tisdag 30 maj 2017

Upp och ner, ner och upp.

I dag har varit en bra dag med fler skratt än tårar.
Jag och Ludde fyllde förråden av schampo, tvål och tvättmedel på Rusta på förmiddagen.
 
Sedan käkade vi korv på biltema och sist var vi på Loppis Poppis och blev med glassmaskin.
 
En oanvänd OBHNordica som vi skall ta till Hållen.
Sedan åkte vi hem och jag slöade framför tv:n.
Jag gjorde laxlasagne till middag och Knut kom förbi och käkade med oss.
Vi kollade på Tobbe från Köping på "tuben" och skrattade gott, han är så härlig.
Jag vann en kaffemaskin på FB kl 18.00, en likadan som vi har, men denna skall vi ta till stugan.
Vi gillar vår kaffemaskin som gör gott kaffe från hela bönor.
 
Det ska bli gött att få samma goda kaffe ute i Hållen.
Nu är det kväll och ännu en dag är snart slut. Det har varit en bra dag, så bra den kan vara.
Mer skratt än tårar, som sagt och det är ju bra.

Väntan är värst

I går var sonen på Ackis hela dagen för provtagning, ultraljud och biopsi.
På måndag skall han göra en ny PET-röntgen och mellan den 13-15 juni blir han kallad till läkaren på Onkologen för att få reda på resultaten.
Är det en cysta på levern, är det något konstigt som den starka medicinen han äter har orsakat eller är det en ny tumör?
Det får vi veta om 14 dagar och tills dess skall vi leva precis som vanligt.
Å hur jävla lätt är det då tror ni?
Jag försöker, jag gör så gott jag kan men jag går sönder på insidan. Det är dom om någon sitter inuti mig och rispar med en kniv.
Jag försöker tänka på roliga saker och titta på roliga filmer för att skingra mina tankar, men så mitt i filmen kommer allt tillbaks:"Din son har CANCER", med stora bokstäver.
Helt plötsligt blir det svårt att andas och luften i rummet försvinner, det börjar susa i öronen och tårarna tränger sig ut.
"Jag förstår att du är leden och rädd, det är ju din yngsta son som är sjuk", är det många som sagt till mig under den här tiden.
Men det spelar ingen roll vilken av mina söner som blivit sjuk, jag skulle vara lika rädd och förtvivlad vilken det än hade rört sig om.
Inte skulle jag vara mindre ledsen om min äldsta eller den mellersta sonen blivit sjuk!!??.
Konstig kommentar, tycker jag.
Ja, ja.....nu är det bara att vänta......å vänta....å vänta.
I två jävla veckor.
Suck!

Vill slänga i väg ett extra hjärta till Luddes flickvän Ida också, hon har varit helt otrolig den här tiden. Hon är ett stort stöd för oss alla, bara av att hon finns vid sonens sida.
 

söndag 28 maj 2017

Mamma

I dag är det mors dag, alla mammors dag.
Jag önskar jag kunde ringa min egen mor i dag. Vad skulle vi prata om då? 
Jag har varit arg på min mamma i många år, det är mycket jag tycker hon kunde gjort annorlunda under min uppväxt, men nu har jag släppt det, nu önskar jag bara att hon skulle ha fått finnas med i mitt liv.
Någon att fråga om hur man putsar fönster, hur man hör kåldolmar och hur man tar hand om sina Pelargoner.
Jag skulle sitta och dricka lite vin med henne och fråga henne om vad hon kände och tänkte.
Det skulle ha varit roligt att lära känna min mamma.
 
