fredag 28 februari 2014

Trevlig helg

Snart åker vi till stugan jag, Pelle och syrran.
Jonny kommer efter när han slutar jobba.
Men först måste vi handla lite mat och en flarra rödtjut, eller två.
Det kommer bli supermysigt!!
Det är fredag.
Trevlig helg!


torsdag 27 februari 2014

Söstra mi

I kväll kommer syrran med tåget klockan 22.10.
Det ska bli jätteroligt att hon kommer över helgen.
I morgon drar vi till stugan.
Längtar!
Koom nuu råå!!

Grattis på födelsedagen älskling

I dag fyller min gubbe år.
48 år!
Vi skall fira honom med pompa och ståt på söndag. Då kommer killarna och tjejerna hem och vi skall äta god mat, som Jonny har bestämt.
I dag fick han bara en födelsedagspresent av mig och en puss å kinden.
Jag hade köpt honom en drivbänk att odla sina örter och grönsaker i. Jag hoppas att han lyckas bättre med sin odling i år än i fjol.
Om du läser detta så önskar jag dig en bra födelsedag.
Min fina gubbe!
<3 <3 <3 <3



onsdag 26 februari 2014

Helt slut som artist

Började dagen med att skjutsa gubben på jobbet och sedan tittade jag in på mitt eget jobb en sväng.
Jag hade en del mejl att skicka och läsa samt lite barn att krama.
Klockan tio, när Ö&B öppnade, så hämtade jag min andra sjukskrivna kollega som behövde komma ut och luftas lite.
Vi gjorde en lov med bilen runt i Boländerna och jag blev 1000 kr fattigare på en timme.
När jag skjutsat hem henne så bjöd jag min man på lunch. Det är inte ofta som jag och Jonny får luncha ihop en vardag. Vi åt på Värdshuset Liljan på Kungshörnet. Det låter tjusigare än det var. Ett vanligt lunch-hak med vanlig lunchbuffé.
När jag skjutsat tillbaks min man på jobbet så åkte jag hem.
Jag var lat och satte inte in bilen i garaget utan parkerade utanför porten. När jag sedan skulle åka för att hämta Jonny igen så hade jag fått parkeringsböter. 500 spänn!!
Det kostar att ligga på topp.
Surt! sa räven.
Det blev en dyr läxa. Aldrig skall jag vara lat igen.
Helvetes jävla skit!

Det var inte så många knop jag gjorde i dag men det räckte för att jag skulle slockna på soffan när vi kom hem.
Jag som aldrig brukar sova har sovit varje dag den här veckan, så nog är det någon här som behöver vila alltid. Vilken tur jag har som har en man som ser mer än vad jag själv ser. Han ser en fru som håller på att gå på knäna av trötthet och värk (haha, på knäna, där fick jag till det va).
Du skall vara hemma och vila, säger han och jag börjar tro honom nu. Jag börjar förstå honom nu.
Min kropp behöver vila, men jag har gått på reservbatterier så länge nu att jag inte förstår att energin är slut sedan länge. Lilla fru duktig håller på att gå in i väggen på grund av all värk.
Mitt knä behöver vara stilla och läka. Jag börjar förstå det nu. Jag har väl vetat det länge, men veta och förstå är inte samma sak, om du förstår?
I morgon skall jag inte röra en fena, jag lovar. I morgon skall jag bara sitta och vila.
Klart jag kan det!
Klart jag kan!
Lätt som en plätt, sa Bill.
Plättlätt, sa Bull.
Läsa bok.
Se på film.
Lyssna på musik.
Bara vara.
Ingen att-göra-lista.

I morgonkväll kommer min kära syster, jag längtar!




Klättrar på väggarna

Jag är inte gjord för att gå hemma och vila. Redan efter två dagar klättrar jag på väggarna.
Jag måste hitta någon rutin på att göra saker och på att röra mig under dagarna.
Så i dag skall jag skjutsa Jonny till jobbet och sedan ta en promenad runt kvarteret.
Jag får gå så sakta och så långt som jag tror att jag pallar.
Efter det skall jag åka på shoppingtur till Ö&B.
Jag har en gedigen inköpslista till huset, bl a en dammsugare och mopp-set så att man kan städa där uppe.
Jag skall ta en sväng förbi jobbet också och hämta hem mitt knäskydd och ett par tofflor som jag skall ta med till Hållen.

Det är svårt att sköta min mathållning när jag går här hemma, det blir lätt för många mackor istället för en riktig lunch osv. Har redan gått upp lite i vikt så i dag skall jag börja att skärpa till mig. Jag vet ju hur det skall gå till. Mycket grönsaker och inga mackor med ost, svårare än så är det inte.

Det är redan onsdag, i morgon kommer syrran för att hämta nya bilen.
Jag längtar!
Det skall bli såå mysigt att ta med henne upp till Hållen och visa vårt fina hus.
Prata, prata, prata och vistas i skogen och vid havet.

tisdag 25 februari 2014

Var det bättre förr?

Jag var hos min farbror i julas och hämtade hem lite porslin som min mamma har ägt.
När jag gick där i vår gamla sommarstuga så hittade jag en kartong med pappas gamla skolböcker.
De luktade mögel och var lite äckliga men jag ville ta hand om dem ändå.
När jag kom hem stoppade jag in kartongen i ett bokskåp och där har de legat sedan dess.
I söndags plockade jag fram dem för att vis Lina som läser till lärare.
Jag tänkte att hon skulle tycka det var roligt att se de där gamla böckerna.
Folkskolans räknebok(utgiven 1947), heter en bok och Folkskolans Kristendomsbok(utgiven 1938), en annan.
Jag hittade också pappas gamla rättskrivningsbok.
Han går i 6:e klass när han skriver så här.
Sista meningen lyder: Chefen på en tidningsredaktion kallas redaktör.
Sj-ljudet i division och multiplikation stavas inte lika.
Reflektion är allt vetandets moder.
I mina ögon skriver han jättefint jämfört med hur mina barn har skrivit i åk 6.
Innehållet i det han skriver är överkurs jämfört med vad en 12-åring kan i dag.
Döm om min förvåning när jag läser vad läraren har skrivit med röd penna längst ner på papperet.
"Vårda stilen! Skriv om!" står det.
Han har två stavfel på hela sidan, skriver jättefint men måste skriva om allt. Det var inte alltid bättre förr. Eller så var det det?
Skulle man kunna ställa sådan krav i dagens skola?
Vad skulle föräldrarna säga om en lärare var så hård?
Han kanske inte alls var hård, han visste kanske att pappa Bo kunde bättre. Vad vet jag?
Synd att han inte finns här att fråga.
Det är väldigt intressant att läsa hans gamla skolböcker i alla fall.









Att-göra-i- veckan-lista


  • Ringa och fixa autogiro på en betalning (annars kommer jag att glömma betala varje månad i ett år)
  • Vika tvätthögen från helvetet (Det blir ingenting gjort här hemma när vi åker till Hållen varje helg)
  • Skriva köplista till helgen ( Syrran och Pelle kommer och skall hänga med upp till stugan och då vill vi bjuda på god mat).
  • Skriva annan köplista(det fattas fortfarande en hel del grejer uppe i stugan).
  • Bädda uppe i Luddes gamla rum (så att syrran och Pelle kan sova där på torsdag).
  • Tvätta stolsöverdragen.
  • Plocka grejerna i sovrummet(som skall in i nya hyllan, som inte passar och som bara står här tills IKEA behagar kolla på sin felkonstruktion).
Det låter som att jag har mycket att gör,a men det är ingenting. En liten grej varje dag och sedan villa och kolla på film.
En liten promenad varje dag skall jag också ta. Får se vad mitt knä säger om att promenera när jag inte har jobbat en hel dag först.
Ja, så kommer väl min vecka att se ut. Inte så mycket att fundera över.
Det skall bli jätteroligt att visa syrran mitt hus på fredag. Vi kommer att få jättemysigt där ute.
Men ännu är det bara tisdag (om en vecka har jag tid hos frissan. Tror du jag längtar?)
En dag i taget.
See you!


måndag 24 februari 2014

Konstig känsla

Det känns lite underligt att vara hemma fast man inte är sjuk.
Sjuk i den bemärkelsen att man har feber eller ett huvud som dunkar.
Jag har inte mer ont i knät i dag än jag hade när jag jobbade förra veckan så det känns lite som om jag skolkar från jobbet.
I morgon tänkte jag ta bussen ner på stan och flanera, äta lunch och kolla på födelsedagpresenter till Jonny.
Det kommer att kännas ännu mer underligt.
Att jag kanske inte skall arbeta alls på flera veckor är skumt, men nu skall jag inte gå händelserna i förväg här. Först en vecka, sedan läkare och kanske en vecka till, sedan ortoped och kanske en operation.
En sak i taget nu.
I morgon är det tisdag och jag skall inte jobba, så mycket vet jag i alla fall.
Konstigt!
Det känns som om jag gör något förbjudet.
Som när man skolkade på högstadiet....eller....ähum....som jag tror att det skulle ha känts, för jag var ju en duktig flicka i skolan. Inte skolkade jag inte.....inte så ofta i alla fall.
Nu när jag är hemma så kanske vi ses lite oftare här på bloggen. Jag brukar ju kunna skicka iväg lite fler inlägg när jag är hemma.
Så håll utkik!
Trevlig måndagskväll önskar jag dig <3

Tack Gode Gud, eller nå´n.

När jag kom till Vårdcentralen i morse klockan 8 så var det kö härifrån till evigheten.
Dropp-in till sjuksköterska stod det på en skylt.
Jag hade ingen som helst lust att sitta där och vänta i flera timmar för att få träffa en sjuksköterska som ändå inte kan hjälpa mig.
Sagt och gjort!. jag åkte hem och ringde istället.
Fick en telefontid kl 10.15.
Straxt före halv elva ringde en jättetrevlig sjuksköterska från Nyby Vårdcentral.
Jag berättade om min smärta och att jag blivit slängd i en svart avgrund förra veckan när jag ringde till ortopedkliniken på "ackis" och de sa åt mig att ringa om en månad igen.
Nu vill jag träffa en läkare som kan sjukskriva mig tills jag får träffa en ortoped, sa jag med eftertryck. Precis så som jag hade övat med mig själv.
- Men det står här att du har fått en tid den 9 mars på ortopeden, sa hon då.
Jag måste ha sett ut som en fågelholk.
- Men varför sa de ingenting till mig när jag ringde i torsdags då? Svarade jag.
-Antagligen fick de eld i baken när du ringde, sa hon. Det står också att du fått tid för en måndagsoperation.
Nu sjukskriver du dig själv den här veckan också får du en läkartid här nästa måndag klockan 09.15. Då förklara du för honom och han kommer att sjukskriva dig till den 9 mars först och främst.

Jag är så glad att om jag kunde så skulle jag hoppa jämfota av glädje.
Vila knä nu och äta Diklofenak för min onda arm.
Vänta på brev från ortopeden och sedan en operation. Detta är för bra för att vara sant!
Jag är så lycklig, jag är så lycklig!
Hela veckan låååÅåÅng!

Sjuksköterskan som ringde mig lät så rar och trevlig i telefonen att jag nästan bröt ut i gråt. Jag är så van att måsta kämpa och att inte bli tagen på allvar att jag blir helt tagen på sängen när någon tror på mig och försöker hjälpa.

Glad tjej!!



Sovit som en kratta!

Jag har vridit mig hit och dit hela natten.
Jag har ältat och ältat det kommande läkarbesöket i huvudet om och om igen så det känns som om jag redan har varit där flera gånger i natt.
Jag tänker att de kommer säga att jag skall ringa och beställa en tid för detta är inte akut. Jag tror att läkaren INTE kommer att sjukskriva mig för att jag inte har tillräckligt ont eller för att mitt knä redan är skickat på remiss till "Ackis".
Jag tror att... jag vet inte vad jag tror? Det är väl därför som jag är så nervös för jag har ingen aning om vad som kommer att hända och vad de kommer att säga. Kontrollfreaket inom  mig måste FÖR I HELVETE VETA!
Vad är det värsta som kan hända?
Jo, att läkaren ler lite mot mig och säger:Nä, tyvärr lilla vännen. Jag kan inte sjukskriva dig. Du får gå och jobba tills du hör något från Ortopeden på Akademiska!
Då har jag betalat 250 kr för ingenting och jag får åka hem sur och arg.
Detta är det värsta som kan hända idag och ändå är jag så rädd att jag inte kan sova!!?
Om en timme öppnar de på vårdcentralen.
Håll tummarna för mig nu!




söndag 23 februari 2014

OS-final

Törs jag kolla?
Om vi förlorar så tycker ni säkert att det är mitt fel.
Sverige brukar förlora när jag kollar. Spelar ingen roll vilken idrott det gäller.
Jag säger väl förlåt då i förebyggande syfte.
Sönerna kommer hem i eftermiddag men jag orkar inte laga middag så det blir hembeställning av pizza till hela gänget. 
Men först en OS-final i hockey att ta hand om.
Heja Sverige friskt humör.
Det är det som gör susen!

"Om man är tyst för länge så vissnar tungan"

Citat Pippi Långstrump
Haha, det citatet gullar jag för jag tycker inte om att vara tyst.
Jag pratar gärna och mycket och hela tiden.
Jag har funderat ibland och åka på sån där lär-känna-dig-själv-kurs när man skall vara tyst i en vecka.
Bara gå in i sig själv och vara med dina egna tankar. 
Men jag tror att jag skulle bli lite tokig av att inte få prata på en vecka.
När Jonny är på resa så brukar jag ringa upp nån av killarna och prata ihjäl dem.
Är pappa bortrest nu igen? Brukar de fråga efter en stund när jag har pratat hål i huvudet på dem.
Lika på jobbet när vi har möte eller planering. Jag tänker att den här gången skall jag hålla käften men jag kan inte.
Jag har då mycket dom måste ut så jag kan inte vara tyst.
Ändå har jag blivit bättre, mycket bättre.
När jag var yngre då kunde jag prata så folk fick skavsår i öronen.
Alltid mest och högst pratade jag.
Alla i min familj var likadana. På söndagdmiddagarna hemma hos morsan och farsan kunde det hå hett till när fem pers försökte överrösta varandra.
Nu är det bara jag och syrran som slåss om talitrymmet när vi träffas och det brukar gå rätt bra,
Kanske därför som jag gillar att skriva blogg, jag får prata hur mycket jag vill om precis vad jag vill utan att någon avbryter mig eller går.



lördag 22 februari 2014

Fågelsundet

En promenad vid havet.
Lyx de luxe!







Snapphanar och morgonkaffe

ÅFilmen Snapphanar och morgonfika i tv-rummet är nog ett av de mysigaste sätt att tillbringa sin lördagsmorgon på.
Snart ska vi på promenad nere vis Fpgwlsyndet..... Haha....nere vid Fågelsundet, skall det stå. Inte lätt att titta på spännande film och blogga samtidigt.




fredag 21 februari 2014

Livet på landet

På vår promenad i dag så sprang vi på två rådjur på grannens tomt.
För en stadsbo som jag är detta höjden av lantliv.
Exotiskt i ordets rätta betydelse.
Pricken över i:t på vår promenad.



Ledig fredag

Tack alla fina kollegor som gav mig ledigt trots att det var gränsfall att det gick.
Detta betyder så mycket för mig och Jonny.
En extra dag i paradiset när humöret och själen blivit ordentligt nedtryckt i skosulorna.
Jag hade hoppatsvpå lite vacker väder, sitta bakom husknuten och lapa lite sol men det verkar vara kört i dag.
Snöstorm i Hållen i dag.

Jag får sitta inne med en god bok istället och det är inte heller fy skam.
Nu en kopp kaffe efter en skön sovmorgon.
Jonny sparkar igång pannan där nere i källaren. Vi har fortfarande bara 17 grader  här hemma.



torsdag 20 februari 2014

På väg

Stängde på jobbet, upp på Gränby, hem och hämta käk och kläder.
Nu är vi på väg.
Uppe vid 19.30-tiden.
Inte så mycket grejer med oss den här gången.
Pizza till middag och ett glas vin.
Semester i morgon.
Vila!
Vila i tre dagar.


Mer snö?

Precis när all vår snö smält bort och det blivit torrt på marken så kommer det mer snö!?
Ja, ja, ag vet att det blir tyst och vackert och allt det där men det skiter jag i för jag vill inte ha snö.
Tycker bara att det är jobbigt och kallt.
Vad är jag för en jämtlänning va, tänker du?
Men ser du jag kanske har bott för länge här nere nu för att uppskatta vintern eller så har det alltid bott en liten 08:a i mig för jag har aldrig riktigt älskat snö och vinter.
Jo, om man är i fjällen förstås. Där kan det få vara snö så kan jag åka dit när jag vill ha riktig vinter.
Här i Uppsala kommer den här lilla snö som kom i natt bara att förvandlas till slask innan lunch i dag.
Appropå ingenting så somnade jag med blött hår i går, i en tofs så nu ser jag hejjig ut i pallet minsann.
Grå utväxt från helvetet plus lite konstiga lockar som spretar hit och dit.
Vilken tur att jag inte skall arbeta som flygvärdinna i dag.
Fast barn kan också vara ganska petiga med utseendet. Här om dagen sa en flicka till mig:
- Men kolla Maggan, du har ju grått hår! Då är du snart gammal vet du!
Ja, jag vet, tänkte jag. Det känns i hela kroppen. Fasen snart 50 år. Snart är man på dösidan. Huuu! ruskigt!
Men inte tänka på det nu.
Nu skall jag på arbetet och halta runt lite.
I morgon har jag tagit semester så vi åker ut till stugan i kväll. Det blir nog ingen rock´n roll för oss i morgon. Vi behöver vila och tanka energi ute i Hållen i stället.
Du och ditt  hus, tänker du.
Ja, just det, svara jag då :)
Fredag på en torsdag.
 Livet de luxe!
Goder morgon! Både herre och fru.
Vi vill faktiskt inte ha mer snö nu!


onsdag 19 februari 2014

Vårdgaranti, my ass!

Ringde till Akademiska sjukhuset i dag. Ortopedavdelningen.
- Ja, vi har din remiss här. Ring om en månad om du inte har hört något.
Men då har det ju gått FYRA månader, sa jag.
- Hum, harkel, hum hum....skall börja undersökningarna snart....harkel, hum...
Det var det svar jag fick.
Jag gick hem och grät.
Nu har jag ingen ork kvar. Det känns som om jag gått på de sista krafterna i flera veckor nu.
I februari får jag hjälp, i februari får jag hjälp, har jag sagt till mig själv, som ett mantra har jag upprepat orden i mitt huvud i tre månader nu.
Jag kan inte gå och halta om kring så här längre. Sjukskrivning ja. Men vad är det som säger att bara för att jag skriker mig till en sjukskrivning nästa vecka så godtar Försäkringskassan den?
Jag är rädd att sjukskriva mig, rädd att försäkringskassan inte skall godta det och inte ge mig pengar.
Det känns som om  jag, med mitt oflyt, kommer att bli åtalad för bedrägeri om jag inte går till jobbet med trasigt knä.
Fucking jävla kuk knä!
Moget, Maggan!
Jag känner mig  ganska omogen nu. Jag vill bara lägga mig på golvet och skrika och gråta och banka med händerna som en treåring som inte får godis på affären.
Ahhhhhhh! Hjälp mig!

Ont överallt

Främst i knät.
Ringde min vårdcentral i går och frågade var tusan min remiss till ortopeden tagit vägen? Hon sa att den gått iväg som det skulle i november. Hon kunde inte se var "Ackis" gjort av den. Hon tyckte att jag skulle ringa Akademiska och åberopa vårdgarantin, så jag gör väl det i dag då.
Googlade på hur det skall gå till och enligt det dokumentet så skall man få en remissbekräftelse inom 14 dagar där det står ett datum till specialist inom tre månader.
En sådan remissbekräftelse har inte jag fått!
Så, här går jag och haltar runt på en förskola hela dagarna och väntar på att någon ortoped skall höra av sig. Man är väl lite dum i huvudet!
Ont i armen har jag också. En smärta som går från överarmen och som strålar ner över hela armen och ut i handen. I går kunde jag knappt hålla i ratten när jag åkte från jobbet. Jag får köra med bara högerhanden på ratten. Jag kan inte hjälpa barn med påklädningen utan att det strålar som knivar över hela vänsterarmen. Jag måste gå med armen som om den sitter i en mitella för att inte smärtan skall stråla hela tiden. Går jag med armen nedåt så dunkar det i hela överarmen och axeln.
Så ser min vardag ut just nu.
Ont, ont och ont hela tiden.
-Du måste ju gå till doktorn, tjatar min man.
Ja men jag var ju där och han ville inte höra om alla mina smärtor. Nu tar vi knät fört och främst, sade han och stängde dörren. För en sån som jag, som knappt törs gå till en läkare är det dödsstöten. Då törs inte jag stå på mig.
Jag skulle behöva vila, äta inflammationshämmande tabletter, ta små korta promenader och träna för att må bra. Just nu blir jag bara sämre och sämre och sämre för varje dag som går.
Men vem skall trösta Knyttet?


tisdag 18 februari 2014

Tisdag hela dagen

Tvåååå!
Ja, det är verkligen jobbigt att ha köpt ett fritidshus. det enda jag tänker på hela veckan är: snart är det fredag, kommer inte fredag snart osv.
Veckorna är en enda låååååång fartsträcka fram till helgen.
Men det kanske går över snart när nyheten har lagt sig. Vi får hoppas det för det här är lite jobbigt.
I dag slutar jag tidigt och då vill jag ta en lov förbi Ö&B. De rear ut en dammsugare och lite annat smått och gott, såg jag i reklambladet här om dagen.
Allt till huset förstås :)
Gardiner till lilla halle skall jag köpa med mig den här helgen också. Kollar Blocket efter ett vardagsrumsbord. Jag vill hitta ett teakboard från 50-talet och måla det vitt. Men det är fler än jag som är ute efter ett sånt, tror jag.
Jag hinner nog förbi Återbruket i eftermiddag också. De stänger klockan 17.
Har jag tur så hittar jag något där. Bra att ha-grejer,
Annars är det en vanlig tisdag.
Undrar hur Ludde har haft det på studentkryssningen? Om man får hem ett lik i kväll eller om han har överlevt. Han lovade att inte ramla överbord i alla fall.
Med dessa små rader vill jag önska dig en bra tisdag. Må all lycka vara med eder.
Ses vid horisonten.
Tja rå!
Puss! till dig från mig.

måndag 17 februari 2014

Du och jag, Jonny!

I slutet av sommaren 1987 träffade jag min blivande man.
Vi var 21 år och livet lekte. Jag blev kär och några månader senare var jag gravid.
En enda sommar fick vi tillsammans jag och Jonny innan det kom ett barn. En sommar och då var jag gravid.
Sedan dess har det varit jag, min man och ett, två eller tre barn.
Jag vet inte ens hur man lever i tvåsamhet med Jonny för det har jag aldrig gjort.
Nu har vi ett barn kvar här hemma men han är ju stor, vuxen, snart 20 år. Han lever sitt liv och honom ser man nästan inte röken av.
Nu, efter 27 år skall jag och min man börja umgås med varandra, bara vi två. Är det konstigt att man tycker att det är lite konstigt?
Jag är inte van att laga mat till två, jag kokar fortfarande 1 kg spagetti när vi skall äta pasta. Jag vet inte hur man kokar fyra potatisar eller steker en fisk. Jag är van att laga mat åt ett helt kompani.
Jag har så mycket egen tid att jag inte vet vad jag skall göra med den. Jag måste skaffa mig en hobby innan jag somnar. Jag jobbar och sedan sitter jag bara här hemma och väntar på att något skall hända.
Jag och Jonny trivs tillsammans och det är väl tur det annars skulle det vara lite jobbigt nu. Det är ju inte ovanligt att man skiljer sig när barnen flyttat för att man helt plötsligt inte har något att prata om längre. Dit har vi inte kommit ännu i alla fall.
I kväll tex är Ludde på studentkryssning. Jag och Jonny är solokvist tills i morgon kväll. väldigt konstig känsla.
Om bara ett par år är detta vår verklighet varje dag.
Ja, det är väl bara att vänja sig antar jag.





En ny vecka att sätta tänderna i.

Måndag : I dag skall Ludde på studentkryssning. Det känns väl så där. Flera hundra ungdomar på en båt. Vad som helst kan hända. Jag vet att det bara är jag som är en nojjig morsa. Herregud, jag släppte iväg Knut till Ayia Napa när han bara var 17 år utan att blinka. Det är bara för att Ludde är min bäbis som jag tänker för mycket och det kommer han alltid att vara :)
Resten av veckan kommer vi väl att måsta bråka med IKEA om vår hylla. Det står grejer överallt nu igen, å jag som hade gjort snyggt i sovrummet.
Det är sportlov här i Uppsala men det drabbar ju inte mig längre eftersom jag inte har några barn att ha sportlov tillsammans med.
På fredag är vi bjudna på rockklubb och vi har tacka ja men vi kanske börjar ångra oss och vill åka upp till Hållen istället. Rockklubb låter jätteroligt men det kommer att bli dyrt och jag kommer vara trött och sjuk på lördag när vi skall åka och fixa i huset. Det är så mysigt där nu när gräsmattan kommit fram och man kan gå i skogen. Jag kanske är tråkig, men nyhetens behag med vår stuga har inte lagt sig och vi vill bara vara där hela tiden.
Vi får se vad vi bestämmer oss för till helgen.
Annars är det en lugn vecka som väntar, inga kvällsmöten eller andra konstigheter.
Jag hoppas att alla mina kollegor och jag håller oss friska nu så vi får arbeta tillsammans i lugn och ro.
Jag har ÄNTLIGEN fått en klipptid. Den 4 mars skall jag klippa och färga. Jag ser inte klok ut i pallet just nu. Utväxten från helvetet. Jag tror inte att jag skall klippa mig kort för det har jag gjort och det är så jobbigt. Jag tror att jag klipper bort det slitna och sedan tonar bara. Det är tråkigt men det är så jag trivs bäst.
Måste ringa tandläkaren också för jag tror jag har börjat få ett hål i en hörntand. Det känns ovanligt med tungan och det ilar där ibland. Bäst att laga innan hela tanden ruttnar. DYRT!!
En skön start på en ny vecka med sovmorgon.
Klockan ringde 07.30. Ljuvligt!
Kolla in den där utväxten du!


söndag 16 februari 2014

IKEAs förb....ade hyllhel..te

Köpte ett överskåp till vår sekretär förra veckan.
I dag skulle gubben skruva ihop skiten.
Tror du att det gick bra?
Nä, just det.
Hela hyllan är för smal??!!
Nu måste han ta kort och mejla bilder till IKEAs kundsupport och då KANSKE vi får tillbaks våra pengar?!
Varför kan det aldrig bara funka när man handlar på IKEA?
Det är alltid något fel som är trasigt.
Det fattas skruvar, det kommer  två vänsterdörrar, trasiga lister mm mm och nu är hela överskåpet för smalt?!
Jag tror jag blir med negerbarn, skulle min farmor ha sagt.
Som om det skulle det vara det värsta man kunde råka ut för. Hur rasistiska var vi i Sverige förr egentligen?
Här svänger vi i tanken minsann.
Söndag va!
Vad gör du o dag då.
Hoppas du slipper skruva IKEA-möbler  i alla fall.



Men vad är detta?

Vaknade för en stund sedan av ett konstigt ljus som försökte tränga sig in genom persiennerna i sovrummet.
Jag klev upp och vickade lite på dem och ett enormt sken slog emot mig.
Jag kisade och tog ett steg bort från fönstret.
Vad är detta?, tänkte jag.
Jag ställde mig närmare fönstret och tittade upp mot himlen.
Å DÄR! Uppe mellan molnen såg jag den...
... SOLEN!
God morgon!



lördag 15 februari 2014

Blombud

I går, på Alla hjärtans dag, kom chefen in till mig vid 16.30-tiden.
Här är Maggan, sa hon till en främmande karl, som hon hade med sig. Jag måste ha sett ut som en fågelholk.
Han tar fram en blombukett och säger varsågod!
What?!
Blommor och choklad till mig?
Jag har aldrig fått blommor till jobbet förr! Jag (som skrev på bloggen i går att jag inte bryr mig sån där amerikanskt tjafs) blev jätteglad.
Tänk att min gubbe gjort sig besväret att skicka blommor till mig.
Nu sitter jag här i köket och tittar på den fina buketten.
Chokladen skall jag äta senare i dag.
Tack du mystiska man för att du finns!
<3<3<3<3<3<3




fredag 14 februari 2014

Psst!....Kom hit!

Jag vill viska en sak...
...de e freda´....hörde du dåligt? ...
... De e fredag!!!

Å jag skall åka till stugan.
Det är visserligen alla hjärtans dag men sån´t där amerikanskt trams kan jag klara mig utan, det var något som kom till Sverige när jag redan var vuxen så det är inget som jag lägger energi på. Hade jag varit hemma så kanske det hade blivit en romantisk middag i dag men nu drar jag till skogs med Eva-Lena och det skall bli härligt.
Men först skall jag jobba en hel lång dag, stänga förskolan och sedan kan vi åka.
Ska bara hem och hämta käket först.
Var och handlade i går, hoppas att hon gillar det mesta.
En tjejhelg i Hållen låter väl mysigt?
Nästa gång det blir tjejhelg får bli till våren när det är fina vägar från Östersund och hit. Då skall syrran o Co komma.
Jag vill att alla skall komma till vårt fina hus så att jag får vis upp det och skryta.
Men först en dag på förskolan, i geggan. Du skall se hur barnen ser ut nu för tiden. Det är decimetertjock gegga i våran sandlåda. Du kan gissa att det är roligt där. Inte lika roligt för oss vuxna när vi skall ta av alla kläderna sedan. Men det är sån´t man få ta i mitt yrke. Jag tror jag skippar vit tröja i dag tror jag.
Men  en önskan om en härlig fredag med eller utan Valentine´s day firande.




torsdag 13 februari 2014

Reklam

Kommer du ihåg  när du var ung och skulle gå på bio? Det roligaste då var ju nästan reklamen innan filmen.
Nu för tiden är man så sjukt less på all reklam, speciellt all den dåliga reklamen.
I bland ångrar jag att jag inte läste marknadsföring för jag tror på fullaste allvar att jag skulle kunna göra jättebra reklam.
Jag skulle åtminstone göra bättre reklam än 80% av det som visas i tv just nu i alla fall.
Varför skulle man t ex sitta i en bil och äta medicin mot svamp i underlivet och dessutom BERÄTTA det för hon som kör?
"Hade du diare´när du vaknade i morse?"
Varför skulle man gå på stan om man vaknar med diare´?
Ja, det finns massor med exempel på skitdålig reklam.

Men ibland kommer det stunder när tiden stannar och man gärna tittar på reklamen.....i slow motion...




Var är motivationen?

Det går trögt med viktminskningen.
Jag går inte upp heller, men jag har massor av kilon att gå ner. Det är svårt att hitta motivationen just nu. Jag försöker att tänka på vad jag stoppar i mig men det räcker bara till att stå stilla, inte minska i vikt.
Nu måste jag uppbringa mer kraft så att jag kan gå ner lite mer till sommaren.
Fem ynka kilo räcker för att mina fina klänningar skall sitta snyggt igen. Fem ytterligare kilon skulle sitta fint och fem kilo till så skulle jag vara supernöjd. Men femton kilo låter så ouppnåeligt så jag börjar med fem.
Jag börjar med ett, men t om det verkar omöjligt. Ett ynka jävla kilo!
Så går jag ner det, blir kaxig och börjar fuska. Så ser mitt nya beteende ut.
Äh, bara en bulle, tänker jag och så är det kört.
Jag slarvar med matlistorna också. Handlar inte hem bra mat som går fort när jag kommer hem från jobbet.
Nä, det måste bli någon ändring på det här!
Jag måste börja engagera mig i min mat igen annars sitter jag här till sommaren som en Heffaklump och det vill jag INTE!
Fem ynkans jävla kilo, skall det vara så svårt?!
Jag kan ju det här på min vänstra hand, det borde gå i ett flygande fläng men att vara överviktig och gå ner i vikt är nog bland det svåraste man kan göra. När man dessutom inte kan röra på sig så är det ännu svårare.
Jag kanske skall ta och ringa läkaren i dag och höra var min remiss till ortopeden har tagit vägen.
Det är tre månader sedan jag röntgade mitt knä nu.
Jag borde höra något snart.
Med min otur så har säkert min remiss fastnat på vägen någonstans. Jag kommer att få gå med mitt onda knä tills jag dör, känns det som.
Oh no! Inte tänka så svarta tankar nu Maggan! Upp, upp, upp....Tänka positivt var det ju......Snart är det fredag, våren är på väg, doktorn ringer nog snart, i dag skall jag äta nyttigt, på söndag kommer alla ungdomar hem på middag. jag skall ha tjejhelg i huset...osv osv.
Pijuh! Det var nära att ögat.
Ha en bra torsdag alla!
En affirmation var längesedan, varsågod:
 Jag är fokuserad på de högsta målen
Att ha mål, kortsiktiga och långsiktiga, är viktigt för det hjälper oss att ta oss framåt i våra liv. De kortsiktiga kan handla om arbete, relationer eller kanske någon ny färdighet. De långsiktiga handlar om vilken typ av människa vi är. Hur du väljer att återskapa dej själv i varje givet ögonblick. Hur du har möjligheten att se dej som en Gudomlig, strålande och enastående varelse. Hur du har ett överskott av kärlek som alltid omgärdar ditt liv. Och hur du kan välja att låta detta genomsyra hela din tillvaro.
Detta kan ske på många olika sätt, men genom att formulera det som ett mål och sedan fokusera på det gör att du med största sannolikhet kommer nå det snabbare...


onsdag 12 februari 2014

Stekt fläsk med löksås men inga cigg

Men allvarligt!
Hur längesedan var det jag åt det till middag då?
Hundra år sedan?
Nu går jag snart in i paltkoma de luxe. PROPPMÄTT!
Efter tre fläskskivor, 2 potatisar, massor med rivna morötter och supergod löksås sitter jag här och jäser.
Man blir liksom proppPROPPmätt av gammal hederlig husmanskost.
Dessutom blir man mer sötsugen ju mer proppmätt man är.
Vilken tur att jag inte har något sött hemma då.

Apropå något helt annat så är det snart fyra veckor sedan jag rökte.
Inte ett enda bloss på fyra veckor (på lördag).
Jag är stolt.
Fast egentligen är det inget svårt för mig för jag är inte den beroende typen.
Jag har rökt i trettio år men jag har aldrig ramlat dit på riktigt, aldrig blivit fast.
Jag har mest rökt för...??? ja, jag vet inte.
Gott som faan med ett bloss efter lite vin men jag överlever utan också.
Vi får väl se hur det går framåt våren och sommaren, det är då som jag brukar bli som mest röksugen.
Jag tar en vecka i taget så får vi se vad som händer till sommaren.

Jag tänker INTE kolla på hockey ikväll.
Gör du det?
Jag vill ta ett bad och sedan gå och lägga mig i min nya säng.
Jag har varit pigg som en mört hela dagen. Det var flera månader sedan som jag kände så här.
Ny säng  #Lyxlirare!

Sovit som en stock

Det var längesedan som jag sov så gott som jag sov i natt.
Jag har sovit djupt hela natten och inte haft något ryggont alls. Jag har sovit så djupt att jag inte har hört Jonnys snarkningar eller så har han inte snarkat i natt, jag vet inte för jag har sovit.
Tänk så skönt det kan kännas att vakna upp utsövd för första gången på mycket länge. Jag hoppas att det märks i dag på jobbet också, att jag inte går runt och är lika trött som jag brukar.
Detta med nya sängar var värt varenda tusenlapp.
Jag längtar redan tills i kväll när jag får gå och lägga mig igen.
God natt.....eller.....God morgon, menar jag ju förstås!

Redan onsdag!
Veckorna går i ett flygande fläng.
Apropå att tänka positivt.



tisdag 11 februari 2014

Prinsessan på ärten.

Våra nya sängar kom i dag,
De blev lite högre än vi hade räknat med.
I affären stod de på ben och nu har vi stoppat dem i vår sängram som är mycket högre.
Vilken tur att vi inte köpte en kontinentalsäng, då hade vi fått använda varsin stege upp till sängen.
Jag kommer sova som en prinsessa i natt.


Rast

Alldeles tyst, inte en endaste tant i sikte.
Barnen sover eller lyssnar på bok.
Lugnet lägger sig över förskolan och jag tar mig en kopp kaffe och får slå ner arslet i en soffa.
30 minuter på hela dagen.
30 minuter som är mina, bara mina.
Ahhh!
Tick tack...
Klockan på väggen tickar sakta men allt för fort.
Snart är det slut på lugnet. Jag tror inga uppskattar sin rast lika mycket som personalen på förskolan.

Tänka possitivt

Jag är en glad skit, får jag höra hela tiden från lite olika håll. Maggan Munther gör skäl för sitt efternamn, ja ja mänsan!
En gång höll en fd kollega på att svimma när jag berättade att jag gått i terapi. - Men, du som alltid är så glad? sade hon. Ja, just därför, tänkte jag.
Jag tror inte att jag är gladare än andra människor som har ett drägligt liv. Jag försöker bara att se det positiva i varje situation. Inte lägga energi på det som jag inte kan påverka.
Jag kan vara jätteledsen och deprimerad men jag tar mig snabbt upp igen. Mycket tack vare min fina familj och min glada gubbe. Vi stöttar varandra och halkar sällan ner i de svarta hålen samtidigt, som tur är.
Men varför har jag då blivit en glad skit? Kanske för att det varit en överlevnadsgrej som det lilla maskrosbarn  jag var? Jag kanske helt enkelt bara ÄR en positiv människa? Jag har haft turen (läs kämpat hårt) för att få ett bra äktenskap med min man. Har man det bra hemma så har man det givetvis bra utanför hemmets väggar också.
När vi hade det som sämst ställt med pengar så kunde jag vakna av ångestattackerna på nätterna, men då fanns Jonny där för att lugna ner mig. Vi löser alltid alla problem tillsammans och sedan kan man gå vidare med en positiv inställning till det mesta.
Likadant är det på jobbet, när vi får tunga uppgifter att lösa är det viktigt med raka och trygga kollegor som kan dra lasset tillsammans med dig.
Tänka positivt har blivit ett mantra hos mig. Jag lyckas givetvis inte alltid med mitt uppdrag. Jag är ingen supermänniska. jag är bara Maggan Munther, en glad skit som försöker ha en positiv inställning till livet.
I dag t ex så tänker jag att det är tisdag, jag slutar tidigt, i dag kommer våra nya sängar, i morgon har halva veckan gått, makaronipudding till middag MUMS!, den långa måndagen med kvällsmöte är gjord, snart är det helg. Du ser! man kan hitta positiva saker i en vanlig sketen tisdag också.
Jag kunde lika gärna ha tänkt: Ååå, bara tisdag. Jag börjar skittidigt i dag, pasta till middag är inte bra för min diet, gud vad jobbigt att byta sängar när jag kommer hem från jobbet, det blir tungt att bära upp de gamla till övervåningen, inte ens halva arbetsveckan har gått ännu.  osv osv.
Vilket tänk är det mest livgivande?
Puss på rumpan!



måndag 10 februari 2014

Dags att åka hem då

Efter en härlig helg som gick alldeles för fort är det nu dags att bege sig hemöver.
Det här är ju också hem men du fattar vad jag menar.
Nästa helg blir det tjejträff här i stugan, det blir också mysigt.
Men först en arbetsvecka att riva av.
Nu hoppas jag att alla kollegor är friska och redo. Inga mer magsjukor, bihåleinflammationer och annat jobbigt.
Vi startar veckan med ett APT så har man det gjort.
Jag MÅSTE tona håret ikväll, ser ju för jävlig ut i pallet.
Men det bjuder jag på.
Wroooom! Rakt in i en ny vecka. Vecka 7.
Mitten på februari. Snart är vintern slut.
Hang in there!


söndag 9 februari 2014

Härligt att ha något att göra.


Det här med hus behöver jag och Jonny. Vi behöver ha något att pyssla med.
Vi har latat oss färdigt nu.
Med hus finns det alltid något att göra.
I dag t ex har jag målat lister och första strykningen i badkaret. Jonny har jävlats med en trasig lampknapp och andra strykningen i badkaret.
Nu sitter jag med ett glas rött och skall snart ta itu med disken.
Jonny jävlas fortfarande med kontakten, får han inte till den så har jag och tjejerna ingen lampa på toaletten nästa helg. Därför är han lite stressad just nu gubben min.
Målarfärgen i badkaret är inte att leka med alltså. En tvåkomponentsfärg som luktar i hela huset. Det luktar så starkt att jag får astma och ont i halsen. Men det verkar bli bra, de svart/bruna fläckarna i badkaret är borta nu. Vad är väl lite astma mot ett snyggt badrum? 😀
Det syns i alla fall att jag jobbat med händerna i dag. Målarfärg överallt, precis som barnen på jobbet.


Lilla rundan

Nyss hemkommen från förmiddagspromenaden. Vi har gått rundan innan byn, den lilla rundan på 2 km. Det är vad mitt knä pallar. 
Det var lite grått och trist i dag, vacker och dystert på samma gång.