En tanke till Ellen på morsdag💕

Det har varit lite jobbigt i dag, så här på morsdag och allt. Fick en fantastisk bukett med blombud från mina söner i dag.

Men det var ju lite ju lite sorgligt att det ” bara” stod två namn på kortet. 

Ludwig är ju saknad hela tiden förstås.

Men jag fick ju i alla fall ha mina barn hos mig hela deras barndom och alla ungdomsåren och nu får jag förhoppningsvis följa mina två söner i många år till.

Jag har tänkt på vilken sorg det måste vara att måsta lämna bort sitt barn. Att ett barn dör är ju jättesorgligt, men att veta att mitt barn lever och inte få ha det hos mig vore ju fruktansvärt. 

Så var det för min farmor, Ellen. 

1935 födde hon min pappa utom äktenskapet och kunde inte ta hand om honom själv. Hur skulle en ensamstående kvinna kunna försörja sig med ett litet barn att ta hand om? Inga förskolor fanns och ingen ekonomi till en barnflicka. Hon fick lämna bort sin son till ett barnhem och sedan till fosterföräldrar. 

Jag vet tyvärr väldigt lite om min fars uppväxt. Jag vet att han inte alltid kom till bra och goda familjer under sina första levnadsår. Han blev slagen och lämnad, fick komma till olika hem och aldrig känna sig trygg och älskad. 

När han var några år gammal så kom han till Håkansta i Brunflo, till Erik och Anna. De som jag alltid har kallat för farmor och farfar. Där fick han det äntligen bra. De kunde inte få egna barn och därför tog de hand om min far, Bo. 

Men som det kan vara så fick de två söner efter att Bo flyttat till dem. 

Han bodde resten av sin barndom hos dem, men han blev aldrig adopterad och var alltid lite utanför familjen även m de säkert älskade honom på sitt sätt. Han hade ju sin biologiska mamma som alltid sörjde över att hon aldrig fick ha sin son hos sig. Först för att hon inte kunde och sedan för att hon inte fick för sin nya man. 

Vi har det bra i mångt och mycket nu för tiden. Inte var det alltid bättre förr inte. Tänk vilken sorg hon måste ha levt med i hela livet den stackars Ellen. 

Vad jag vet så träffade jag aldrig henne, jo kanske som väldigt liten. Men det är inget som jag kommer ihåg. Historien kring henne och min far är kanske inte heller helt sann. Jag berättar bara så som jag tror att det var. Tyvärr pratade pappa sällan om sin barndom eller om sin biologiska mor. 

Jag ärvde en silversked som det stod Ellen på som nu är borta. Jag tänkte döpa min dotter till Ellen, men jag fick ju söner så det passade inte riktigt. 

I dag har jag iallafall tänkt på henne och ägnat henne en tanke så här på mors dag. 

Arbetshelg i Hållen

Nu är årets arbetshelg snart till ända. Tack alla fina för all hjälp. Lars, Linda, Knut, Natasha, Calle & Agnes.

Vi har hunnit mer än vad jag trodde.

Broräcket är nu helt färdigmålat tack vare Jonny och Knut.

Grusgången är fri från ogräs tack vare mig och Linda(mest Linda)..

Calle, Lars och Agnes slet med att få slänten fri från gräs.

Calle och Agnes och Jonny plattade ut matjorden på gräsmattan och rensade den fri från stenar och rötter.

Jonny lyckades fylla ännu ett släp med skräp.

Jag har skött markservicen med mat och disk samt tvättat och planterat blommor.

Bastun kom i fredags så vi har även hunnit med att både bada tunna och inviga bastun.

Vädret var med oss mer än vad vi trodde när vi åkte hit i onsdags. Det var bara i går (lördag) som det regnade.

Äppelträden blommar och det är så härligt att vara här och se detta.

P.S Glömde att berätta att Knut klöv all ved och staplade den i vårt pannrum, så nu har vi all ved i fina bitar som passar i kaminerna till både bad och bastu.

Tack igen alla för en grym helg.

Älskar er till månen och tillbaks❤️

1 månad

Om precis 1 månad, den 22 juni arbetar jag min sista dag som fast anställd på Kamomillens förskola. Det känns bra men också sorgligt.

Har jobbat där i snart 21 år och det känns som att jag är en del av inredningen.

Det kommer kännas konstigt att komma tillbaks och vikariera. Inget ansvar för den pedagogiska undervisningen, ingen kommunal inloggning till dator och Wi-Fi, ingen iPad, inget personligt skåp, inga nycklar mm. Ja, det kommer kännas konstigt. Jag blir nästan lite tårögd när jag tänker på det. 

MEN det är ju precis det här jag vill. Jobba extra när jag själv känner att jag vill och orkar. Ta långa helger i Hållen, åka ut med husbilen, vara hemma i stan och ta hand om mig och gubben, kunna vara hemma hos hundarna när Jonny måste resa eller jobba i Stockholm, kunna följa med Jonny när han reser. 

Känna att jag har tid att baka och laga god och nyttig mat. 

Jag längtar verkligen efter allt detta, men det känns också lite vemodigt och konstigt att komma tillbaks till samma arbetsplats men i en helt annan roll. 

Fast jag får ju göra det som jag gillar mest och som jag är bra på, nämligen att vara med barnen. Samtalen med barnen är bland det finaste och roligaste som finns och när jag inte har en massa andra måsten omkring mig så hinner jag kanske med att vara där tillsammans med barnen, i stunden. Vara en närvarande och nyfiken pedagog som inte hela tiden måste vara någon annanstans är ju det bästa för barnet. 

I morgon är det studiedag och sedan två dagar i barngrupp innan vi kommer hit igen för en arbetshelg med vår fina familj.

Då hoppas vi att vi kan få lite ordning på trädgården, det skall ansas och byggas, ätas mat och bubblas i badtunnan igen….

Altanen

 I dag skulle snickaren komma till Hållen och börja bygga. Vet inte om så ar skett men man kan ju alltid hoppas. Det spelar inte så stor roll bara det blir klart till midsommar. Då skall vi inviga vår altan med buller och bång. 

Har tittat på nya matmöbler att sätta där och jag tror faktiskt att det får bli dessa från RUSTA. De är snygga och till bra pris. Det är inte klokt vad dyrt det är med utemöbler. så skall det vara dynor också, å dessa är dyrare än själva stolen. Crazy! 

Vad tror du om dessa?

Det blir nog bra med lite blommor och lull lull. Någon snygg lykta och sedan matchande blomkrukor. Fint som kattskit i vällingen.

Vi skall sätta dit en markis också, dessa finns också på RUSTA. Undrar om de är de bästa? De var i alla fall finast enligt mig.

Jag längtar till sommaren jag. Att få sitta på min nya altan, basta i nya bastutunnan och bada i badtunnan. Jag kommer se ut som ett russin när hösten kommer. 

Ännu en helg har kommit och gått.

I fredags kom Per och Anita ner till Uppsala för att fira sonen som fyllde år.

Flickvännen hade bokat bord på Stationen. Jag och Knut var också där.

På lördagen åkte vi till Hållen. Där var redan Jonny och Calle. De tog ner den gamla paviljongen, bar brädor, slängde sopor på återvinningen och äntligen kunde Jonny sparka igång vår åkgräsklippare och klippa vår gräsmatta. 

Vi badade och drack rosé förstås, precis som det skall vara där ute.

På lördagkväll tittade vi på Schlagern och fel låt vann igen. Men det gjorde ingen eftersom det var Ukraina som vann.

I morgon kommer snickaren till Hållen och börjar med vår altan. Det kommer bli så fint så fint.

Snart är det helg igen!

Lill-lördag

I dag blev det balkongmys med gubben när jag kom hem från jobbet. Jag bjöd på Guldgula och sedan hemmagjord pizza till middag. Kvällen avslutade jag med lite skön ansiktsvård. Härliga krämer och sedan guldmask under ögonen.

Det är skönt att ta hand om sig själv då och då.

Nu kan jag sova gott.

God Natt!

Fysioterapeuten

 Har haft problem med mitt vänstra knä sedan i höstas när jag ramlade i trappan i Hållen och gled på knät nerför två trappsteg.

Ringde jag läkaren då? Nä, just det. Men efter några veckor ringde jag och fick tid hos sjukgymnasten(fysioterapeuten). Den 13/12 skulle jag komma men det blev inställt pga sjukdom och sedan dess har jag inte ringt för att få en ny tid.

I torsdags när jag gick nerför trappan på IKEA så "vek" sig knät åt fel håll och det gjorde skitont. I fredags när jag vaknade så kunde jag inte ens stödja på benet. Tog två Diklofenak och gick vidare i livet. I morse tog jag mod till mig och ringde igen till Nyby Vårdcentral, där jag är listad. Fick tid direkt och nu har jag precis kommit därifrån. Jag är så jäkla lycklig. Hon kunde inte upptäcka något fel på knät, inget som var trasigt eller så, hon tror inte ens att jag har artros i knät. Hon sa att jag var väldigt rörlig och att allt såg bra ut. Mitt onda kommer från att jag fått en smäll och är därför öm mellan knäleden och underbenet. Jippi!

Nu har ja fått med mig lite träningstips på vad jag kan göra här hemma för att stärka musklerna runt båda mina knän och sedan har vi bokat en ny tid den 2/6 då hon skall göra ett helt träningsschema till mig tills dess. 

