Det skulle mätas och ha sig. Både knän, höft och fotleder blev fotograferade.
Man fick stå på en liten trappa och jag höll på att putta ner mig själv med rumpan hela tiden.
Jag skulle stå och pressa mitt onda knä bakåt mot en glasskiva och jag fick inte röra mig en endaste millimeter.
Jag blundade och räknade till 240.
Det är fyra minuter det.
Fyra evighetslånga minuter när man har ont och nästan inte kan stödja på benet.
Efter detta gick jag på Gränby. Måste köpa nytt smink, eftersom jag glömde hela min nessesär i Hållen förra helgen.
Ville hitta en klänning till på lördag också, men min ork tröt och dessutom har jag blivit SÅDJÄVLAFET igen.
Usch!
Inte kul att köpa kläder.
Nu har jag tagit två Citidon och sitter halvt borta i soffan och väntar på att gubben skall komma hem och äta middag med mig.
Det var det det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar