torsdag 31 augusti 2017

Rökfri och sockerfri

Nu har jag inte rökt på flera veckor. Har lite dålig koll på hur mycket jag faktiskt har rökt i sommar men jag bestämde mig efter midsommar att trappa ner och sedan har det bara blivit färre och färre.
Nu har jag varit helt rökfri i några veckor.
På lördag skall jag på fest med ett antal rökare och det får bli mitt eldprov.
Jag har sagt till mig själv att jag får feströka men det vore ju bra om jag slutade med de dumheterna också.
Jag försöker också bli sockerfri efter sommarens svullande.
Det är svårare att sluta med sockret än att sluta med ciggen.
Socker är VERKLIGEN ett heroin. Sockerberoende är nog bland de värsta missbruk man kan ha.
Nu har jag börjat äta LCHF så att jag kan sluta med sockret. Min erfarenhet säger mig att med den dieten är det mycket lättare att sluta med socker.
Med LCHF-mat är man mätt längre och då sätter inte sockersuget in på samma sätt.
Det är enkelt att äta LCHF, inga problem med maten. Bara på jobbet kanske, eftersom vi äter pedagogiska måltider med barnen så kan det ju bli omöjligt att inte äta kolhydrater ibland. Som i tisdags t ex när vi fick lasagne. Det är ju lite svårt att ta bort pastan då. Men då får jag äta lite istället. Jag arbetar bara sex timmar om dagen så då får jag äta när jag kommer hem istället.
Jag känner redan att jag mår bättre. På bara fem dagar har min magkatarr gett med sig och jag är inte sugen på kvällarna längre.
Jag vet ju att detta är en bra diet men jag har bara inte orkat hoppa på det tidigare men nu känner jag mig taggad.

Dagens middag.
Gräddstuvad spenat med stekt lax, zuccini och avocado med ishavssallad.





söndag 27 augusti 2017

Födelsedagspresenter

Den 10 augusti fyllde jag 51 år.
Inget speciellt alltså.
Men det fattar inte mina ungar för jag fick jättefina presenter.
Ljuslyktor och en superfin skål från Kosta Boda.

I dag när jag kom hem fick jag ytterligare en fin present av Ida och Ludde.
Ett underbart badlakan med personlig brodyr.


Jag känner mig förunnad att ha så fina söner och svärdöttrar omkring mig.
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Kräftskivan

Förra helgen var vi på kräftfiske och kräftskiva i Dalarna.
Svärfars årliga tillställning gick av stapeln och vi var på plats tillsammans med släkten från Skåne.
Vet ej varför jag inte bloggade då men jag gör det väl nu istället då.
Lite bilder från fiskenatten och sedan när vi mätte 743 kräftor och till sist kokade 350 st.
Det är lyxigt att sörpla i sig så många färska kräftor.









lördag 26 augusti 2017

Endorfiner vrs Ångest

Min kurator sa till mig i våras att träning är bra mot ångest.
Att jobba kroppen varm och frigöra endorfiner är ett bra sätt att motverka ångest på.
I morse satt jag i mitt kök och kände hur den välbekanta ångesten började krama runt min bröstkorg.
Sagt och gjort!
På med hörlurarna och en spellista med powerwalkmusik i öronen.
Gick två kilometer för första gången sedan operationen den 20/6-16.
Gick, blev varm och grät en liten skvätt.
Kom tillbaks svettig och mycket lugnare.
Så skönt att kunna gå igen. 
Så skönt att kunna dämpa min ångest och rädsla utan medicin.
Så skönt att börja känna mig som en människa igen.
Nu sitter jag i min trädgård, i gungan och tar igen mig.
Så skönt!



onsdag 23 augusti 2017

I valet och kvalet

I måndags kollade vi på en större lägenhet.
En femma på samma gård som vi redan bor på.
I går fick vi lånelöfte men vi har inte gett oss in i budgivningen ännu.
På tisdag kommer mäklaren hit och värderar vår lägenhet och efter det vet vi ungefär vad vi har råd att köpa för.
Klicka på länken och kolla på lägenheten.


tisdag 22 augusti 2017

Sjuk och fet

Eller sjukt fet.....eller fett sjuk.
Whatever...
Vaknade i går morse och kände en liten, liten knöl i halsen.
Tänkte att detta måste ju vara ett skämt. Första dagen på jobbet på flera månader och jag vaknar upp och känner mig sjuk?!
Jobbade hela dagen och i natt blev det värre.
Jobbade ändå hela dagen i dag men nu kan jag nog inte ljuga för mig själv längre.
Om inget mirakulöst händer i natt så måste jag nog stanna hemma från arbetet i morgon. Jag håller nämligen på att hosta lungorna ur mig och halsen bränner som eld.

Var på AKH(arbetsklädsvaruhuset) i dag.
Vi skall få nya regnkläder på jobbet, så jag och en kollega åkte dit för att prova ut rätt storlek.
Jag skulle även få en huvtröja och nya vinterbyxor. Kläder som de andra fick när jag var sjukskriven.
Men det var lättare sagt än gjort. De hade inga vinterbyxor i min storlek så de får specialbeställa ett par till mig.
Inte ett enda par i min storlek. Herre Gud! Det måste väl finnas tjockare bygggubbar än jag som kommer dig för att handla arbetskläder?
-oj, du är visst större än du ser ut, sa tjejen som hjälpte mig.
Var det en komplimang? Eller skall jag ta illa upp?
En sak är säker och det är att jag måste försöka göra något åt min vikt....
.....igen...
Det midjemåttet som hon visade mig är inget att skratta åt.
Hon frågade också om jag ville följa med på Herbalife möte med henne nästa vecka. Men då blev jag lite sur och sade bestämt nej.
Tänk vad man får vara med om när man är tjock!?



torsdag 17 augusti 2017

Upp å hoppa!

I dag ringde larmet kl 06.15.
I dag är man uppe med tuppen för första gången på flera månader.
I dag och i morgon har vi studiedagar på jobbet.
Jag har packat min ryggsäck, duschat och hunnit få mig en kopp kaffe.
Nu är det bara frukost kvar. Jag har ju lite svårt att ära precis när jag klivit ur sängen, men det är bara att ta tjuren vid hornen och trycka i sig ett ägg eller två så att man klarar sig fram till lunch.
Det känns ok att börja med arbete och rutiner igen.
God Morgon!


onsdag 16 augusti 2017

Den dagen, den sorgen.

Jag skulle ge min högra arm för att kunna leva efter den devisen.
Jag oroar mig på tok för mycket för allt, precis allt.
I morgon börjar jag jobba och det känns jätteläskigt, för tänk om jag inte orkar, tänk om jag inte kan, tänk om jag får ont, tänk om jag bara gråter, tänk om jag ..... till förbannelse.
Nästa vecka skall sonen på röntgen och kolla om den djävla medicinen har hjälpt på hans djävla tumörer.
Oro.... det är bara förnamnet.
Det är rent och skär panikångest. Har du aldrig haft panikångest så är det nästan omöjligt att förklara känslan.
En svångrem dras åt runt din bröstkorg och du kan bara andas, flåsa med toppen av dina lungor. Det susar i öronen och man får tunnelseende. Tårarna går inte att hejda och det känns som om skinnet sitter för tajt på kroppen. Man vill springa och skrika men kroppen är som förstenad och rösten är bara som en tunn strimma. 
Jag oroar mig för att jag inte har fått pengar på hela sommaren bara för att experterna på Försäkringskassan inte tycker att oro och ångest är något att vara sjukskriven för.
Det hjälper inte mot oro och ångest vill jag bara berätta.
Jag fattar inte att de skall säga nej till mig hela tiden?
Massor med andra människor får ju vara sjukskrivna för ångest, oro och alla möjliga diffusa sjukdomstillstånd.
Men inte jag.....
Den dagen den sorgen ja....
I dag är min sinnesstämning som vädret ungefär, dvs mulet.


tisdag 15 augusti 2017

Tillbaks till arbetet

På torsdag börjar jag jobba igen.
Denna gången kommer jag tillbaks på 75%.
Jag både längtar och är livrädd.
Det är mycket som händer med sonen i slutet av augusti så jag hoppas jag orkar hålla ihop och vara på jobbet samtidigt.
Men jag kan inte gå händelserna i förväg och tro att det INTE kommer att fungera.
Tänk om vi bara får bra besked på nästa röntgen, då är väl allt bara bra.
Den sista veckan på vår semester fick jag i alla fall ligga på klipporna, åka flakmoppe och bo på hotell.
I morgon flyttar vi hem till stan. Det känns både skönt och lite sorgligt. Sommaren gick ju så jäkla fort.
Nu är det dags för arbete igen och jag längtar...
...tror jag...




Bara älskar Snapchat😀

söndag 13 augusti 2017

Ett år sedan

Den 13 augusti 2016 hade jag min 50-års fest.
Då satt jag för mig själv i solen i trädgården och tänkte.
Jag tänkte att allt hade blivit så bra ändå.
Min rädsla när barnen var små, rädsla över att få cancer och lämna dem alldeles för tidigt.
Jag satt och tänkte på att jag var så lycklig. Jag fick fylla femtio år och all min skräck var borta.
Jag förstod då att jag nog kommer att bli gammal ändå och att jag inte kommer att dö ung.
Jag var så lycklig, så lycklig.
Inte visste jag då vad mitt femtioförsta år skulle ha i sitt sköte.
Tur är väl att man inte vet vad som komma skall.
Nu önskar jag inget annat än att det var jag som hade fått dessa tumörer istället för min son.
Man skall akta sig för vad man önskar sig.


lördag 12 augusti 2017

Sommarens skönaste dag

I går var vi på Stenskär bland kobbar och på klippor.
Det var utan tvekan sommarens skönaste dag.



Fick åka flalmoppe också. 

Anders och Carola bjöd på sommarens godaste G&T.

För att inte tala om Anna och Eriks skalldjursplatå.

Friends❤️


torsdag 10 augusti 2017

En femma och en etta.

Femtioett år i dag alltså.
Det har varit ett underligt år, detta mitt femtioförsta.
Mycket sorg och elände.
Nu hoppas jag på ett bättre år. Året då min son blir frisk.
Femtioett år låter så gammalt, jag känner mig inte gammal.
Jag känner mig inte som tjugo heller, men inte så långt därifrån.
Jag brukar skoja och säga att nästa år när Knut fyller trettio år,  så är han äldre än vad jag är.
Det stämmer. Någonstans där inne i mig så är jag bara en ung kvinna som inte vill bli vuxen. Vuxen är överskattat, tycker jag..
Grattis till mig i dag då!

Jaha! Så kommer jag vara äldre än Nina igen då.
(I ca fyra månader).





onsdag 9 augusti 2017

Gäster

Efter att ha gått själva på landet och lodat hela sommaren,  blev det tätt på given några dagar.
Christine och Lars kom och när de åkte vidare kom svärfar och hans kvinna förbi.
De skulle göra oss tjänsten att dra upp vår husvagn till Dalarna.
Vi skall sova i den när det är dags för kräftskiva om 14 dagar.
I morgon kommer min moster hit och på fredag skall vi träffa Anna och Erik.
Eivor och Sewe tänkte också komma men vi får ta det en annan helg.
Det blev tyvärr lite mycket bokat denna sista vecka i Hållen.
På tisdag flyttar vi hem till stan igen.


Funderar på om vi kanske skall boka hotell i Gävle och mysa där ett sista dygn innan det är dags för verkligheten igen.




söndag 6 augusti 2017

Mysig helg

Christine och Lars kom i fredags.
Efter en lång och jobbig vecka på Onkologen var det skönt att slappna av med fina vänner i ett par dagar.
I går regnade det hela dagen så då åkte vi på utflykt till Lövstabruk och Tobo Glasbruk.
Vår Lars kom också ut i fredags så vi var sex st i helgen.





På kvällen hade vi det mysigt på loftet.

Många skratt med spel, norsk kareoke och filmquizz.

I dag vågade sig solen fram så vi grillade korv till lunch innan Lars och Kicki drog vidare på semester.

torsdag 3 augusti 2017

Promenad

I dag tog jag mig en liten prommis till jobbet och tillbaks.
1km dit och 1 km hem.
För första gången på flera år kände jag att jag kunde gå utan att varje steg var aj, aj, aj...
Det enda var att min kondition är så jävla dålig att jag blev trött och svettig av den lilla promenaden. Men vad gör väl det när jag kan gå igen!!!
Nu är det bara kondisen som måste tränas upp.
Lyckan jag känner över att mitt knä inte svullnar upp när jag rör på mig är helt magisk.
Jag kan promenera, och det känns så jäkla skönt.
Det tog ca 10 minuter för mig att gå till jobbet, så nu när jag börjar jobba skall jag lämna bilen hemma och promenera till arbetet.
Det kommer bli skönt.
Det skall bli roligt att komma tillbaks och arbeta, jag längtar efter barn och kollegor.
Jag skall jobba 75% och jag kan strunta i Försäkringskassan och läkare ett tag.
Jag börjar så, sedan får vi se vad som händer med allt.
Hösten och vintern orkar jag inte tänka på nu. Det får komma sedan. Nu är nu och just nu är jag glad att mitt förbannade knä börjar bete sig som folk igen.
Jippikayej!




onsdag 2 augusti 2017

Alla på samma gång :)

I går träffade vi Christine och Lars från Östersund.
Vi åt middag på Koh-Phangan och dessert på Il Forno.
Vi tog sedan en sängfösare på Åkanten.
Men det blev tyvärr en ruskig upplevelse, eftersom råttorna var allt för närgångna.
Inte bara en gång utan flera.
Jag skrek rätt ut så hela restaurangen glodde och till slut fick vi byta bord, men jag kommer nog inte gå dit mer.
Huuuuga!








Under tiden som vi satt på de olika restaurangerna fick jag tre olika sms och samtal av människor som vill träffa oss i helgen.
Typiskt!
Det har varit tyst nästan hela sommaren och nu får jag säga nej till flera härliga människor eftersom vi, just den här helgen, är upptagna.
Men jag hoppas vi kan höra av oss efter helgen och boka om.
Puss!

tisdag 1 augusti 2017

Juni Juli Augusti

Juni försvann med arbetshelg, cytostatika och midsommarafton.
Juli kom med Hållen och en Storsjöyra.
Vi har haft två besök på hela sommaren och vi har inte åkt någonstans, bortsett från Jämtland då.
Jonny har byggt på sin knivverkstad och jag har gjort en trädgunga tillsammans med Ludde.
Sommardagarna rusar förbi, jag kliver upp och går och lägger mig i ett rasande tempo.
Jag har inte badat på hela sommaren, det har känts för kallt, har inte haft någon lust helt enkelt.
Det är en underlig sommar vi har.
Dagarna smyger sig fram i ilfart, de går fort och sakta på samma gång.
Jag har tinnitus som håller på att göra mig tokig.
I dag skall vi gå ut och äta med Kicki och Lars som är här från Jämtland. De har köpt golfpaket och bor på SAS Radisson inne i stan.
Ludde får cyto den här veckan och är klar på torsdag när vi åker ut till Hållen igen.
Om exakt fjorton dagar flyttar vi hem till stan igen. 
Den 18 augusti är det kräftfiske i Dalarna, det ser jag fram emot.
När jag kommer till Hållen skall jag fixa en gammal lampa som jag hittade i vår gamla sommarbostad.
Det är ett gammalt loppisfynd efter morsan. Den blir nog fin med lite nya prismor och en ny skärm.
Jag har hittat både och på Tradera. 

Ja, snart är sommaren över och hösten kommer med stormsteg.
Usch! Jag vill inte att det skall bli höst. Det är i höst vi får veta hur det gått med sonens behandlingar.
Jag vill inte veta.
Jag orkar inte veta.
Jag orkar inte...
Jag vill inte...