Druckit kaffe, käkat frulle och nu väntar jag på att få lite varmvatten så att jag kan duscha.
Klockan är över 12 och jag sitter fortfarande i pyjamas!
Försöker njuta av det, men får mest ångest. Du vet, jag och sova är ingen bra kombo. Få alltid dåligt samvete när jag är trött och lat. Fina flickor sover inte, eller något sådant. Jag vet inte? Jag får snart prata med en psykolog om det där.
Jag har ingenting att göra i dag, inga måsten och ändå mår jag dåligt över att jag bara sitter här. Mitt onda knä gör att jag inte ens kan ta en lite promenad och ÄNDÅ mår jag dåligt?!
Det är inte ens vackert väder ute. Gråmulet och töslask. Jag borde bara kunna njuta av att sitta inne i pyjamas hela dagen, eller hur?
Kan någon förklara detta för mig!
Vad är det för allvarligt fel på min hjärna?
Jag har ju faktiskt lagt köttet i marinad och slarvat med dammsugaren i köket, men det är tydligen inte bra nog för mig själv.
I bland är hjärnan både klok och dum på samma gång. Det är som om det sitter en ängel och en djävul på mig, en på varje axel. Djävulen ger mig dåligt samvete och ängeln säger åt mig att det är ok.
Nu är det bara upp till mig vem jag skall lyssna på?
Ängeln förstås, säger du då.
Ja, om det bara vore så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar