lördag 31 oktober 2015

Utflykt

Kattgos på morgonen.
Sedan en tripp till KAPAB i Lit.
Hem med gubbarna och sedan en familjestund på kyrkogården.
Nu myser vi i köket och förbereder oss för kvällens bravader.
Jag säger som pappa skulle ha sagt: "Någonstans i världen är väl klockan 15.00".

fredag 30 oktober 2015

Nu fär ma heim!

I dag åker vi upp till Jämtland. Det var längesedan sist, nästan ett år.
Jag vet inte varför vi åker upp så sällan? Jag har bott i Uppsala i över 14 år nu, har mitt liv här, mitt jobb och min stuga på landet. Det finns ingen tid att åka upp, det är för långt.
Men i dag åker vi upp.
Jag, Jonny, Calle, Ludde och Lars. Tyvärr får inte Knut plats i bilen så han får stanna hemma. Synd!
Det började med att Per och Anita snart skall flytta och då skall de inte ta med sig de gamla möblerna som är ärvda efter vår mormor.
Jag tycker det är synd att de skall försvinna ur släkten så jag ta dem till Hållen.
Sagt och gjort. Dags att hämta grejerna den här helgen. Lars farfar fyller 90 år så Lars hänger med oss upp för att säga grattis.
Anita passar på att ha sin sista fest i det stora huset i morgon och då ville sönerna hänga med.
Två av tre fick plats.
Så i kväll dundrar vi upp för att dundra hem igen på söndag med släp och möbler, och buller och bång.
En fransk visit upp och ner.
Alla möbler skall till Hålen så vi måste förbi där först på söndag kväll, innan vi kommer hem till Uppsala.
Tänkte stanna i Hållen över natten till måndag men det blir så okristlig tidig morgon, eftersom Calle tar pendel till Stockholm kl 06.30 på mornarna. Det innebär att vi måste åka från Hållen kl 05.00.
Så vi skippade den idén.
I kväll kommer vi upp vid 23-tiden, om allt går som planerat. Tror jag tar med mig mat att käka i bilen så vi slipper stanna på något äckligt hamburgerhak.
Det är många som kommer på Anitas Halloweenfest i morgon. Det kommer bli roligt att träffa alla gamla vänner och skoj att klä ut sig. Sån´t gillar jag.
Efter 14 år här nere så har jag fortfarande inte så många kompisar. Mina vänner i Östersund saknar jag massor.
Roligt att så många kommer på festen så att jag hinner träffa alla.
Kärlek till er!




torsdag 29 oktober 2015

Henry in da house

Lunchbesök av Frida och Henry i dag.
Trevligt avbrott i min trista vardag.
Man glömmer hur små de är.
Blev inget foto på mamma tyvärr. Jag hade bara ögon för Henry i dag.



Ett mejl.

Skall försöka författa ett bra mejl till ortopeden i Ystad, han som också arbetar här i Uppsala då och då.
Han som jag träffade den 6 september och som lovade att hjälpa mig om "Ackis" tog för lång tid på sig, eller krånglade på något vis. Tror nog att det är dags för det nu.
Jag måste försöka författa ett bra mejl till honom och kanske, kanske kan han sätta fart på byråkratin på sjukhuset.
Jag satt framför datorn i går och gjorde ett försök men min skalle var tom.
Jag vet inte vad och hur jag skall skriva för att det skall låta bra och professionellt?
Det låter bara som att jag klagar och gnäller.
Det gamla uttrycket att "man måste vara frisk för att orka vara sjuk", stämmer så väl. Detta blir jag påmind om hela tiden.
Varje dag har jag en massa att ta tag i, telefonsamtal och jobbiga mejl.
Det känns inte som om jag bara får vara.
Det är väl både bra och dåligt antar jag. Bra att man inte blir helt försoffad. Ju längre man går hemma desto jobbigare är det att ta tag i saker och ting.
Vissa dagar kan det t om vara jobbigt att göra sig i ordning för att åka och handla.
I dag skall jag få fina lunchgäster och DET känns inte ett dugg jobbigt.
Men först tänkte jag, som sagt, författa det där jäkla mejlet.
Vet bara inte vad jag skall skriva.

Hej Anders!
HJÄLP!
MVH Maggan i Muppsala

onsdag 28 oktober 2015

Halloween

Pyntade lite fast vi skall åka bort och fast vi inte har några barn längre.
Det har blivit en tradition ändå med mina två pynt.
Min pumpa.
Och min spökljusstake,
Det blev en bukett rosor också.
Lite höstfint.

Presenter

Det är mycket presenter som gäller i den här familjen, just den här tiden på året.
Ludde fyllde år för två veckor sedan och på måndag är det Knuts tur.
Nästa söndag är det fars dag och sedan är det snart jul.
Även om mina små gossar är vuxna nu så köper vi i alla fall fina julklappar till dem.
Det är roligt med julisar och vi är inte en sån familj som köper en massa saker till varandra under resten av året. såååå julen får bli den tid vi shoppar loss.
Julklappspapperen hinner knappt slängas och granen står fortfarande grön och grann i stugan när det är dags för Calle att fylla år i början av januari.
Nästa gång fyller han dessutom tjugofem år. Det räknas väl som lite halvjämnt och det kommer antagligen att firas med både buller och bång antar jag.
En och en halv månad senare är det dags för Jonny att fylla femtio.
Hå hå jaja!
Inte lätt att veta vad man skall köpa till alla.
Inte lätt att pricka rätt.
Inte för att någon av mina gossar är speciellt kräsna, de blir glada för vad de får, men om man lägger en massa pengar på presenter så vill man ju att det skall bli mitt i prick.
Just nu är det dags för Knut på måndag och jag har inte en aning om vad han önskar sig.
Morsan får tillbringa dagen på nätet för att kolla vad som finns där ute som det kan tänkas stå KNUT på. Det är inte lätt när de är vuxna inte. Förr kunde man gå på BR Leksaker och hitta vad sm helst så var lyckan total.
Ideér emottages tacksamt på Messenger eller sms!
Tjingeling!



tisdag 27 oktober 2015

Orkar inte mer!

Ringde till Ortopedkliniken i morse och fick en telefontid klockan 13.00 i dag.
De ringde upp mig och jag frågade trevligt om de kunde se var i kön jag var med min remiss?
Hon sa att de hade mycket att göra och att jag kunde skaffa en inloggning på "Mina Vårdkontakter" för att kolla själv.
Jag berättade att jag har en sådan inloggning men att det inte går att se något där.
Då fick jag ett telefonnummer till bokningen på ortopeden istället.
Sagt och gjort!
Ringde dit och kom fram på tredje försöket.
Kvinnan som svarade där sa att om jag hade fått en remissbekräftelse så fanns jag givetvis med på deras lista, med betoning på GIVETVIS!
Jag förklarade att jag visste det men att jag ville veta om hon kunde se om jag snart skulle bli kallad.
Hon var stingslig och inte speciellt trevlig när hon förklarade att jag "antagligen" skulle få höra något innan årsskiftet, om jag hade tur.
Hon sa åt mig att skaffa en inloggning på "Mina Vårdkontakter", för där kunde jag följa min remiss.
Nä, sade jag då. Det går inte att se något där och det var därför som jag ringde.
Både min arbetsgivare och Försäkringskassan vill ha svar från mig om hur länge jag blir borta från arbetslivet, så om hon ville vara snäll och kolla upp detta skulle jag vara mycket tacksam.
Hon blev mer irriterad och svarade ganska snäsigt att kön var jättelång och hon hade ingen aning om hur deras arbetsbörda såg ut framöver.
Jag var inte otrevlig eller arg, jag ville bara ha ett ungefärligt svar och det tyckte hon var dumt eller något. Jag vet inte?
Åter igen sa hon åt mig att kolla på nätet, som om hon inte hört min förklaring första gången.
Jag förstår att de har mycket att göra, men jag tycker inte att jag måste förstå deras arbetsbörda.
Jag är deras patient, deras kund och jag tycker att man kan svara trevligt när någon ringer.
Inte lägger jag över min arbetsbörda på föräldrarna på mitt jobb. Detta får jag ta med mina kollegor och min chef.
Varför skall jag som patient inte få ringa och ställa lite frågor utan att bli idiotförklarad?
Detta var första gången som jag ringde på hela den här tiden som jag varit hemma. Första gången sedan jag blev sjukskriven i mitten av augusti. Inte tycker jag att jag tjatat direkt, eller att hon har en endaste anledning att vara snäsig mot mig när jag ringer!
Det är det här som gör att man knappt vågar be om hjälp inom den svenska vården.
Sluta hänvisa till nätet när det inte står något där!
Om jag går in på min journal och klickar på remisser så står den den här meningen där:
Nedan finns minst ett remissvar som inte är vidimerat, vilket betyder att ansvarig vårdpersonal ännu inte bedömt det.
Tycker verkligen sköterskan på Ortopedkliniken att det är ett bra svar på NÄR jag skall få träffa en ortoped?? så bra, att hon kan hänvisa dit två gånger på mitt två minuter långa samtal.
Klart att jag blir sur, men mest blir jag ledsen. jätteledsen.
Jag orkar inte vara sjuk längre. Snart skiter jag i det här och går och jobbar istället, fast jag inte kan.

F*ck *ff!!






Vad gör jag för fel?

Nu har jag gått upp ett kilo!
Vad gör jag för fel?
Trodde att jag bara skulle rasa i vikt när jag började att lchf:a mig, men icke sa nicke!
Något fel gör jag ju, eftersom jag inte går ner i vikt.
Är min kropp i chock, efter tre år utan fett helt plötsligt få fett igen?
I går var första dagen som jag tog bort grädde och ost sedan jag startade. Jag har fortfarande Gammaldags mjölk i mitt kaffe, men annars åt jag inga mejeriprodukter på hela dagen.
Att ha kokosolja i kaffet gör också att man blir mätt direkt på morgonen. Man behöver inte käka på direkten när man vaknar.
Undrar hur länge man håller sig mätt på det här kokosfettet?
Är det min hjärna som inte är med på tåget tro? Är det fortfarande min hjärna som säger åt mig att det är fel med allt det här fettet och som gör att jag inte går ner i vikt?
Det känns lite snopet att det skulle vara så trögt att gå ner i vikt, Jag som hade bestämt mig och jag som trodde att jag skulle vara på G vid det här laget.
Jag har gått med i några LCHF-grupper på Fb och jag ser att det är flera som tampas med vikten, precis som jag. Detta är inte klockrent och så enkelt som alla LCHF:are förespråkar.
Det kanske är som någon sa till mig, att jag bråkat för mycket med min kropp under årens lopp så nu vet den inte vad den skall göra eller hur den skall fungera.
Jag kör väl på så borde det väl hända något snart.
Andra går ju ner av LCHF, då borde jag väl kunna göra det också, kan man tycka va?!
Jag vill verkligen lyckas med detta den här gången så kom igen nu då kroppen!


måndag 26 oktober 2015

Inte så enkelt som jag trodde

Att äta LCHF har blivit en hel vetenskap sedan jag gjorde det sist.
Då fick man äta ost och grädde.
Man käkade allt som var mumsigt och gott och allt gick strålande om man bara tog bort brödet, pastan, riset och potatisen.
Nu är det andra tongångar.
Nu skall man inte äta några mejeriprodukter, inte äta för mycket protein och räkna varendaste kolhydrat som kommer innanför läpparna.
Jag känner att jag måste läsa på lite om det här.
Har tagit bort grädde och ost fr.om i dag då eftersom jag inte får min önskade viktminskning.
Var på Gränby och köpte kokosolja. det var skitgott att ha i kaffet btw.
Det skall tydligen vara både mättande och bra mot sötsuget.
Det är ju tur att jag älskar ägg, för om jag inte vet vad jag skall äta så kan jag ju alltid äta ägg. Ägg på korsan och tvärsan är tydligen alltid ett bra val. Ägg är svårsmält och därför går det år mer energi att smälta det än vad man får av det och det innehåller inga kolhydrater, endast protein.
Förr kunde man kolla på näringsinnehållet på livsmedlen, och innehöll det bara mindre än 5 g kolhydrater/ 100 g så var det ok att stoppa i korgen. men nu blir jag osäker. Om man vill ha den viktminskning man önskar så skall man tydligen endast äta 10 gr kalorier/ dag.
Hur kollar man det då? Jo, genom en app förstås!
Så är jag där igen då med att man skall mäta och väga, det som jag inte ville göra. Jag ville ju bara äta LCHF för att det är lätt och för att jag skulle lära mig att lyssna på min kropp igen. Äta när jag är hungrig och sluta äta när jag blir mätt.
Nä, det skall sannerligen inte vara lätt att vara människa inte. Det skall gudarna veta!