När jag skrev "tog mod till mig" här ovan, så är det precis så. När du är överviktig så handlar alla läkarbesök om just det och bara det. Att jag ramlat och slagit mitt knä är oftast av underordnad betydelse. "Jag måste väl ändå förstå att det inte är bra för knäna att vara överviktig?!". -Ja, men jag har ju ramlat och gjort illa mig, kanske jag svarar då. Men denna information går läkaren helt förbi oftast. Bla bla bla...överviktig....bla bla....inte bra för....bla bla.....gå ner i vikt.....bla bla bla....dietist...bla bla bla....gastric by pass...bla bla bla....inte bra att äta kakor och godis...bla bla...motion...

Men så var det inte den här gången, hon var bra och saklig och trevlig och hon verkar på riktigt vilja hjälpa mig.  Kanske det är skillnad på män och kvinnor som arbetar i vården? Hur som haver så är jag nu lycklig över att veta att mitt knä är helt och friskt. Jag behöver inte vara rädd att belasta det. Nu skall jag "bara" få igång mitt flås och min träning så kan saker och ting bara bli bättre. Hon föreslog också att jag skall börja på gym. Vi får se, svarade jag. Kanske när jag slutat arbeta, när jag kan gå på vilka tider jag vill. Det börjar bli många saker som jag skall ta tag i när jag slutar arbeta...haha. Jag kommer nog att lösa världssvälten och världskrigen också, bara jag slutar jobba...

Nöjd med helgen

Trots mitt onda knä så fick vi massor gjort i Hållen i går. Jonny slet som ett djur. Jag var cheerleader och kunde hjälpa till lite.

När Jonny sprang runt med skräp på återvinningen i Skärplinge, kunde jag stå vi släpet och sortera så att vi inte fick bassning av de som jobbade där.

När Jonny fixade med filterbollarna till badtunnan så kunde jag sitta bredvid och dricka cider och rosé.

När Jonny skruvade Ikea-möbler så kunde jag vara hantlangare samt bränna middagen.

Vi hann massor med grejer i går. Det känns superbra.

Åt årets första frukost ute på bron i dag. Det blåste lite kallt men det sket väl en broffsboxare i 🥶

I morgon skall jag ringa fysioterapeuten igen. Hoppas jag får en tid snabbt.

Tjingeling!

Shopping botar det mesta…

Gick på IKEA i går för att köpa en köksö och lite lull lull till husbilen. 

Gjorde något i trappan så att mitt vänsterknä vek sig åt fel håll, typ. 

Haltande tog jag mig hem och värken kom sedan som ett brev på posten.

Så i natt när jag inte kunde sova pga av värken så låg jag och beställde kläder från SHEIN.

Blir spännande att se hur dessa ser ut i verkligheten.

Jag har redan slutat

 Det är jobbigt att gå till arbetet när man har sagt upp sig. Dessa tre månader känns evighetslånga. Jag har liksom redan slutat i mitt huvud. Det är svårt att känna engagemang och så när jag hela tiden räknar ner dagarna till jag slutar.

Det skall  bland annat planeras sommarfest och förskolans dag och jag är med i festkommitén, men jag glömmer bort. När jag kommer hem så kommer jag ihåg vad jag borde gjort på jobbet i dag. Det är som om att min hjärna redan slutat och gått på sommarsemester.  Det enda jag kan tänka på är när jag får göra fint i husbilen och hur bra det kommer att bli i Hållen när vår altan är klar, vilka utemöbler jag skall köpa och vilka som skall komma och fira midsommar med oss. Inte riktigt något som har med mitt arbete på förskolan att göra....haha...

Men nu är det bara onsdag än så länge och jag har fortfarande 50 dagar kvar innan min uppsägningstid är slut, så det är bara att bygga upp lite pepp, sätta sig i bilen och köra järnet ett tag till.

En fullspäckad Valborg

Nu sitter jag på Snälltåget på väg hem till Uppsala efter en fullspäckad helg i Jämtland.

Syrran överraskade mig med en hotellnatt och middag på fredagen när jag landade i Östersund.

Efter en fantastiskt god lunchmacka på Lillänge så checkade vi in på Hotell Emma mitt på gågatan.

Kl 16 mötte vi Marina på Dalwinies för en drink(eller två), kl 18 åt vi middag på samma ställe.

SM mackan=Rågbröd med röding från Börrtnan, chèvre från Skärvången, toppad med jämtländska hjortron. Fattaru!?

Till middag blev det renfilé med kantarellsås och potatisgratäng, det var så jäkla gott.

Vi träffade fd grannar från Erikslund och de drog med oss vidare till Captain Cook.

På lördagen var det sextiofemårskalas i Lit. Syrran hade öppet hus med god mat och dryck och roliga kalasgäster.

Mycket bubbel blev det hela dagen.

Tack syster och svåger för en fantastisk helg.