fredag 26 januari 2018

Tröttelitröttast

Efter veckans händelser är det som om hjärnan gått i ide.
I går somnade jag straxt efter 21.00 och vaknade 07.30, när Jonnys larm ringde.
Nu ligger jag här i soffan med Katla och slötittar på tv och känner hur ögonlocken fladdrar.
Hur kan jag vara trött igen?
Psyktrött, skulle jag tro.


torsdag 25 januari 2018

4 brothers and A friend

Den sjuåriga flickan som vi trodde hade drunknat efter att vi lyft upp henne från en sjunkande flotte men som efter vad vi upplevde som evighet började andas igen. 

Den unga mammans glädjeskrik när hon insåg att hennes fyramånaders bebis hade överlevt flykten över det livsfarliga havet. 

Den lilla pojkens glädje när vi delade ut förnödenheter vid ett flyktingläger och han fick ett äpple. 

Vi bröder pratar ofta om de barn som vi hjälpt på plats på Lesbos. 

Vi har hjälpt så många barn nu att minnena ofta flyter ihop. Det är svårt att placera ansikten till särskilda händelser. Men några minnen försvinner aldrig från våra medvetanden. De tre minnena ovan är sådana som vi aldrig kommer glömma.

Vi får ofta frågan om varför vi återvänder till Lesbos. Och svaret är enkelt. För att det behövs.

Barnen fortsätter komma. 

Och vi fortsätter hjälpa.

Vi förstår att vi inte kan hjälpa alla. Men tillsammans med er, ni som bidrar med pengar och pepp, så kan vi hjälpa barnen på plats med mat, värmande filtar och kanske en liten godisbit. Det här handlar om barn som befinner sig i vad många utomstående skulle beskriva som ett av Europas mörkaste platser utan tillgång till de mest basala förnödenheter som alla barn borde kunna ta för givna. 

Kan vi bidra till att underlätta om så bara en enda dag för dem, att för en liten stund kanske få hjälpa dem glömma var de befinner sig, ja, så länge vi kan göra det kommer vi återvända till Lesbos.

På måndag åker vi.

Varje bidrag gör skillnad. Vill du också hjälpa oss hjälpa?

Swisha till nummer: 076 0099080.

Bor du utanför Sverige och vill skicka ett bidrag? Gör då en banköverföring till: IBAN SE7480000838169747140201, BIC: SWEDSESS

Tillsammans kan vi göra skillnad.


Som om det inte räcker...

.... med allt som det innebär att ha cancer.
I förrgår upptäckte läkarna att Ludwig haft en blodpropp i hjärnan också, eller en infarkt som de säger.
Därav den fruktansvärda huvudvärken för en vecka sedan.
Nu har han legat inne på sjukhuset sedan i tisdags och vi hoppas på att få hem honom i dag.
Men vi vet fortfarande inte vad gårdagens röntgen av hjärnan visar och han skall på en ultraljudsundersökning av hjärtat i eftermiddag.
Håll tummarna att det inte finns något kvar i hans blod som åker runt och kan skapa ännu en propp.
Håll håll håll...
Nu får han hjärtformad medicin som är blodplättsförtunnande.
Hjärtan för hjärtat till mitt älskade hjärta.


Han måste komma hem, så han får något annat i magen än sjukhusets pannkakor, som är det enda han väljer att äta när han är här.

fredag 19 januari 2018

After Work och en ny dagbok

I dag kommer mina fina kollegor hem till mig på en liten AW.
Tänkte först ställa in allt igår, när jag blev så där orolig igen.
När sonen inte mår bra så mår jag, om möjligt, ännu sämre.
Men Jonny tyckte jag skulle ordna allt som planerat i alla fall.
Några timmar med skratt och prat mår jag väl bara bättre av, tyckte han.
Å det kan han väl ha rätt i förstås.
Jag tänker bjuda på en lite vegetarisk buffé. Men det är mycket att tänka på. Lactos, gluten och corn-allergier.
Men det skall nog finnas något för alla smaker och magar.
Nu ligger Ludde i röntgenmaskinen och sedan hoppas jag att det går fort för honom att få komma hem hit till mig.
Han längtar väl efter lite Katla-gos nu, kan jag tro.

Köpte mig en vacker dagbok på Gränby i går.
Det var skönt att få skriva av sig lite igen. Jag kunde nästan inte sluta skriva i går.
Jag har verkligen längtat efter detta.


Nu sover Katla i sin bädd och då skall jag passa på att bädda och laga lite mat till kvällen.
Borde äta frukost, men jag har ingen aptit.
Jag kanske blir hungrig igen när jag får höra att Ludde mår bra och att han är på väg hit.
Det är svårt att beskriva vad ångest kan göra med din kropp och knopp.
Men i dag hoppas vi att ångesten är på semester. 
I dag är det fredag, Ludde kommer och jag skall få gäster....
Gott!


torsdag 18 januari 2018

Maigiz dagbok som du INTE får tjuvläsa.

Tänker mycket på att jag vill skriva igen. Skriva av mig ”på riktigt” liksom. 
Skriva om allt, om vad som händer och vad jag känner. 
Här på bloggen är ju allt som jag skriver väldigt genomtänkt. Jag måste hela tiden tänka på vad jag skriver så att jag inte sårar någon eller lämnar ut någon som inte vill det.
Det gäller även mig själv. Jag måste tänka på att jag inte lämnar ut mig själv för mycket heller.
Om jag skriver en dagbok bara för mig så får jag ju skriva vad faan jag vill utan att någon behöver veta vad jag skriver.
Jag kan ju fortsätta att skriva blogg ändå.
Fortsätta att skriva om vad jag gör och om min lilla Katla.
Hon kommer ta mycket av min tid framöver.
Säg ifrån om jag blir en sån där skitjobbig hundmänniska:)




måndag 15 januari 2018

Katla

Ja, hon fick namnet Katla.
En stort namn på en liten varelse.
Hon anpassar sig fint här hos oss. I går sov hon mycket, men hon både åt och drack.
I natt sov hon i sin bädd hela natten. Hon vaknade och gnällde kl 04.00 och visade mig att hon hade bajsat.
Sedan sov hon i två timmar till.
I dag har hon varit modigare.
Hon har busat på golvet och gått på upptäcksfärd runt i lägenheten.
Hon gnäller och visar när hon vill gå till lådan och kissa eller bajsa.
Hon är så duktig så.
Vi behöver henne hela familjen.


Nu sover hon på soffan bredvid mig.



fredag 12 januari 2018

Vänta

Om två och en halv timme har vi läkartid his Luddes läkare på Onklogen.
Han gjorde en röntgen den 27/12 och i dag får vi svaren.
Känslan man har fram till den här dagen går inte att beskriva. Timmarna fram till att kl är 14.00 är evighetslånga.
Ångesten ligger som ett spännband runt bröstkorgen på oss alla.
Vad är svaret? Vad kommer läkaren att säga?
Just nu sitter jag som en zombie i soffan och kollar på Whalgrens värld.
Tankarna snurrar och står helt stilla i skallen på samma gång.
Det brusar i öronen och hjärtat slår så hårt att bröstkorgen håller på att gå sönder.
Jag vill bara lägga mig och sova bort den här dagen.
Väck mig i morgon och tala om för mig att det senaste året bara varit en mardröm.
Snälla!




tisdag 9 januari 2018

Calle 27 år!

Tänk att min kille blivit så stor och vuxen.
Tack för god middag och en mysig kväll Calle och Agnes.




måndag 8 januari 2018

Veg å fisk

Jag och Jonny har bestämt att vi skall äta vegetariskt på veckorna och endast kött på helgerna.
Fisk och skaldjur ”får” vi också äta.
Alltså, vi får givetvis äta precis vad vi vill, men nu vill vi göra detta.
Det är ju liksom ingen uppoffring för min del alls, inte för Jonny heller.
Vi äter redan så mycket fisk och vegetariskt att det inte kommer bli så stor skillnad.
Vi äter givetvis det som bjuds när vi är borta.
Detta har att göra med att vi vill tänka mer på vår miljö och min mage.
I dag åt vi saffransrisotto och panerad torskrygg. I morgon blir det potatisbullar med vegetariskt bacon och lingonsylt
I lördags gjorde jag rotfruktsbiffat för första gången. De blev ok.
Chockade våra gäster tror jag, men det tar vi inget extra för.
Jag är så trött på att äta samma gamla mat och detta har gett mig nytändning i matlagandet.

Du som undrar hur det gick med min bil, kan jag tala om att den är på väg till skroten.
Kolven har skurit och det skulle kosta halva bilens värde att laga så nu får jag börja att se mig om efter en annan bil.
Astrid Sylvia får lämna oss nu.
Djävla skitbil!



torsdag 4 januari 2018

Fort va re gjort!

I dag åker julen ner i sina lådor igen. Det går fortare och fortare för varje år som går.
Upp med alla tomtar och fram med granen redan första december och ändå känns det som man nyss tig fram allt.
Ja ja... vi hade iallafall en supermysig jul och nyår.
Alla (nästan) hemskheter låg på vänt och vi kunde koppla av tillsammans med hela familjen.
Men i dag skall allt bort. Ner i lådorna i väntan på nästa jul.
Det är inte gjort på en pisskvart inte. Jag har nog det jag gör i dag jag.
Phu!