Det är väl tur det. I går var en riktig skitdag. Jag hade så ont att inga värktabletter i världen hjälpte.
Benet var svullet och jag svettades som en gris.
Jag bara låg och grät här i soffan och allt kändes hopplöst.
Jag hoppades då att allt skulle kännas lite bättre i dag.
Gårdagen ville jag bara att den skulle ta slut så att jag kunde vakna upp till en ny och bättre dag i dag.
Precis så blev det.
Behövde inte ta värktabletter på hela natten och i morse vaknade jag med ett ben som var bara hälften så stort som i går.
Det är mycket svalare ute och jag svettas ingenting i dag.
Jag kan böja mitt ben och träna utan att få panik.
I dag är en helt annan dag.
Jag pratar och skrattar nästan som vanligt. Min man säger att jag har en annan lyster i ögonen i dag.
I går var jag tyst och innesluten. I går kunde jag inte prata, utan endast koncentrera mig på min egen smärta.
Nu är det precis en vecka efter operationen och jag mår ok.
Det värsta är över.
Tack och lov för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar