Promenad

I dag tog jag mig en liten prommis till jobbet och tillbaks.

1km dit och 1 km hem.

För första gången på flera år kände jag att jag kunde gå utan att varje steg var aj, aj, aj...

Det enda var att min kondition är så jävla dålig att jag blev trött och svettig av den lilla promenaden. Men vad gör väl det när jag kan gå igen!!!

Nu är det bara kondisen som måste tränas upp.

Lyckan jag känner över att mitt knä inte svullnar upp när jag rör på mig är helt magisk.

Jag kan promenera, och det känns så jäkla skönt.

Det tog ca 10 minuter för mig att gå till jobbet, så nu när jag börjar jobba skall jag lämna bilen hemma och promenera till arbetet.

Det kommer bli skönt.

Det skall bli roligt att komma tillbaks och arbeta, jag längtar efter barn och kollegor.

Jag skall jobba 75% och jag kan strunta i Försäkringskassan och läkare ett tag.

Jag börjar så, sedan får vi se vad som händer med allt.

Hösten och vintern orkar jag inte tänka på nu. Det får komma sedan. Nu är nu och just nu är jag glad att mitt förbannade knä börjar bete sig som folk igen.

Jippikayej!