Visar inlägg med etikett Det var en gång.... Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Det var en gång.... Visa alla inlägg

torsdag 12 september 2013

Inga pippilotter här inte.

Jag har alltid haft långt eller halvlångt hår.
Som barn alltså.
Det var liksom aldrig någon som klippte mig efter 7 års ålder.
Jag hade utsläppt tovigt hår hela min uppväxt.
Det är nog därför som jag alltid sätter upp mitt hår i dag.
Har sällan utsläppt.
Jag tänkte på det i morse när jag stod framför spegeln med två hårspännen i munnen.
Jag var typ 40 år innan jag ägde ett hårspänne!
Kan ju bero på att jag varit korthårig nästan hela mitt vuxna liv, men ändå.
Kan inte komma ihåg att morsan kammade och satte upp mitt hår.
Jag kanske är orättvis nu men så är det.
Det finna inget minne av mig i fina pippilotter, inga foton heller för den delen.
Det kanske var omodernt på 70-talet. Inte vet jag.
Om jag hade en liten flicka så skulle hon se ut som en liten prinsessa hela tiden.
Så här kommer jag ihåg att jag såg ut jämt.

lördag 8 september 2012

Minnen

Det känns som om halva mitt liv bara består av minnen.
Allt som passerat är ju givetvis bara minnen men för mig är det verkligen endast minnen.
Att hela min familj är borta gör ju att jag bara har mina minnen kvar.
I bland vill jag bara gå upp i minnen, lyssna på Ted Gärdestad, titta på foton, gråta och vara ledsen.
Jag kan inte glömma, jag vill inte glömma.
Jag lever ett glatt och bra liv men jag bär på en stor sorg och då och då måste den sorgen få komma fram.
Jag blir ofta lite ledsen så här på hösten.
Jag gillar att sitta för mig själv och komma ihåg.
Jag försöker fokusera på alla de fina minnen som jag har.
En lördag på 70-talet. Jag och pappa som hämta potatis i Håkansta.
Jag och mamma som käkar korv med mos utan att vi säger något till pappa.
Jag får sitta i Lasses rum och lyssna på musik och han berättar och lär mig vad alla band heter och vilka som sjunger.
Pappa och mamma som har fest i fin långklänning och sammetskavaj.
Pappa som luktar Brut och jag får dansa på hans fötter.
Mamma lägger mig och läser "Prins Hatt under jorden", Anita och Televinken på tv:n.
Min syster som hämtar mig hos dagmamman. Vi leker teater när vi går hem genom campingen.
Jag kommer ihåg mjölken som fanns i trekantiga tetraförpackningar, raketost och apelsinigloo.
Jag köpte lördagsgodis i små lila godispåsar med en svart kvinnobyst på.
Härliga söndagsmiddagar på Odenskogsvägen. Lasse hänger upp pappas kallingar i köksfläkten och vänder upp och ner på alla mammas tavlor i vardagsrummet.
Jag skrattar så att jag kiknar.
Anita har på sig militärjacka och palestinasjal, hon har två långa flätor som jag får hålla i när vi badar på Odensalabadet. Hon simmar och jag glider bakom och håller i mig i flätorna.
Hennes konstiga kompisar, killar med långt hår som sitter i hennes rum och spelar gitarr.
Jag får alltid vara med.
Alla mina kompisar i Odenskog, Eva, Maria, Susanne och Ann-Charlotte.
Min första kärlek Pigge, Jimmy och sedan Björn.
Jag ligger på min säng och lyssnar på Olivia Newton John.
Killarna från Odensala med moppar som lyssnar på Noice.
Min första fylla hos Kicki.
Mitt rosa rum med den vita järnsängen.
Minnena trängs i mitt huvud, de vill komma ut och skrika GLÖM INTE MIG!
Jag glömmer inte, jag glömmer aldrig










måndag 13 augusti 2012

Börja skolan

Jag var nyss fyllda sju år och skulle börja första klass.
Året var 1973.
Min mamma och pappa jobbade så det var min storasyster som fick följa mig till skolan den där dagen.
Jag tyckte inte att det var något konstigt med det utan jag var bara stolt över att min syster skulle följa med mig. Anita var ju den som jämt gjorde allt med mig så att det var hon som följde mig till skolan var inget konstigt alls.
Jag hade fin klänning och Anita hade kammat mig och gjort pippilotter i håret.
De andra barnen gick med sina mammor.

Min fröken hette Margaretha Öhrnell.
Hon hade mörkt , lockigt hår och stora, runda glasögon.
Hon såg ut som Ugglan Helge :)

Första dagen i skolan blev vi uppdelade i olika grupper.
Vi som redan kunde läsa och skriva hamnade i Gula gruppen, min stackars kompis Heléne hamnade i Röda gruppen. Det var de som varken kunde läsa eller skriva.
Hon ritade ögon, näsa och mun i cirkeln när vi skulle skriva bokstaven O.

Jag kunde läsa redan när jag var fem år.
Jag skrev dagbok när jag var sex år och jag kunde räkna också.
Min pappa tragglade multiplikationstabellen med mig så jag kunde den som ett rinnande vatten, men jag förstod inte vad multiplikation innebar förrän jag gick i fjärde klass.
Jag hade lätt för att lära mig saker utantill utan att förstå innebörden.
T ex så lärde jag mig alla Nationalteaterns texter när jag bara var sju år.
Jag kunde hela sagan om Hattstugan utantill när jag var fyra år.
När jag var sex eller sju år så kunde jag hela Povel Rammels "Jag diggar dig" och den sitter som berg än i dag.

I min dagbok skrev jag var Lasse(brorsan) hade gömt sina cigaretter.
Jag skrev: "Lasse har gömt sina cigareter bakom flekten i garaget"
Jag gjorde en svart ram runt texten och så sa jag till pappa att han absolut INTE fick läsa det som stod där.
Han lovade, men givetvis läste han alltihop och Lasse fick en massa skäll.
Sedan hotade brorsan mig med stryk om jag skrev något mer om honom i min jävla dagbok.
Jag blev jättebesviken på pappa som hade lovat att inte läsa.

Jag klarade skolan galant till jag började i fjärde klass och fick byta min snälla fröken mot en magister som jag var livrädd för.
Alla i klassen gillade honom (tror jag) men jag tyckte han luktade illa och han "såg" verkligen inte mig.
Det spelade ingen roll om jag var duktig eller inte för jag var osynlig i hela mellanstadiet så jag lade ner det där med att plugga.
I högstadiet blev det ännu värre och jag lade bara energi på killar, mopeder och fester.
Jag gick ut nian med medelbetyg  2.4.
Å jag som hade gått i Gula gruppen och allt.
Första klass

Fröken i lågstadiet

Min första kärlek

Första klass

Fjärde klass

Sjätte klass




måndag 2 juli 2012

Lillan

När jag var barn så kallade alla mig för "Lillan".
Jag trodde att det var mitt riktiga namn.
Pappa sa jämt att de hade döpt mig efter mormor, men jag förstod aldrig det eftersom hon hette Anna och inte Lillan.
Jag vet nu att hon hette Anna Margaretha precis som jag, men att Anna blev hennes tilltalsnamn.
Han sa också att jag var döpt efter den där snygga svenska skådespelerskan som var med i Amerikanska filmer, Ann Margret :)

Lillan var alltså mitt tilltalsnamn ända till jag började mellanstadiet, tror jag.
Jag var liten å späd.
Minsta barnet i familjen, ja i nästan hela släkten så det var ju inte så konstigt att jag hette Lillan.

Min mamma brukade läsa en dikt för mig och jag var helt säker på att hon hade hittat på den till mig, att den handlade om mig.

Lillans aviga dag 

Britt G. Hallqvist 

Alla Lillans kläder
är aviga i dag!
Båda Lillans strumpor
har snurrat runt, ack ja!

Båda Lillans ögon
vill droppa skvätt på skvätt
och en så droppig näsa
som Lillans ingen sett.

Alla Lillans dockor
är stygga mot sin mor,
och se på dumma Nalle
så hans knappnålsögon glor!

Alla Lillans kakor
dom har dom ätit opp
och nu har Lillan bara
tre russin i en kopp.

Hela Lillans huvud
är fullt av små, små mygg.
I Lillans mage gör det ont
och ont i Lillans rygg.

Så lägger mamma Lillan,
då gråter hon en skvätt
men mamma klappar Lillans kind
så sakta och så lätt.

Nu sitter hon vid sängen
och sjunger om en katt
som sprang och sprang men inte fick
den lilla svansen fatt. 

När mamma läste den fjärde versen om att någon ätit upp Lillans kakor och att hon bara har tre russin i en kopp, då tittade jag argt på mamma och sa: - De e Lasse!!
Jag var säker på att det var Lasse som ätit upp alla mina kakor :)

När jag var ledsen så kröp jag upp i mammas knä och hon läste den där dikten för mig, Ibland så grät jag en skvätt eftersom det var så synd om mig och eftersom alla var så dumma. Allra helst Lasse :)
I bland skällde jag på honom när han kom hem från skolan, och sa att han skulle låta bli mina kakor och russin. Han bara skakade på huvudet och fattade ingenting.
Men jag och mamma visste att det var han som var kaktjyven.

Bilden har jag lånat av Millis Sarri.
sarri.se

lördag 30 juni 2012

Lördag

Jag ligger kvar i sängen tills jag hör ytterdörren smälla igen.
Pappa skjutsar mamma till jobbet. Hon börjar kvart i nio så klockan är kanske straxt före halv nio nu.
Jag går ut i köket och brer en macka. Orostad formfranska med Flora och ost. Jag tar sista mjölken och gör ett glas O´boy.
Mamma har nog handlat mer när hon kommer hem i eftermiddag.
Radion står på. Det är Ring så spelar vi med Hasse Tellemar. Jag tänker jämt att jag skulle önska andra låtar om jag någon gång skulle ringa in.
Dancing round and round med Olivia Newton John eller en Kiss-låt.
Men jag är för liten, jag kan aldrig svaret på Hasse Tellemars frågor och dessutom så kommer aldrig vår slutsiffra.

Pappa kommer hem igen och börjar dammsuga.
Han dammsuger hela lägenheten så att det skall vara fint och städat tills mamma kommer hem från jobbet.
När melodikrysset börjar så tar han en kopp kaffe och sedan stryker han undan hela tvätthögen som ligger i köket.
Jag hjälper pappa med krysset. När det kommmer en popfråga så frågar han mig och väntar tills jag kan fast han antagligen redan vet svaret.
Jag känner mig stor och duktig när han ber mig om hjälp.

Efter melodikrysset sätter vi oss i bilen och åker ut till farmor och farfar i Håkansta för att hämta potatis.
Farmor bjuder på fika, tjocka skivor vetelängd som man får bre riktigt smör på.
Farmor har sitt smör i skafferiet i en glaslåda.
Jag dricker farmors svartvinbärssaft till.
Efter fikat går jag ut med farfar till grönsakslandet och plockar morötter och ärtskidor. Farfar säger att det räcker med att stryka av jorden på gräset, så jag gör det och knaprar i mig massor av små, söta, underbart goda morötter.
Farfar plockar en stor bukett ringblommor som jag får ta med hem till mamma.
Det kommer att bli jättefint på köksbordet när mamma kommer hem.
Efter ett par timmar åker jag och pappa hem och börjar förbereda middagen. Han skalar potatisen som han lägger i kallt vatten i en kastrull på spisen så att det skall vara färdigt när mamma skall börja med middagen lite senare.
Jag sätter blommorna i vatten på köksbordet och plockar sedan undan skorna i hallen.

Pappa åker och hämta mamma.
När hon kommer hem så ser hon trött ut. Hon tar av sig kappan, ställer handväskan på hallbyrån och går  sedan förbi mig in i köket. Hon säger inget om att tvätthögen är borta och hon verkar inte se blommorna i vasen eller potatisen som är skalad i kastrullen.
Hon går fram till köksfönstret och vänder lite på blommorna. Känner på jorden upptäcker att den är torr.
Vi har glömt att vattna blommorna!!
Mamma blir jättearg, skriker åt pappa att han aldrig kan göra något rätt. Pappa ser ut som en ledsen hund och jag står bakom honom och tycker synd om honom. Jag söker hans hand men då blir mamma ännu argare och skäller på mig för att jag tittar på henne med "de där ögonen".
Jag går in på mitt rum och mamma går och lägger sig en stund.

Efter ett par timmar så ropar de att det är mat och då skall allt vara som vanligt igen.
Jag är glad att de inte bråkar längre men jag tycker att mamma är dum och jag tycker det är konstigt att inte pappa blir arg tillbaks och berättar om allt som vi har gjort i dag.
Jag förstår mig inte på vuxna.


måndag 18 juni 2012

Fredagsmys

Ja, det hette ju inte så på den tiden men konceptet var detsamma.

Helene skall sova över hos mig.
Hon vill alltid det på fredagar, för hemma hos mig får man titta på Familjen Macahan om man har tagit på sig nattlinnet och gjort sig iordning för kvällen.
Så OM vi somnar så kan pappa bara bära oss direkt till sängen.
Hemma hos Helene måste man gå och lägga sig klockan åtta, samtidigt som hennes småsystrar, vi är ju faktiskt inga småungar längre. Vi ska ju fylla åtta år i sommar
Vi vill aldrig sova över hos Helene på fredagar.
Den här fredagen skall mamma laga sig goda lasagne. När vi kommer hem från skolan har mamma kokat alla lasagneplattorna och lagt ut dem på rena kökshanddukar överallt i köket.
Helene och jag jublar när i förstår vilken god middag vi skall få.
Min mammas lasagne är världens godaste och jag är stolt över att min mamma lagar så god mat och över att Helene alltid berättar för mig att min mamma lagar godare mat än hennes mamma.
Vi leker på mitt rum tills mamma ropar att maten är klar.
Vi äter massor och vi är proppmätta när vi går från bordet.
Helene säger hela tiden att maten är god och jag pyser nästan över av stolthet.

Efter middagen fortsätter vi att leka på mitt rum.
Jag leker alltid så roliga lekar tillsammans med Helene, hon är så påhittig.
Pappa frågar om vi vill spela Monopol med honom och det vill vi ju såklart.
Vilken dum fråga!
När klockan är nio säger pappa att det är dags att hoppa i våra nattlinnen.
När Familjen Macahan börjar klockan halvtio så är vi helt klara.
Vi kryper upp i soffan och då kommer mamma in med nygrillade revbensspjäll.
Min mamma jobbar ju i charken på Konsum Söder och hon har grillat revbenssjäll på jobbet i dag och tagit hem till oss, så att vi skall ha något mumsigt att gnaga på när vi kollar på tv ikväll.
Helene och jag sitter och kollar på tv, mumsar revbensspjäll och dricker mammas hemgjorda apelsinsaft som smakar Trocadero fast utan kolsyra.
Klockan är nästan elva innan vi kommer i säng.
Vi är jättetrötta och fnittrar så där som bara två småtjejer på ca åtta år kan göra.
Mamma skrattar och säger åt oss att vara tysta.
Pappa följer med oss in på rummet och släcker lampan.
Helene skall sova på en madrass bredvid min säng.
Vi somnar på en gång när pappa har gått.

Inte undra på att jag blir nostalgisk när jag ser att det går en repris på Familjen Macahan på tv.
Det där var ju fredagsmys på hög nivå.



söndag 17 juni 2012

Skolavslutningen

Året är 1976 och jag är nio år, skall fylla 10 om ett par månader.
Jag skall gå på skolavlutning.
Jag går ut tredje klass i dag, det är lite speciellt.
Jag skall byta fröken nu och börja mellanstadiet. Jag skall inte längre få ha min snälla fröken utan jag skall få en magister och han ser sträng ut. Jag vill inte sluta i tredje klass. Jag tycker inte om förändringar.
Min klass skall splittras också, eftersom över halva klassen skall flytta till den nya Lillsjöskolan.
Det är bara jag, Helene och tre pojkar som skall börja i paralellklassen till hösten
Jag känner mig ledsen för det.

Jag står i badrummet och sträcker på mig så att jag når upp och kan kolla i spegeln.
Jag har borstat tänderna, dagen till ära, för det gör jag aldrig annars.
Jag står med pappas kam och försöker kamma ut mitt långa toviga hår men det gör ont.
Jag sliter och drar i det långa håret men det blir inte så fint som jag vill, jag kan inte själv.
Jag ville ha klänning på mig i dag men mamma har lagt fram de där fula, gröna gabardinbyxorna som jag fått ärva av Kicki. Jag vill inte ha på mig dem men jag har inget annat val eftersom mamma bestämt att det skall vara så och jag törs inte säga ifrån för då kanske hon blir arg. Mamma får inte bli arg.
Byxorna sticks!
Till byxorna tar jag på mig en ful, vit blus med volanger.
Jag tittar mig i spegeln och jag tycker att jag är ful, ful ful.
Jag ville ha en fin klännig och träskor med blommor på som de andra tjejerna i min klass.
Jag ser ju ut som en pojke i de här byxorna.

Jag känner att jag är lite hungrig men i kylskåpet måste man trolla med knäna för att få något i magen.
Det finns bara några skivor formfranska kvar och jag vet att mamma blir sur om jag äter upp det sista brödet. Osten är så platt att det inte går att hyvla den längre.
Jag stänger kylskåpet och tar ett glas saft istället.

Jag går ut i hallen och tar på mig ett par svarta lackskor som jag också fått ärva, de är lite för stora och jag ser nu att byxorna blir för korta när jag tar på mig skorna.
Att "vänta högvatten" är det fulaste som finns.
Nu är jag nära att börja gråta men jag måste skynda mig för skolavslutningen börjar snart.
Jag tar min skolväska och mina nycklar.
Jag går ut genom dörren och stänger tyst, så att inte mamma skall vakna och bli sur för att jag väckt henne.
Mamma sover och jag går till skolan själv.
På vägen möter jag flera av mina klasskompisar och deras föräldrar.
Jag sträcker på mig och låtsas som om jag tycker att jag är fin och att det skall bli en härlig skolavslutning.
Jag är fortfarande en mästare på att låtsas att allt är superbra!
En skicklighet som jag utvecklade som barn.
Två månader senare fyller jag 10 år. Aug 1976




söndag 3 juni 2012

Grattis på födelsedagen

Min mamma föddes den 3 juni 1938 så hon skulle ha fyllt 74 år i dag.
Det är otroligt svårt att föreställa sig min mamma så gammal.
74 år!
Det är ju en riktigt gammal tant.
När jag ser mina mostrar och mammas väninnor så tycker jag inte att det är konstigt att de är gamla men min mamma känns overkligt.
Eftersom hon bara var 49 år när hon gick bort så blir hon ju aldrig äldre än 49 år, så enkelt är det ju.

Min mamma var bäst i världen på att sticka, virka, sy, baka och laga mat.
Hon bakade världens godaste vetelängder, syltkakor, kubb och tekakor.
Det var alltid städat och fint hemma hos oss. Aldrig att det låg något där det inte skulle ligga. Aldrig en tröja på ett ryggstöd, skor fulla hallen, disk på diskbänken eller lådor i en enda röra.
I mammas skåp hade allt sin speciella plats.
Jag kommer ihåg sylådan där allt låg i snygga rader, sorterat och helt perfekt.
Synd att man inte har ärvt den perfektionistådran ;)

Min mamma sjöng sånger för mig när jag skulle sova. "I en sal på lasarettet", " I indialand", "Kungens lilla piga" mfl , mfl.
Hon läste böcker som "Prins Hatt under jorden" och "Sagan om den fula ankungen" och "Flickan med svavelstickorna".
Jag älskade sorgliga sånger och sagor.

Vi lekte låtsaslekar när vi skulle laga mat.
Jag älskade att göra hitt-på-grytor.
En hitt-på-gryta gick till så att mamma sa att vi inte hade någon mat hemma.
Då gick jag till kylskåpet och tog fram saker som jag trodde att man kunde ha i en gryta.
T ex kött, lök, morot, grädde, glass, banan, ketchup, lingonsylt, kaviar, svamp mm mm
Mamma tog fint bort det som inte gick att stoppa i grytan och jag trodde att det var jag som hade hittat på hela middagen :)
Roligt sätt att få barn intresserad av matlagning.

I dag skulle alltså min mamma ha fyllt 74 år.
Grattis på födelsedagen!
Mamma och jag julbakar någon gång tidigt 70-tal.


söndag 18 mars 2012

Det var en gång...

...en liten flicka.

En gång när hon var liten, väldigt liten, inte mer än tre år så vaknade hon en fin sommardag i sin säng.
Hon smög upp för att kissa och när hon var klar så ropade hon färdig, FÄÄÄÄRDIG!! precis som hon alltid gjorde.
Men ingen kom för att hjälpa henne. Hon ropade och ropade och ropade, Fäääärdiiiig!!!
Till slut stod en trött mamma i dörren, hon tittade på sin dotter, hon var arg. Det kunde man se på ögonen. Hon var arg på rösten och hon var hårdhänt när hon skulle hjälpa till.
Hon gick genast och lade sig igen i sin säng.
Den lilla flicka satt på golvet och lekte när hon såg hur solen sken in genom fönstret och när hon hörde barnen leka där ute.
Hon gick in till sin mamma för att väcka henne.
- Mamma, jag vill gå ut och leka, sa hon.
Men mamman bara sov och sov.
Den lilla flickan gick då ut på altanen i bara pyjamasen och stod där i solen och såg hur de andra barnen var ute med sina mammor och lekte på gården.
Hon klättrade försiktigt över det lilla staketet som gick runt altanens stenplattor och sakta, sakta klev hon ut på gräsmattan.
Hon började försiktigt gå ner mot de lekande barnen när mamman ropade från altandörren.
Nu var hon riktigt arg, det såg flickan och det hörde hon på rösten.
Hon blev rädd och började springa.
Mamman kom ut i bara morgonrocken och sprang efter.
Flickans små ben gick som trummpinnar men mammans ben var längre och sprang fortare.
Efter bara några meter fick hon tag i flickans långa hår och hon drog hårt, jättehårt.
Hon tog ett hårt grepp runt flickans arm och släpade in henne i lägenheten igen.
Som straff fick inte flickan gå ut och leka mer den dagen.
Solen sken utanför fönstret men flickan fick sitta inne och leka eftersom hon varit så dum??

När flickan blev stor och fick egna barn så tillät hon sig aldrig att sova på dagen eller länge på morgonen, hur trött hon än var, för en bra mamma sover inte.

torsdag 19 januari 2012

Maskrosbarn

När jag tittade på tv i går så rann tårarna nerför mina kinder.
Jag kände igen mig så väl. Inte för att jag hade det så jobbigt hemma som Jessica Andersson men jobbigt var det med en mamma som man inte kunde lita på. En mamma som man aldrig visste vilket humör hon var på. Jag kunde känna redan i trappuppgången om det var läge att skynda sig in på rummet eller inte. Vanligast var ju att jag kom hem till en tom lägenhet eftersom mamma jobbade men ibland hade hon ju lediga dagar och då kunde det vara lite olika där hemma. Det jag kommer ihåg mest var ju att det luktade nybakat i trappen och mamma stod i sitt gröna förkläde med papiljotter i håret och bakade bullar eller kubb eller tekakor. Eller så luktade det kolaremmar och då var Vivianne hemma hos oss och de satt i köket och spelade Yatzy. Men ibland var det som ett orosmoln över hela lägenheten och då visste man inte vad det var som var fel. Då visste man bara att det var bäst att hålla sig undan. Då kunde man få skäll eller en örfil för minsta lilla grej. Ibland hade man inte hängt upp jackan i hallen eller satt i sin skolväska på rummet. Ibland sa man fel saker  t ex att man behövde nya byxor eller att vi skulle ha utflykt med skolan. En gång kommer jag ihåg att jag skulle hjälpa till att göra fint på diskbänken till mamma kom hem och då hade jag lagt bort hennes tändare och jag kunde inte komma ihåg var. Hon blev skogstokig och luggade mig tills hon fick en stor hårtuss i handen.
Vad betydde det? Tack för att du städat köket eller?
Jag älskade min mamma och jag kan tänka på henne med kärlek i dag men jobbigt var det hemma när jag var barn, det kan jag inte sticka under stolen med. Att jag är ett maskrosbarn är ett som är säkert. Jag fick klara mig själv när min syster flyttade hemifrån och då var jag bara åtta år. Med klara mig själv menar jag då inte städa, laga mat och sånt, utan mer känslomässigt. Jag hade ingen som såg till att jag var hel och ren och ingen att prata med där hemma. En sommar när jag var nio eller tio år så borstade jag inte tänderna på en hel sommar bara för att kolla om någon sade något eller brydde sig men ingen märkte något. När vi flyttade tillbaks till stan och jag började skolan så förstod jag att jag måste börja borsta mina tänder. Ingen vuxen tänkte ens på att jag inte ägt en tandborste på hela sommaren. Hemma i stan hade jag samma tandborste i flera år.
Jag vet inte varför jag känner att jag måste berätta det här men det dyker upp sådana här små anekdoter då och då på min blogg och det är precis som att jag känner att de måste fram och ut. Jag mår bra av det.