-du verkar inte nervös, sa min man nyss.
Men det är jag. Försöker bara att inte jaga upp mig, utan att acceptera och känna att allt kommer bli bra.
Jag vill ju detta. Har kämpat som ett djur för att få den här operationen.
Men jag är rädd för själva ingreppet. Inte för smärtan efteråt, men för de 60-70 minuter som operationen tar. Jag är rädd att jag skall känna något trots ryggmärgsbedövningen, rädd att höra hur de sågar och hamrar i mitt ben.
Jag försöker att bara tänka på vad som skall hända fram till jag kommer till inskrivningen. Koncentrera mig på att packa min lilla väska.
När jag kommer dit kl 08.30 i morgon kommer jag att få lugnande och det blir jag väl förhoppningsvis lugn av.
Så här ser en nervös jag ut just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar