söndag 22 maj 2022

1 månad

Om precis 1 månad, den 22 juni arbetar jag min sista dag som fast anställd på Kamomillens förskola. Det känns bra men också sorgligt.
Har jobbat där i snart 21 år och det känns som att jag är en del av inredningen.
Det kommer kännas konstigt att komma tillbaks och vikariera. Inget ansvar för den pedagogiska undervisningen, ingen kommunal inloggning till dator och Wi-Fi, ingen iPad, inget personligt skåp, inga nycklar mm. Ja, det kommer kännas konstigt. Jag blir nästan lite tårögd när jag tänker på det. 
MEN det är ju precis det här jag vill. Jobba extra när jag själv känner att jag vill och orkar. Ta långa helger i Hållen, åka ut med husbilen, vara hemma i stan och ta hand om mig och gubben, kunna vara hemma hos hundarna när Jonny måste resa eller jobba i Stockholm, kunna följa med Jonny när han reser. 
Känna att jag har tid att baka och laga god och nyttig mat. 
Jag längtar verkligen efter allt detta, men det känns också lite vemodigt och konstigt att komma tillbaks till samma arbetsplats men i en helt annan roll. 
Fast jag får ju göra det som jag gillar mest och som jag är bra på, nämligen att vara med barnen. Samtalen med barnen är bland det finaste och roligaste som finns och när jag inte har en massa andra måsten omkring mig så hinner jag kanske med att vara där tillsammans med barnen, i stunden. Vara en närvarande och nyfiken pedagog som inte hela tiden måste vara någon annanstans är ju det bästa för barnet. 

I morgon är det studiedag och sedan två dagar i barngrupp innan vi kommer hit igen för en arbetshelg med vår fina familj.
Då hoppas vi att vi kan få lite ordning på trädgården, det skall ansas och byggas, ätas mat och bubblas i badtunnan igen….




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar