonny höll på att bli kvar i Uppsala sist han provade en sms-biljett som aldrig kom. Konduktören lät honom stanna på tåget bara för att vara sjysst. Då kunde han ändå visa att den var betald och allt men själva biljetten ville inte komma. Det har ju med telefonbolaget att göra, inte SJ.
Så, nä, det fick bli en vanlig, hederlig pappersbiljett på torsdag.
Det blir väl lite restaurangbesök när jag kommer upp och någon pub kanske?
Någonstans mitt emellan flådiga galaklänningar och mysbyxor blir väl bra :)
Jag skall börja packa när jag kommer hem från Gränby.
Ha en bra tisdag!
Kram hela da´n!



måndag 7 mars 2016

God Morgon!

En ny vecka börjar nu, efter en blodig natt.
När jag äter mina starka tabletter på kvällen så drömmer jag ofta om död, blod och hemskheter. Jag drömmer värre än den värsta skräckfilmen.
Men nu är drömmen borta och jag sitter här i köket med en kopp kaffe. Jonny gör sig redo att åka till Kista och tjäna lite pengar. Tur att någon av oss gör det.
Själv skall jag ha en lugn morgon och sedan skall jag ge mig ut på cykeln. Nu är vägarna snö och isfria, då törs jag ge mig ut på dem igen.
Det var några månader sedan jag cyklade nu och det skall bli riktigt skönt. Jag skall cykla förbi jobbet och säga hej och sedan ta en tur runt Årsta för att se hur mina ben funkar.
Mitt knä är just nu katastrofdåligt, är riktigt orolig hur det skall gå att åka till Östersund på torsdag faktiskt.
Jonnys 50 årsdag tog knäcken på mig. Att halta runt och vara värdinna är ingen bra idé när man har ett utslitet knä, men jag trodde inte att en kväll skulle spela så stor roll...
...men det gjorde det!
Det är lätt att vara efterklok.
Jag har haft ont i mitt knä så länge nu men ändå glömmer jag bort att jag inte skall göra vissa saker. Det har nog med acceptans att göra. Jag vägrar helt enkelt acceptera att jag har ett trasigt knä, att jag inte kan göra de mest självklara rörelser längre. Att på min 49-åriga kropp sitter ett knä som tillhör Agda 98 år. DET är inte lätt att acceptera.
Men snart är detta knä ett minne blott och då, mina vänner, skall jag promenera. Du anar inte vad jag saknar att kunna promenera.
I fotriktiga skor skall jag se mig om i världen.Jag gråter av bara tanken.
Men i dag skall jag i alla fall ge mig ut på cykeln för första gången sedan början av november, tror jag.
Det skall bli skönt med lite frisk luft i lungorna.
Kram hela dan!
Nu har jag hittat fler sådana här kaffekoppar.
De finns att köpa på Bönor&Blad uppe på
Gränby Centrum.

söndag 6 mars 2016

Vasalopp och dop

Vaknade i Hållen lagom till startskottet gick för Vasaloppet.
Kaffe och frukost framför tv:n innan det var dags att packa ihop oss och åka till stan.
Kl 13.30 var det dags för dop i Ga: Uppsala kyrka.
Lilla Leon välkomnades in i församlingen.
Sedan tårta i församlingsgården.
Tack Hanna och Mogge för ett vackert dop.
Nu sitter vi och väntar på att vi skall bli hungriga igen.
Kl 17.30 har vi beställt bord på Java.
Asiatisk buffé till middag i dag alltså.

lördag 5 mars 2016

Ångest eller njuta? That´s the question?

Vaknade jättesent. kl 10.00!!
Druckit kaffe, käkat frulle och nu väntar jag på att få lite varmvatten så att jag kan duscha.
Klockan är över 12 och jag sitter fortfarande i pyjamas!
Försöker njuta av det, men får mest ångest. Du vet, jag och sova är ingen bra kombo. Få alltid dåligt samvete när jag är trött och lat. Fina flickor sover inte, eller något sådant. Jag vet inte? Jag får snart prata med en psykolog om det där.
Jag har ingenting att göra i dag, inga måsten och ändå mår jag dåligt över att jag bara sitter här. Mitt onda knä gör att jag inte ens kan ta en lite promenad och ÄNDÅ mår jag dåligt?!
Det är inte ens vackert väder ute. Gråmulet och töslask. Jag borde bara kunna njuta av att sitta inne i pyjamas hela dagen, eller hur?
Kan någon förklara detta för mig!
Vad är det för allvarligt fel på min hjärna?
Jag har ju faktiskt lagt köttet i marinad och slarvat med dammsugaren i köket, men det är tydligen inte bra nog för mig själv.
I bland är hjärnan både klok och dum på samma gång. Det är som om det sitter en ängel och en djävul på mig, en på varje axel. Djävulen ger mig dåligt samvete och ängeln säger åt mig att det är ok.
Nu är det bara upp till mig vem jag skall lyssna på?
Ängeln förstås, säger du då.
Ja, om det bara vore så enkelt.


fredag 4 mars 2016

Två år sedan.

I två år har vi haft vårt hus här i den lilla byn Hållen i Norduppland.
I två år har vi njutit varje sekund vi kunnat vara här. Här ute står tiden stilla och här ute kan vi verkligen vila.
I vårt lilla hus på landet kan vi samla våra tankar och njuta av varandra på ett sätt som vi inte hinner med i stan.
Det är två år sedan vi flyttade in här och det är fortfarande lika glädjefyllt att åka hit. Jag har längtat i hela mitt vuxna liv efter ett sommarhus, ett fritidshus, ett ställe dit man kan åka och bara vara.
Bo Kaspers orkester gör en låt som heter "Semester" och när jag lyssnade på den förr, kunde jag bara i min vildaste fantasi tänka att jag skulle få "ett eget hus på landet dit ingen telefon kan nå, ett glas som klirrar, grogg i handen å jag kan svära på, att det här är nog så nära himlen som vi kommer nå."
Varje gång jag kommer hit förundras jag över hur tyst det är och hur lugn jag blir när jag går omkring bland mina gamla saker.
Jag tänker mycket på min mamma när jag är här ute. Jag tänker att hon skulle ha älskat det här huset med alla dessa gamla, fina saker.
Morfars skåp, mormors kryddburkar, de gamla matsalsmöblerna och alla rosablommiga detaljer som finns överallt.
Detta är det sommarhus som hon själv aldrig fick och därför hoppas jag att hon är med mig här ute och att hon tycker om hur det ser ut här.
Två år och fortfarande fylls jag av ett lyckorus av att detta är vårt egna hus.
När man varit i botten ekonomiskt och trott att detta bara är för andra, inte mig så finns det ingen känsla som kan beskriva den lycka jag känner när jag kommer hit.
Det är ungefär som när man blev förälder första gången och man satt och smakade på ordet mamma, tittade på det knytet och översköljdes av ett lyckorus som man inte känt förut.
Hus och barn är givetvis inte detsamma men bara så att du får ett hum om den lycka jag känner när jag kommer hit.
Snart skall jag göra lite lunch till gubben och mig. I dag blir det ärtsoppa innan vi ger oss iväg på vår lilla utflykt till först Tolbo, för att köpa kött och sedan Tobo för att köpa ett glas. Jag skall även köpa en dunk vin på ICA i Edvalla, som jag beställde i tisdags. Sjysst med ett utlämningsställe i närheten så att man slipper åka ända till Tierp eller Skutskär för att få sig ett glas rött till kvällens entrecôte.
Livet på landet är inte helt fel.
Kollar man på de här bilderna kan man ju längta ihjäl sig till sommaren!!