Jag är också en mamna och det har inte varit så lätt alla gånger. Nu går jag genom den svåraste perioden av mammaskap som jag någonsin varit med om.
När ens barn blir sjuk.
Det går inte att beskriva hur ont det gör i mig när jag inte kan hjälpa utan bara stå bredvid och titta på.
En mamma SKA kunna fixa allt som är svårt. I bland tänker jag på hur enkelt vårt liv skulle ha varit om vi aldrig fått några barn, men genast kommer jag på hur otroligt tråkigt vi skulle ha haft det.
Det går inte ens att föreställa mig ett liv utan våra tre pojkar. 
Jag känner mig så tacksam att jag fått er och att ni vuxit upp till tre fina män.
 

lördag 27 maj 2017

Gävle

I dag har vi gjort Gävle osäkert.
Vi har shoppat kläder och en bluetoothhögtalare, ätit sommarens första glass och ätit god mat på Helt enkel.
Nu är vi på väg hem till Hållen för en filmkväll och lite gotta.
 
 
 

Kristihimmelsfärd

Calle och Agnes kom ut och överraskade oss i går.
Jag, Jonny, Ludde och Ida kom ut hit i tisdags så det var roligt med lite besök i går.
Calle och Agnes har en sån härlig och positiv energi som de generöst delar med sig av.
Vi hade en härlig dag och kväll i går.
Mycket sol, luftgevärstävling (som jag vann), god mat och många skratt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

torsdag 25 maj 2017

Äldre? Jag?

Var och hämtade ut ett paket på Coop härom dagen.
-legitimation tack, sa kvinnan bakom disken.
Jag plockade fram mitt körkort och lämnade över det.
Hon tog emot körkortet och stod kvar och bara log.
Vi stod så i några sekunder.
Tittade på varandra och log.
Så hoppade hon till och sa: - Är det här du?
-ja, svarade jag.
-åh! Ursäkta sa hon och hämtade paketet.
När hon kom tillbaks så ursäktade hon sig igen och sa att hon tyckte jag såg ut som en 18 årig flicka på bilden.
-den är bara tre år gammal, svarade jag.
Haha.... vet inte om jag skall ta det som en komplimang eller om jag skall gå och gräva ner mig någonstans?
 
 


tisdag 23 maj 2017

Fokus

Nu är vi i Hållen och nu har vi fem sköna dagar framför oss.
Jag, Jonny, Ida och Ludde skall sova, skratta, äta, snickra, plantera, klippa gräs och förhoppningsvis får vi en massa sol på våra bleka kroppar också.
På dessa fem dagar skall vi bara ladda batterierna, tanka energi och må bra, för det har vi bestämt.
Nästa vecka är nästa vecka.
Nu är nu.
CARPE FUCKING DIEM BITCHES!!

Dessutom vann jag en sjukt snygg servis på Facebook i går.
En 60-talsservis från Art Decco.
Den kommer bli skitsnygg till mina köksstolar hemma i stan.
Va?! Tycker du att jag har porslin så att det räcker?
Näää!Inte kan man väl ha för mycket av den varan inte 😜
 



måndag 22 maj 2017

Mardrömmen fortsätter

Läkaren ringde i dag.
Han kan inte avfärda grejen på levern som endast en cysta så nu väntar fler undersökningar.
Mer röntgen och en biopsi står på schemat. När vet man inte, men så fort som möjligt sa läkaren. Prover den här veckan och svar nästa om allt går som det ska.
Vi är förstås lamslagna och förtvivlade. Varför kan det inte bara vara över snart?
Nu måste vi vänta ännu längre och nu kramar rädslan våra kroppar igen.
FUCKINGJÄVLASKITCANCER!!!!
Jag är arg, ledsen, livrädd samtidigt.
Var till en kurator i dag som sa till mig att försöka att inte få katastroftankar direkt, men det är lättare sagt än gjort  när mina rädslor besannas hela tiden.
Nu skall jag sova, hoppas jag #propavan
I morgon drar vi till stugan. Miljöombyte blir bra för oss alla, här hemma får man ju klaustrofobi.
 

söndag 21 maj 2017

Äntligen måndag

I går började jag gräva lite i trädgården.
Rensade bland rosenbuskar och klippte bort runt min fina pion.
Jag planterade några Petunior i en kruka på trappen och jag satt i solen och bad till Gud eller högre makter.
I dag ringer Luddes läkare och då skall han bara säga att allt ser bra ut,
PUNKT!!
 

lördag 20 maj 2017

Ja, just ja!!!

