Svårt att förklara.
Inte sendrag men nästan och över hela baksidan av benet.
Från hälen och ända upp till rumpan drar det.
När det drar dom värst ligger jag bara och kvider av smärta. Det gör ont på både baksidan och fram på operationsstället.
Jag som var så lycklig i går att svullnaden började ge med sig och sendragen likaså. Så vaknar man idag och det är värre igen.
Förlåt att jag tjatar om mitt ben, men det är svårt att tänka på något annat när man har ont, skitont och djävligt ont 24/7.
"Är det tyck-synd-om dom ligger här?" Skulle min farsa ha sagt.
Ja, det är det. Syndast om mig i världen, känns det som.
Men man behöver bara läsa tidningen så får man lite annat perspektiv på det hela.
Kanske inte syndast i världen, men ändå...
Bara det kunde sluta dra så förbannat.
Blåmärkena börjar försvinna nu. Förra veckan såg det ut som jag blivit sparkad av en häst, eller något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar