torsdag 30 juni 2016

Det draaaaar......

 Vaknade kl fyra i morse av att det liksom drog bak i benet(nä inte i bakbenet).
Svårt att förklara.
Inte sendrag men nästan och över hela baksidan av benet.
Från hälen och ända upp till rumpan drar det.
När det drar dom värst ligger jag bara och kvider av smärta. Det gör ont på både baksidan och fram på operationsstället.
Jag som var så lycklig i går att svullnaden började ge med sig och sendragen likaså. Så vaknar man idag och det är värre igen.
Förlåt att jag tjatar om mitt ben, men det är svårt att tänka på något annat när man har ont, skitont och djävligt ont 24/7.
"Är det tyck-synd-om dom ligger här?" Skulle min farsa ha sagt.
Ja, det är det. Syndast om mig i världen, känns det som.
Men man behöver bara läsa tidningen så får man lite annat perspektiv på det hela.
Kanske inte syndast i världen, men ändå...
Bara det kunde sluta dra så förbannat.
Blåmärkena börjar försvinna nu. Förra veckan såg det ut som jag blivit sparkad av en häst, eller något.

onsdag 29 juni 2016

När jag blir frisk

Alltså min lista är så lång.
Listan jag har i huvudet på allt jag vill göra när mitt knä är ok igen.
När min värk är borta och jag kan gå igen.
Då skall jag:
Promenera varje dag
Göra fint i min trädgård 
Putsa alla fönster
Laga mat, mycket mat, fin mat
Baka
Cykla överallt
Dansa
Träna
Resa
Gå på stan och shoppa
Promenera från mitt hus ner till havet
Plocka svamp
Rensa i rabatterna
Aldrig mer sitta stilla
Simma
Gunga
Gå på festivaler och konserter 
Sa jag dansa?

Listan är hur lång som helst och jag vill göra allt och lite till.
Jag har suttit färdigt nu, tycker jag.
Det första jag skall göra när jag kan flytta ut till Hållen är att rensa i rosenrabatten.
Där är så mycket ogräs att man inte ser rosorna ens.
Jag vill göra så mycket.
Jag har väntat så länge.
Jag längtar!





Någon längtar efter mig....

Undrar vem?
Det är nog tjejerna på jobbet, kan jag tänka mig. Eller kanske syrran...
Glad blev jag i alla fall.
Tack till...
...vem/vilka det nu än är ifrån.


Av och på

Det är som om smärtan är kopplad till en av och på knapp som jag inte själv kontrollerar.
I morse vaknade jag med sendrag och helvetetsjävlaskitont i hela benet.
Jonny bjöd på frukost i soffan för jag kom inte upp.
Jag grät och stönade, vred och vände på mig. Jonny lade kuddar under mina ben och jag sparkade bort dem efter bara några minuter.
Sedan var det som om någon tryckte på av-knappen.
Nu har jag inte haft ont på nästan 11/2 timme.
Jättekonstigt!
Det är 4 1/2 timme sedan jag tog min snabbverkande medicin och det är över tre timmar sedan jag tog några värktabletter över huvud taget.
Jag kan stretcha benet nedåt utan att svimma och jag kan böja det utan att på sendrag.
Hur kan en smärta bara försvinna så där?

Denna lycka tarvar oreanga naglar i dag.

tisdag 28 juni 2016

Bättre och bättre dag för dag...

...sakta, men säkert.
Jag är trött på att ha ont, less på smärta men jag känner att jag är liiiite bättre i dag än i går.
Jag har fortfarande jätteont men det går åt rätt håll, det känner jag.
Mina fina kollegor kom hit i dag.
Först Eva-Lena på förmiddagen och sedan Paula på kvällen. Båda hade med sig vackra blommor till mig.
Paula gjorde den här knäoperationen för ett år sedan och nu går hon obehindrat.
Ärret på knät syns knappt. Det gav mig hopp om att allt detta snart är över.
En dag i taget, och snart är denna tisdag också över.
Jonny kom hem med sushi till mig idag.
Han är bara bäst <3

måndag 27 juni 2016

Jag grät av avundsjuka

Förra lördagen var jag på fest,
Min vän Anna fyllde 50 år och vi var 50 personer i en lokal på Salagatan.
Hon hade ordnat allt så bra med gott vin och massor med god mat.
Hennes dotter höll i allsången och alla var på ett strålande humör.
Jag träffade en massa gamla och nya bekantskaper under kvällen.
Vi kom inte hem förrän på morgonkvisten.
Men nu till kärnan, anledningen till mitt blogginlägg.
Under middagen reste sig Annas mamma upp och höll ett tal till sin dotter.
Först läste hon en dikt och sedan läste hon upp några rader som hon själv hade skrivit.
Å  vad jag grät. Ingen stilla gråt, utan floder rann nerför mina kinder.
Jag var avundsjuk på min vän som satt där och fick dessa vackra ord från sin mor. Det var så känslosamt och hennes mamma sa så fina saker.
Om några veckor fyller jag år och min mamma kommer inte vara där....i år heller.
Hon har inte varit med på mitt bröllop, inte sett mina barn. Jag har fyllt 30, 40 och snart 50 år utan henne.
Det är som det är, jag vet, men jag blir avundsjuk.
Jag hoppas du förstår vad du har och uppskattar dina gamla föräldrar medan de finns hos dig.

Fina Ulla-Britt<3




"Aja, det är en dag i morgon också"

Som Morran brukar säga.
Det är väl tur det. I går var en riktig skitdag. Jag hade så ont att inga värktabletter i världen hjälpte.
Benet var svullet och jag svettades som en gris.
Jag bara låg och grät här i soffan och allt kändes hopplöst.
Jag hoppades då att allt skulle kännas lite bättre i dag.
Gårdagen ville jag bara att den skulle ta slut så att jag kunde vakna upp till en ny och bättre dag i dag.
Precis så blev det.
Behövde inte ta värktabletter på hela natten och i morse vaknade jag med ett ben som var bara hälften så stort som i går.
Det är mycket svalare ute och jag svettas ingenting i dag.
Jag kan böja mitt ben och träna utan att få panik.
I dag är en helt annan dag.
Jag pratar och skrattar nästan som vanligt. Min man säger att jag har en annan lyster i ögonen i dag.
I går var jag tyst och innesluten. I går kunde jag inte prata, utan endast koncentrera mig på min egen smärta.
Nu är det precis en vecka efter operationen och jag mår ok.
Det värsta är över.
Tack och lov för det.

söndag 26 juni 2016

Trött och sur

Somnade kl 22.00 i går.
Sov till 04.00.
Vaknade av värk, tog en tablett.
Slumrade i en timme till och sedan har jag varit vaken,
I dag är ingen bra dag. Måste ta medicin ofta och mitt ben känns som en stor zeppelinare. 
Det är varmt och kvavt och mitt humör är gräsligt. Tycker synd om Jonny som måste vara hemma med mig i en hel vecka till.
Nej, i dag är ingen bra dag.
Han säger att det går bra och att han gärna gör detta för min skull men jag vet inte om jag pallat om rollerna vore ombytta??
Jo, det hade jag väl... Men ändå...
Känner mig så gnällig bara.
Som en tjurig treåring som bara vill lägga mig på golvet och sparka med både armar och ben.
Jag vill skrika högt att jag inte pallar mer nu, vill inte ha mer värk, vill inte gå med kryckor, vill sova på sidan eller på magen och jag vill att allt skall vara över nu.
Det har inte ens gått en vecka efter operationen, jag vet.
Men i dag är ingen bra dag.
I morgon känns nog allt mycket bättre, tror jag, hoppas jag.


lördag 25 juni 2016

Avundsjuk

Jag ligger i soffan och kollar på Facebook, snapchat och Instagram på alla vänner som solar, umgås, grillar och har det gött tillsammans.
Jag vet att min tid kommer, att det bara är några dagar av mitt liv som försvinner medan jag ligger här och läker(rinner bort).
Men jag blir avundsjuk i alla fall.
Jag vill också vara med mina barn i Hållen, med vännerna på Stenskär, dricka öl i Gråmunkehöga, sola på syrrans brygga, i Dalarna hos svärfar, dricka alkoholfri Mojito i Vemdalen, dansa styrdans i Åkersjön och springa på rockfestival i Norge.


Är du bakis i dag?

Vi kan byta!
Ditt huvud mot mitt knä...
...låter väl som en sjysst deal va?
Är inne på mitt femte dygn mu sedan operationen men jag tycker det går sakta jag.
Jag är så svullen och då är det svårt att träna.
Det känns som om det var lättare att träna på sjukhuset.
Nu har jag jättesvårt att böja benet till 90° och läkarens ord ringer i mina öron. -"böj, böj, böj, annars växer benet fast fel".
Samtidigt står det i alla papper att man skall vila med benet högt om det är svullet.
Man skall röra sig men vara försiktig med träning så länge man är mycket svullen.
Det är svårt för mig att avgöra vad som är mycket eller lite svullen. Jag har aldrig varit med om en knäoperation förut.
Inte finns det någon sjukgymnast att tillgå så här på helgen heller.
Svullnaden verkar vara bättre i dag. Den känns nog mer än den syns.


fredag 24 juni 2016

Sju vita veckor

Jag har en nykter sommar framför mig.
I sju veckor skall jag äta det långtidsverkande morfinet. Eller rättare sagt, jag har tabletter för så länge men det är individuellt hur länge man käkar dem. Jag har räknat med att käka alla mina "painkillers". Det är ju bara dumt att sluta tidigare eftersom jag inte kan träna som jag skall utan morfin.
Många har frågat mig hur det skall gå att inte dricka någon alkohol på så länge?
Jag får väl skylla mig själv kanske, eftersom jag ofta framstår som den dom alltid "måste" ha något i glaset.
För min del känns det bra att inte dricka alkohol, att vara nykter spelar ingen roll.
Jag har bara fokus på att få igång mitt ben och att så fort som möjligt komma igång med mitt liv.
En nykter sommar känns helt ok, t om 
bättre än ok. Det skall bli skönt att kunna äta min medicin och inte hålla på att laborera med den bara för att kunna "unna" mig.
När jag fyller 50 vill jag dricka champangen som jag köpte på båten, men det är också det enda jag längtar till.
Det är prick sju veckor till dess.




torsdag 23 juni 2016

Bröllopsdag

I dag har vi varit gifta i tjugosex år, gubben och jag.
Det blev ett lite annorlunda firande idag.
Han hämtade mig på sjukhuset och skjutsade hem mig.
Jag sov och han lagade lunch.
Calle kom hem en sväng.
Nu ligger jag i soffan medan Jonny lagar middag.
Det doftar jättegott.
Jag fick rosor också❤️❤️
Jag vet att jag inte kan göra något men ändå mår jag dåligt av att bara ligga och bli servad.
Måste ändra på det och försöka njuta istället.
Det är skönt att vara hemma igen,
I kväll blir det filmtajm.

Hemma

Ja, nu är jag äntligen hemma.
Det känns både bra och nervöst.
Skönt att vara hemma men jobbigt att röra sig.
Allt verkar funka bra i alla fall. Jag är glad att jag beställde en rullator från arbetsterapin. Det är så mycket enklare att ta sig fram med den här hemma istället för med kryckorna.
Nu måste jag vila, det var en pärs att ta sig hem från sjukhuset. 

Sitta och sova

Har haft spänningar i låret och sendrag hela natten.
Ingen medicin hjälper, ingen som jag får i alla fall. Stesolid hjälper men läkaren tyckte att den var för stark och beroendeframkallande så jag får Diklofenak intravenöst istället, det hjälper en kvart sedan är det samma skit igen.
De sista timmarna har jag fått sitta och sova med benen över sängkanten och lutat mig på ett uppfällt ryggstöd.
Jag längtar hem nu. Kl 12 blir jag utskriven.
Killen bredvid mig snackar i sömnen.
Nyss sa han:- Tjena Maggan! Vad gör du här? Vill du ha ketchup?

onsdag 22 juni 2016

Protesen

Läkaren kom just förbi med mina röntgenbilder.
Allt ser jättebra ut.
Protesen sitter där den ska och det kommer att läka perfekt, sa han.
Bilderna skall jag laminera in och spara ifall jag skall flyga till något land där man inte talar engelska.
När det piper i tullen kan jag visa mina bilder. Så får jag förhoppningsvis komma in i landet.

tisdag 21 juni 2016

Värk

Jag har fött tre barn utan bedövning. Jag har haft ständig värk i mitt knä i snart tio år.
Jag har opererat min båda ögon och gjort en titthålsoperation i mitt högra knä.
Jag trodde jag visste vad värk var.
Det gjorde jag INTE!
Inte förrän i natt och i morse.
Då fick jag erfara vad värk var.
Hade jag vetat hur ont jag skulle ha efter operationen så vette tusan om jag hade gjort den.
Låret på det opererade benet krampade i flera timmar. Inget morfin hjälpte.
Kl 02.00 fick jag Stesolid och Morfin intravenöst.
Känslan när smärtan lättade var obeskrivlig.
Nu går jag på morfin i tablettform. T om sjukgymnasten låter mig vara ifred och vila för hon läste i journalen hur ont jag har/haft.
Jag har varit uppe på och gått två gånger sedan i går kl 19.
Mitt sår tokblöder så fort jag rör mig.
Nä fy faan.
Det här med att byta en knäled var ingen dans på rosor inte.
 

måndag 20 juni 2016

Som en kratta

Det var svårt att somna i natt och när jag äntligen gjorde det så vaknade jag hela tiden.
Det var för varmt loch för kallt, Jonny snarkade och tankarna snurrade. Sovit som en kratta helt enkelt.
Nu sitter jag här på fastande mage och känner att jag vill åka till sjukhuset direkt.
Det är bara jobbigt att vänta.
Jag skall duscha igen med bakteriedödande medel och packa de sista sakerna.
Om drygt en timme sitter vi i bilen. Jonny följer med mig.
Wish me luck!
Snart är mitt skitknä ett minne blott.

söndag 19 juni 2016

Skitnödig

Jag sitter här och försöker behålla lugnet.
-du verkar inte nervös, sa min man nyss.
Men det är jag. Försöker bara att inte jaga upp mig, utan att acceptera och känna att allt kommer bli bra.
Jag vill ju detta. Har kämpat som ett djur för att få den här operationen.
Men jag är rädd för själva ingreppet. Inte för smärtan efteråt, men för de 60-70 minuter som operationen tar. Jag är rädd att jag skall känna något trots ryggmärgsbedövningen, rädd att höra hur de sågar och hamrar i mitt ben.
Jag försöker att bara tänka på vad som skall hända fram till jag kommer till inskrivningen. Koncentrera mig på att packa min lilla väska.
När jag kommer dit kl 08.30 i morgon kommer jag att få lugnande och det blir jag väl förhoppningsvis lugn av.
Så här ser en nervös jag ut just nu.

50-årsfest

Ja, det är lika bra att gå rätt in i kaklet så här inför min operation.
Sommarfest på fredagen och femtioårsfest på lördagen.
Det skall bli skönt att läggas in på sjukhus så man får vila.
Tack Anna och Erik för en otroligt rolig fest.


lördag 18 juni 2016

Sommarfest

I går var det sommarfest med jobbet och jag tog inte ett enda foto på hela kvällen.
Kul hade vi.
Först mat på Ragusa och sedan kaffe, tårta och lekar hör hemma.
Tyvärr inbjöd inte vädret till kaffe och kubb på gården, som jag hade tänkt, men det gick bra att trängas inomhus också.
Nu sitter jag här och funderar på om jag skall äta tårta till frukost.
YOLO!
( you only live ones)
Måste ju ladda inför kvällens 50-årsfest.

GOD MORGON!


torsdag 16 juni 2016

Röntgen och lite annat

I dag var jag och röntgade mina båda knän.
Det skulle mätas och ha sig. Både knän, höft och fotleder blev fotograferade.
Man fick stå på en liten trappa och jag höll på att putta ner mig själv med rumpan hela tiden.
Jag skulle stå och pressa mitt onda knä bakåt mot en glasskiva och jag fick inte röra mig en endaste millimeter.
Jag blundade och räknade till 240.
Det är fyra minuter det.
Fyra evighetslånga minuter när man har ont och nästan inte kan stödja på benet.
Efter detta gick jag på Gränby. Måste köpa nytt smink, eftersom jag glömde hela min nessesär i Hållen förra helgen.
Ville hitta en klänning till på lördag också, men min ork tröt och dessutom har jag blivit SÅDJÄVLAFET igen.
Usch!
Inte kul att köpa kläder.
Nu har jag tagit två Citidon och sitter halvt borta i soffan och väntar på att gubben skall komma hem och äta middag med mig.
Det var det det.

onsdag 15 juni 2016

Jag kan operera mig, jag är inte rädd...

... eller något åt det hållet.
Men först lite party.
På fredag är det sommarfest med jobbet och på lördag ska jag på Annas 50-årsfest.
På sommarfesten skall middag inmundigas på Ragusa och kvällen tillbringar vi hemma hos mig.
Det känns bra att det är fest de sista dagarna innan operationen, då slipper jag tänka då mycket.
Det är roligare att tänka på fester än på operationer.
Ja, usch ja! Det börjar närma sig med stormsteg nu.
Det känns overkligt att jag är nyopererad om en vecka.
Overkligt, härligt, skrämmande, bra och läskigt.
Just nu sitter jag på balkongen och försöker hitta ett inre lugn.
Ungefär som Magnus Härenstam och Lasse Åberg i Sällskapsresan: " jag kan flyga, jag är inte rädd".



tisdag 14 juni 2016

Jordskott, hår och naglar...

Ute skiner solen och sommaren prunkar.
Jag sitter inne och kollar på svenska serier.
Just nu är det Jordskott som gäller.
Är inne på femte avsnittet av tio.
Det är spännande!
Borde gå till frissan. Eller vad tycker du?
Hittade ett gammalt nagellack med tantfärg.
Ganska snyggt tycker jag.
Är det för att jag snart fyller femtio kanske?
Ja, jag är stolt över mina naglar 😊

måndag 13 juni 2016

Om precis en vecka...

...är jag på väg till operationsbordet.
Kl 08.30 skall jag infinna mig på Ackis och sedan smäller det.
Usch!
Jag är rädd. 
Men det kommer bli bra...jag vet.
Fick lite perspektiv till mitt eget problem i helgen när jag pratade med vänner, som har det mycket värre vad jag har det.
Blodproppar, cellförändringar och hjärtintensiven känns lite värre än min knäoperation va?
I dag skall lilla husvagnen besiktigas. Hoppas den går igenom så att vi kan åka ut med den en sväng i sommar.

Min syster lade ut så fina bilder på våra föräldrar igår. Bilder som jag aldrig sett förr.
Snodde dem genast från Facebook.
Det är precis så här som jag kommer ihåg dem. Det skulle vara roligt att veta vilket år korten är tagna.

lördag 11 juni 2016

Huvudvärk

Vaknade med dundrande huvudvärk i dag.
Har tagit alvedon men det hjälper inte.
Inte kaffe och frukost heller.
Nu försöker jag med lite melodikryss.
Skulle ha haft en Treo, det är det enda som hjälper mot helvetesdjävlaskithuvudvärk.
Eller för att citera min bror: "Man kan inte ha ont i en protes, syrran".


fredag 10 juni 2016

Sista helgen

Nu är vi i Hållen.
Vi åkte upp i går kväll när Jonny kom från Luleå.
Nu sitter jag här på bron igen och insuper fågelsång, humlesurr och vindens sus i träden.
Solen skiner från en molnfri himmel men den riktiga värmen skall tydligen inte infinna sig på hela helgen.
Nu sitter jag här i svärmors strandklänning från 70-talet i endast 15 grader och ganska kyliga vindar från havet.
Men jag vill inte gå in.
Jag vill sitta här varje morgon och njuta.
Njuta de sista dagarna på obestämd framtid.
Nästa helg åker vi inte ut hit. Då är det sommarfest med jobbet och 50-årsfest.
Sedan kommer min operation och efter den får vi se när vi kan komma tillbaks hit.
Jag måste kunna gå i trappen innan vi kan åka ut igen.
Det känns lite sorgligt att veta att jag inte kommer tillbaks hit på flera veckor.
Men nu har jag den här morgonen och två till att njuta av.
Let's do IT!

torsdag 9 juni 2016

Sommar i P1 2016

Försäkringskassan alltså...

Det senaste läkarintyget är inte godkänt av flera anledningar.
Han ifrågasätter varför jag inte kan ta ett arbete där jag inte behöver gå, stå, sitta, där jag inte har vilande värk.... Mm mm.
Jag fattar ingenting.
Min läkare har skrivit att jag skall opereras  den 20/6 men det struntar min handläggare på FK i. Han menar... Jag vet inte vad han menar??.
Jag har snackat med honom två gånger och jag förstår ingenting.
Nu hade jag honom på tråden i går igen, men jag satt i bilen och körde, blev lite stressad så jag frågade inte allt som jag ville fråga. Typiskt!
Såg nu att jag bara kommer få 4900kr i lön till midsommar. Kul!
Det är liksom inte nog med att jag sitter här och har värk från helvetet, nä man skall även oroa sig för pengarna hela tiden.
Hur skall jag klara mig på så lite pengar i sommar?
Det är ju inte ens mitt fel att jag sitter här fortfarande oopererad.
Läkarvården och försäkringskassan kan ta sig i arslet!


onsdag 8 juni 2016

Graneberg

Synd att Uppsala kommun lade ner den här campingen.
Det är betydligt vackrare här än inne i stan på Fyrishov.
Det är lite nostalgiskt att komma tillbaks hit.

Kul att de har rensat upp på badplatsen, men konstigt att inte kommunen gjorde det är det var camping här.
Man kanske skulle köpa det här stället och driva camping på somrarna?

Regn, vad skönt!

I dag skall jag bara sitta i soffan och sticka.
Jonny har åkt till Luleå och Ludde skall till kompis så i kväll blir jag helt solo.
I dag kan jag med gott samvete sitta och inte göra någonting.
Jag vet!
Visst är jag hemsk...
Jag kanske måste ta mig till affären och köpa mjölk, annars kan jag inte dricka kaffe. Men det är i så fall det enda jag gör i dag.
Tänk att jag har längtat efter lite skitväder va!

söndag 5 juni 2016

Tack för hjälpen

Jag och Jonny hade aldrig fixat detta själva, utan hjälp.
Det har rensats i trädgården, tagits bort oljecistern, rivits vägg, druckits öl och ätits mat, lagats el på husvagn och lås på ytterdörr, fixats rullgardiner i husvagnen och eldats i tunnan.
Nu är hela att-göra-listan snart avbockad.
Tack alla inblandade.