Vi spelade ju Coronne också.
Gissa vem som vann??😜
 

 

 

 

 

 

Tallin

Äntligen skulle 50-åringarna få sin resa till Tallin ca 1 år för sent.
Men....bättre sent än bla bla bla....
En resa för att försöka tänka på något annat i 48 timmar.
Vi har haft det superbra.
Fint väder god mat och fina vänner.
 
 
 
 
 
 

onsdag 17 maj 2017

En cysta på levern

I dag skall sonen på ultraljudsundersökning av levern.
De hittade en liten jävla cysta på den när han röntgades förra veckan och nu måste man kolla upp så att det bara är en cysta och ingenting annat.
Färgen försvann från sonens ansikte när han läste kallelsen. Det är hemskt att stå bredvid och inte kunna göra något.
I går var jag på jobbet men något sa åt mig att åka hem till sonen i fall läkaren ringde.
Och mycket riktigt, när jag klev in genom dörren stod sonen med telefonen i örat och räckte den till mig.
-Det är läkaren och han vill prata, sa han med tårar i ögonen.
Jag trodde att jorden skulle rämna under mig, att mina ben skulle vika sig och att all luft i rummet försvann.
Men man klarar det, man klarar att stå i telefonen och ta  emot ett sånt hemskt besked.
Fast nu skall vi inte måla faan på väggen. Är det bara en cysta så är den ofarlig, sa läkaren i går.
Det är en cysta!
Det ÄR en cysta!!!

-men om...ifall...tänk om...
HÅLL KÄFTEN!!!!
 


fredag 12 maj 2017

God morgon!

Det känns bättre i dag. Ångesten kramar inte mitt bröst så hårt och det går lättare att andas.
Lite mosig känner jag mig dock, antagligen för att jag tog en sömntablett igår.
Jag kände att jag behövde få sova en hel natt utan att vakna hela tiden, men jag vaknade ändå när Jonny kom hem mitt i natten.
Så i dag känner jag mig mosig, antagligen efter tabletten, som sagt.
Hoppas att det går över för i dag är det fredag och jag skall ha AW med jobbarkompisar.
Vi skall äta på RAGUSA tror jag, och då vill jag inte vara trött.
Jag jobbar mellan 8-12 och sedan skall jag åka hem och förbereda lite.
Vi blir nog inte så många men det kommer bli mysigt och trevligt ändå.
Jag mår bättre i dag, som sagt, och det känns skönt.
Det är fredag, solen skiner, gubben är hemma igen, jag skall ha AW, syrran kommer till mig i Hållen i morgon så detta kommer bli en bra helg känner jag.
Trevlig Helg önskar jag dig!
 


torsdag 11 maj 2017

Jag är inte rädd längre!


Sedan jag var 18 år har jag levt med cancer. Min mamma blev sjuk då.
Sedan gick hon bort tre år senare.
När min far insjuknade och gick bort fem år senare trodde jag inte att livet kunde bli mer orättvist.
Jag bildade familj och har hela tiden levt med rädslan att få cancer och att jag skall dö innan mina barn blir vuxna.
Jag ville inte lämna dem när de har små och ibland kunde jag gråta på nätterna av rädsla att måsta lämna dem.
Så blir de vuxna och jag fyller femtio år.
Jag överlevde min mammas ålder och det kändes härligt.
Jag kanske får bli gammal i alla fall, tänkte jag på min födelsedag i augusti!
Så bli min son sjuk i den här helvetesjävladjukdomen bara två månader senare!!!
Men det var väl inte så det skulle bli!!
Då hade jag ju hellre tagit den själv, tusen gånger om. Jag är inte längre rädd, som jag varit i hela mitt liv, nu är jag SKRÄCKSLAGEN istället.
 


onsdag 10 maj 2017

Tyck-synd-om...

Jaga tyck-synd-om-poäng!
Ja, det är kanske det en del av er tycker att jag gör när jag skriver om hur jag mår, här på bloggen.
När jag skriver om hur vilsen jag känner mig och när jag skriver om hur jävla ruttet jag mår av att ha ett barn som har cancer.
När jag skriver om hur livet suger just nu och att min enda önskan är att Luddes prover skall fortsätta vara bra och att hans cancer inte, aldrig någonsin, skall komma tillbaks.
Några av er kanske himlar med ögonen och tror att jag skriver för att ni skall tycka synd om mig, för att jag vill ha hela världens uppmärksamhet.
Jag skriver för att jag mår bra av att skriva ner mina känslor, och jag hoppas och tror att de flesta av er som klickat på länken till min blogg är mina vänner och att ni vill mig väl.
Att få ett litet hjärta och kanske en kommentar hjälper faktiskt. Det är läkande att skriva av sig och veta att någon som tycker om mig läser det jag skriver.
Jag känner att du är med mig och att du skickar goda tankar till Ludwig då.
Det är ju frivilligt att läsa min blogg, så läs inte om du mår dåligt.
Ingen mer än jag skulle vilja skriva om glada roliga saker istället för om detta, men just nu är detta det som  mitt liv handlar om och då är det svårt att skriva om något annat.
Kram!
 

Om det bara vore så enkelt....

 
(Snodde av Jessica på Facebook)

måndag 8 maj 2017

Efterlysning!

Var är jag? Hittar inte mig själv.

Hur många tårar har en människa?
Kan man bli uttorkad om man gråter för mycket?
Hur kommer det sig att vissa människor aldrig gråter och vissa (läs jag) har hur många tårar som helst.
Vad är tårar egentligen? Varför gråter man när man är ledsen? Jag menar, vad fyller de för funktion? 
I dag när vi åkte hem från Hållen grät jag för att jag liksom kände livet i mig, jag såg en vacker gård och hästar som gick i en hage, solen lyste genom molnen och jag tänkte på min mamma som inte fått uppleva vår på 30 år.
Jag vet att jag är svamlig men det beror nog bara på att jag har så många tankar i mitt huvud samtidigt.
Det känns som om det flyger runt tusentals tankar i min hjärna och jag kan inte sortera dem. 
Det bara dyker upp minnen, sånger, känslor helt från ingenstans hela tiden. 
I går gick jag och sjöng på en gammal Ove Thörnqvist- låt hela eftermiddagen, tills Jonny fick spader. "Så vänder vi på bladet å vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där...?" 
Vi hade den på en stenkaka när jag var barn och av någon outgrundlig anledning kommer jag ihåg nästan hela texten fast jag inte har hört den på fyrtio år. Varför kom den ens in i mitt huvud?
I dag har jag gråtit, varit arg och skrattat hysteriskt på en och samma timme.
Ja, man kan ju tro att jag håller på att bli fullkomligt galen. Men det är nog bara lite mycket just nu.
Jag skall försöka samla ihop mig själv och komma tillbaks.
Kanske kommer jag tillbaks som mitt gamla jag eller så kommer jag tillbaks som enhörning...?!
 



söndag 7 maj 2017

Goda råd

I går läste jag på Facebook om en vän, som går igen en hemsk livskris just nu.
Hon skrev om hur en annan vän hade inboxat henne och gett henne "goda råd" om hur hon skall hantera sin sorg.
Det var hemskt att läsa.
Jag kände igen mig i hennes ilska och frustration över "vännens" ord.
Tänk så många goda råd jag har fått, och fortfarande får, angående min kropp och i synnerhet mitt knä.
Tänk så många goda råd jag får när det kommer till min kroniska värk i alla leder.
Tänk SÅ MÅNGA goda råd jag får angående min vikt. Det är precis som att det är fritt fram att säga precis vad man vill till tjocka människor!?
Eller också är det bara till mig man törs släppa på alla hämningar och vräka ur sig vad man vill?
Jag är iofs ganska snabb att själv skoja om min vikt och min kropp, men det gör jag bara i trygga sammanhang. 
Fast det är slut med det nu. Hädanefter skall jag vara mer rädd om min integritet och synen på mig själv och min kropp.
Om jag själv slutar att prata om min vikt, min kropp, min värk så kanske jag också slipper andras "goda råd" om hur jag skall gå ner i vikt, bli sockerfri, träna, äta, sova och skita.
Jag måste lära mig att säga tack men nej tack till alla vänliga påhopp.
Jag förstår att de flesta gör det i all välmening och därför är det så svårt att säga stopp, det räcker nu!
Jag vet precis hur jag skall äta, träna och leva. Det är bara lite svårt att orka aplicera detta i mitt liv just nu.
Jag gör så gott jag kan utan alla självutnämnda PT:S och PA:S och kuratorer.
Tack men nej tack!
 

lördag 6 maj 2017

Pyssla

I dag har jag pysslat.
Jag har gjort färdigt en av två lampskärmar som jag skall ha i matrummet.
 
Jag har gjort fint vid min nya hylla.
 
Nu sitter jag och fnular på hur jag skall göra min ljusslinga av gamla lampskärmar.
 

fredag 5 maj 2017

Äntligen fredag igen

I dag drar vi ut till Hållen igen. Å som jag längtar!
Jonny skall bygga och jag skall bara vara, samla kraft och ork till nästa vecka när det är dags för röntgen och provsvar för sonen igen.
Det är inte riktigt lika nervöst den här gången men det är klart att mammahjärtat blöder och paniken sitter inte så långt in.
Min hjärna tänker att allt kommer gå bra men så finns den där lilla rösten som säger: " tänk om", och då blir jag så rädd.
Det tar på krafterna att leva med detta hela tiden, inte undra på att man är trött nästan jämt.
Var tredje månad i två år skall han på kontroll, jag kommer gå sönder. 
Det har gått drygt sex månader sedan beskedet och det känns som en evighet.
Livet har blivit uppdelat i före och efter Luddes cancer.
Vad oroade jag mig för innan han blev sjuk? Bara skitgrejer!!!
Nu vet jag vad riktig oro är, vad ångest är, vad ren och skär skräck är.
Hur orkar man?
I helgen skall jag i alla fall försöka samla krafter till nästa veckas besked.
Du får gärna skicka all positiv energi du kan avvara till oss.
Kram och trevlig fredag.
 

onsdag 3 maj 2017

Hoppsan

Det var längesedan jag skrev upptäckte jag just.
Jag tänker fortfarande på bloggen och jag tänker på 
vad jag vill skriva men det är precis som om jag inte hittar energin att göra det.
Jag tänkte skriva om min Valborg men så upptäckte jag att hag knappt tagit några kort.
Inte ett enda kort på värdinnan och det vackert dukade bordet.
Men här är i allafall ett kort på värden när han håller låda.
 
Jag tog inga kort på mig och Victoria men däremot på Johan och Jonny.
 
På första maj hade vi kanonväder och vi satt länge på Stenskärs altan och blev bjuden på både korv och blått bubbel innan vi åkte hem.
 
I dag var jag till Angelica på STIL och fixade barret.
Nu är jag Nanny Grey(färgen heter så).
Jag är nöjd!
 
 
Nu längtar jag ut till Hållen.
Jonny skall snickra hela helgen och jag skall inte göra något.
Jo, pyssla kanske.
Tänkte försöka mig på att decoupage. Men först måste jag måla lampskärmarna.
Tänkte göra en egen ljusslinga också. Hur den blir får du se i  helgen. Måste nog ge mig ut på en loppisrunda i morgon efter jobbet.
Om jag orkar. Det känns som om jag kan sova hur mycket som helst nu för tiden.
Ja, just ja!
Har ju fixat på ballen också,
Lagt på matta och köpt blommor!