Shoot me!!





Veckans måsten


  • Jag MÅSTE ringa till ortopedklininken och fråga vad faan som händer? Finns jag med i någon kö? Kommer det en tid till mig snart?
  • Jag skall fixa klar min och Jonnys kostymer till på lördag, när vi skall klä ut oss hemma hos syrran.
  • Jag skall köpa födelsedagspresent till Knut, som fyller år på måndag. Eftersom vi är i Östersund hela helgen så måste det vara klart innan vi åker på fredag.
  • Jag måste läsa på mer om det här med LCHF för det går inte som jag vill. Trodde jag hade börjat gå ner i vikt men i dag säger vågen att jag är på plus/minus/noll igen. Fuckfuckelifuckfuckfuck!!
Det är viktigt att ha saker att göra när man går hemma så här, annars dör man ju av tristess. Denna veckan är jag ensam också, för första gången sedan augusti, när Ludde flyttade hem.
Ludde började nämligen sitt nya jobb i dag och Jonny pendlar till Kista hela veckan.
Det skall faktiskt bli riktigt skönt att vara helt ensam hemma.
Min familj tror att jag kommer få tråkigt. men jag känner redan att jag njuter.
En ny vecka har precis tagit sin början och det är bara 58 dagar kvar till julafton.
God Morgon!!


söndag 25 oktober 2015

Jag är kär

I In Flames gitarrist.
Björn Gelotte.
Sjukt bra gitarrist och skitsnygg.
Det var en jättebra konsert.
Tyvärr kunde jag inte kolla på hela för mitt knä sade ifrån.
Fick gå ut efter halva tiden och lyssna klart utifrån istället.
Var helt enkelt tvungen att sätta mig ner.
Men jag är nöjd.
Detta band är så jäkla bra live.
Jag är nöjd och trött och lite kär.
God Natt!!

En cykeltur

Helt plötsligt sprack molnen upp och solen tittade fram.
Jag skulle precis se andra avsnittet av Downton Abbey när hela huset badade i sol.
Stängde genast av tv:n och plockade fram hojen istället,
Lilla rundan blev en lagom cykeltur i dag.
När jag kom hem igen möttes jag av denna vackra syn.
Vårt bigarråträd i höstskrud.
Det kan nästan inte bli vackrare än så här.

lördag 24 oktober 2015

Nu börjar det hända grejer

Minus två kilo.
Pow!
Det känns bra.
Äter så mycket mindre. Håller mig mätt länge på fett och protein. Inte överdrivet mycket fett, men det fett jag äter är riktigt och bra fett.
Inget godis och inga andra konstigheter.
Framför allt går det lättare att stå över suget om man då kan gå och ta sig en bit ost eller en skinkskiva.
Det känns fortfarande fel att inte räkna kalorier men det är skönt att äta när jag är hungrig och lyssna på min kropp igen,
Jag läste en forskning om LCHF i morse och den visar att detta inte är den perfekta dieten, men visst, man går ner i vikt.
Kroppen behöver kolhydrater också.
Men så länge jag inte kan motionera så kör jag på det här.
Jag kanske måste gå i terapi för att kunna få ett sunt förhållande till mat för just nu är jag inte frisk.
Det är inte friskt att tänka så mycket på vad man stoppar i munnen, som jag gör.
Att hela tiden tänka på mat och hela tiden vara sugen på fel mat.
Det är inte bra. Jag har inte en frisk och hälsosam syn på mig och mat, så är det bara. Jag önskar jag kunde släppa hela skiten och bara vara, men då går jag upp i vikt fortare än jag hinner säga badrumsvåg.
Men just nu mår jag bra. Just nu går jag ner i vikt.
Two down, eight to go.
God Morgon!





Råck änd råll

Det blev ett jädrans party i går.
Trevlig förfest!
Sedan vidare på krogen.
Den enda smolk i bägaren var väl vakterna på Interpool som var lite väl taggade i går, men annars var det trevligt som fään!
Vaknade till ett kaos men eftersom man numera bor i en husvagn så gick det fort att städa.
Nu drar vi till Hållen!
Tjingeling!

fredag 23 oktober 2015

AW/Förfest

Planerar och fixar lite till vår AW som vi snart skall ha här hemma.
Vet inte riktigt hur många som kommer men jag gissar på 12-13 st.
Vi skall äta lite och dricka lite innan vi tar en bulle ner till stan.
Det öppnar en ny rockklubb på Intrepool i kväll som heter Empire.
En gång i månaden skall Empire husera på Intrepool och spela rock´n roll.
Liveband och sjysst musik blandat med coola människor måste bli bra helt enkelt.

Försökte hitta något snyggt att ta på mig på Gränby tidigare i dag.
Hittade till slut en grön skjorta, men det var inget jättesnyggt, bara helt ok.
Alltså, det är som jag flyttas tillbaks till 1992 när jag skall handla, med alla orangea tröjor, terrakotta och ljusbruna kläder.
Allt är stickat och i POLYESTER!!
Jag skulle ju svettas ihjäl i ett sånt plagg.
Hittar absolut inget som jag tycker är snyggt och hittar jag något fint så är det i storlek zero och midjekort.
Det skulle sitta som en sport BH på mig.
Fula färger och fula modeller.
Går jag på tantaffärerna så är det verkligen TANT!
Jag är mitt emellan både när det gäller ålder och storlek.
Tjockiskläderna är för stora och normalkläderna är för små.
Jag är för gammal för H&M och för ung för DEA Axelsson.
Jag hittade i alla fall en skjorta på Kapp Ahl till slut.
Phu!
Om inte snygg så näst intill.


Nu skall jag vila en stund innan jag börjar med maten.
Med detta menar jag lägga upp på fat, för jag kan inte stå och laga mat längre.
Det får bli färdiglagat.
Häpp!
Trevlig fredag!



Vad händer i världen?

Dödade på skolan, här i Sverige!?
Det känns så overkligt, ungefär som när Palme mördades. Sverige har blivit av med ännu en oskuld och det känns fruktansvärt.
Förstår inte SD att deras politik och utspel leder till att sådana här galenpannor får vatten på sin kvarn.
Unga killar med högerextremistiska åsikter tror att någon skall gilla och uppskatta vad de gör.
Min yngsta son är 21 år och att han skulle kunna göra något så hemskt finns inte på kartan, men det kanske den här 21-åringens föräldrar också trodde.
Vad händer i någons hjärna när man tar på sig en mask och går in på en skola och börjar hugga runt med ett svärd? I vems verklighet lever man då? Var gick det snett någonstans? Det sitter säkert folk i stugorna någonstans och klappar händer och tycker att det var bra och att det får vara nog med invandrare i vårt fina lilla Sverige nu.
De flesta av oss tycker att det som hände är fruktansvärt och hemskt och jag kan inte sätta ord på den skräck jag känner inför vad som hänt.
Men alla som röstar på SD då? Vad tycker ni?
Självklart tycker inte alla SD-anhängare att man skall gå in på skolor och hugga omkring sig, men jag menar att eftersom man är så rädd för andra nationaliteter sår man små frön i unga människors hjärnor att alla människor inte är lika mycket värda, att "vi" är bättre än "dem".
Någon skrev på Facebook i går att "Vi är alla gäster på den här planeten". Kan vi inte bara försöka samsas här den korta stund vi lever på jorden?
I dag vaknar vi upp till ett annat Sverige, ett kallare och svartare land än i går morse.
En ung man har tagit ytterligare en oskuld från oss och jag känner mig tung i sinnet i dag.
Ingen vinnare finns.
Detta är bara sorgligt för alla i Sverige och för alla de familjer som det drabbat, både förövarens och offrens.
I dag vaknar jag upp och känner mig fruktansvärt ledsen och rädd för vad som händer i världen.


torsdag 22 oktober 2015

Nyklippt

Ser ut som vanligt.
Samma färg och samma frisyr som sist.
Jag är nöjd!


Upp och ner

I förrgår tog jag mig knappt ur sängen.
I går gick jag nästan utan att halta.
I dag är det en dålig dag igen.
Det finns ingen förklaring till varför det ibland är bra och ibland dåligt.
Jag ser inget mönster, kan inte följa en röd tråd.
Det är frustrerande.
I dag skall jag i alla fall få klippa mig och det känns härligt!
Skönt att bli fin i håret.
Jag skulle vilja ha något snyggt, svart att ha till mina svart jeans när vi skall på hårdrocksklubb i morgon, men jag vet inte om jag kan gå i affärer i dag?
Hade jag haft lite mer framförhållning så kunde jag ha skickat efter något snyggt i någon nätbutik, men eftersom jag inte riktigt har den kollen nu för tiden så har jag inte gjort det.
Jag skulle kunna kolla på nätet och sedan skicka upp Jonny på Gränby och handla, men jag vet inte om jag skulle bli så populär då?
Handla kvinnokläder står väl inte på hans önskelista direkt.
Men man kan ju alltid försöka blinka med sina rådjursögon och säga snäääälla!
Eller så pekar jag med hela handen.....

Nä!
Det löser sig väl, i värsta fall får jag ta nån gammal trasa. Knappast någon som bryr sig om vad jag har på mig.
Kram till dig och jag önskar dig en bra torsdag!

onsdag 21 oktober 2015

Kalorier Vs Fett

I tre år har jag bantat genom att äta så få kalorier som möjligt.
Innan åt jag LCHF-kost, men när Jonny fick högt blodtryck och började äta blodtrycksmedicin sa hans läkare att det var farligt för honom att äta fet mat och att han genast skulle sluta.
Vi började då att äta "vanlig" mat och det slutade med att vi gick upp allt det vi hade gått ner.
Efter ca ett år, hösten 2012, så hittade Jonny en app där man kunde räkna kalorier och gå ner i vikt.
Jag tyckte att han var skitjobbig för jag hade bestämt mig för att aldrig mer banta.
Jag skulle vara en glad och nöjd tjockis, därmed basta!
Men så blev jag mer och mer nyfiken på den där jäkla appen och i augusti 2012 började jag att räkna.
På  ca sex månader gick jag ner ca 20 kilo!
Då bestämde jag mig för att jag skulle hålla vikten i stället för att gå ner.
Jag ville fortfarande gå ner mer, men jag skulle fortsätta "om ett tag".
Syrran suckade och förstod vart det skulle gå.
Mycket riktigt.
Ett år senare, alltså mars 2014 hade jag gått upp sju kilo och då gick jag med i viktväktarna.
I mars 2015 hade jag gått ner 12 kilo med deras hjälp och då gick jag ur, "för nu kan jag ju det här".
Sista april var jag tillbaks i gamla gängor.
Fuskade bara liiiite.
Inte går jag väl upp i vikt av en liten pizza inte?!
Sommaren gick och vi var till Irland, bodde i Hållen, firade midsommar med goda vänner, åt fantastisk mat i Idre, var på kräftskiva i Dalarna, hade surströmmingsfest mm mm.
Nu sitter jag här och har gått upp sju kilo, igen!!
För 14 dagar sedan bestämde jag mig för att försöka mig på LCHF.
Nu känns det så konstigt att ta fram ost, grädde och smör igen.
Sådant som varit ajja bajja så länge.
Hela min kropp säger åt mig att det inte är rätt, fast än jag vet att folk mår bra och jag vet att lättprodukter inte heller är rätt.
Men jag gick ju faktiskt ner 27 kilo totalt genom att inte äta något fett och genom att räkna varenda liten kalori som stoppades in i min mun.
Inte har det hänt något på vågen heller på nästan 14 dagar så det känns ju också jättejobbigt.
Varför håller man på liksom?
I morgon skall Jonny till sin hjärtläkare och fråga om forskningen säger något annat angående LCHF-kost, nu så här fyra-fem år senare.
Det skall bli intressant att höra läkarens svar.

Att jag står stilla på vågen kan ju också bero på att jag inte rökt på över en vecka.
Inte vet jag vad som händer med kroppen då, men folk säger att de går upp i vikt bär de slutar röka så det kanske är bra att jag faktiskt bara står stilla.
Ja, vem faan har sagt att livet skall vara lätt att leva?





Tur som en tokig!

Kom på i dag att jag ville klippa mig och vara snygg när vi skall gå ut på fredag.
Min frissa är liksom den upptagna typen.
Har man tur får man en tid inom den närmsta månaden.
Det vill säga OM MAN HAR TUR...
Jag vill ju också vara snygg när vi åker upp till Östersund nästa fredag men eftersom jag hade haft NOLL framförhållning var det inte inte ens att hoppas på.
Gick ut på frissans hemsida och kollade in online bokningen innan jag tänkte ringa och tjata, SNÄLLA! SNÄLLA! SNÄLLA!
Som Caroline af Ugglas, skulle ha gjort.
Men jag behövde inte tjata för det fanns en tid till mig i morgon kl 13.00.
Tur som en tokig alltså.
Det skall bli så skönt att klippa sig igen, så skönt att få fin färg och kanske om jag har tur så plockar hon mina ögonbryn också.
DET är en fördel med att inte jobba.
Att jag har all tid i världen att göra andra saker. tex klippa mig på den tid som är ledig. Den enda lediga tiden på flera veckor.
Tur!
Jag är så lycklig, jag är så lyyyycklig...

Välkommen Henry!

I dag är en ny dag med nya möjligheter,
I går var ingen bra dag. Tog mig inte ens utanför dörren. Hade värk hela dagen och satt bara som en degklump i soffan och väntade på kvällen.
I dag är en ny dag med nya förhoppningar.
I dag SKALL jag ta mig i väg och köpa färger till vår spegel. I dag MÅSTE jag handla lite. Vi har snart slut på både kaffe och mjölk och det går ju INTE.
Jonny skall dessutom jobba hemma i dag och resten av veckan och då måste jag åka hemifrån. Hans timlånga telefonkonferenser kan få vem som helst att vilja fly hemmet.
Han behöver ingen telefon, han skulle klara sig bra med en megafon, om du fattar? ;)

Jag skulle verkligen behöva klippa mig också.
Men i vanlig ordning har jag inte tagit i kontakt med Angelica, min frisör.
Får ta och ringa henne i dag och hoppas på en tid innan dubbelhelgen när vi åker upp till Östersund.
Visserligen skall jag vara utklädd då och ha peruk, men inte hela helgen.
Kom på en så´n bra kostym till både mig och Jonny, men det vill jag inte avslöja ännu. Den får ni se om 1½ vecka.
Anita skall ha en sista fest i det stora huset innan de flyttar till Lit och då passar det bra att ha den på allhelgonahelgen och ha Halloween-tema på hela kalaset.
Kul att hon har festen när vi kommer upp så att jag får träffa alla människor. Hoppas att många tackar ja till hennes fest!
Här sitter jag och klagar, jag borde skämmas! En tjej som gjorde ett hästjobb i går var fina Frida.

I går blev Alle och Frida föräldrar till en jättefin liten pojke.
Älskade Frida!
Du måste ha gjort ett tufft jobb i går. 
Jag vill tro att Alle var där med dig och gav dig styrka.
Grattis!
Får jag lov att presentera
Lilla Henry!
<3



tisdag 20 oktober 2015

En fråga till er som är duktiga på LCHF!

Nu har jag ätit LCHF-kost i snart 14 dagar, men jag ser inget direkt resultat på vågen.
Vad kan det bero på?
Äter jag för fet mat?
Eller äter jag inte nog med fett?
Jag dricker liksom inte grädde till frukost men jag äter ganska mycket ost. Tror jag har längtat efter det eftersom jag inte ätit ost på snart två år :)
Jag fuskar inte förutom lite alkohol i lördags.
Jag är dålig på att dricka vatten och det har jag alltid varit.
Hur tänker du kring din LCHF-kost?
Jag vet ju att flera av er, mina FB-vänner har gått ner massor med kilon genom att sluta med kolhydrater, så vad gör jag för fel?
Jag mår bra i övrigt. Har ingen magkatarr och jag är mätt utan blodsockerfall.
Men jag vill ju se resultat på vågen också, förstås!
Jag läser kostdoktorns sidor, men ville bara ha er synvinkel på det hela.
TACK!

Inga planer

Jag känner inte att jag planera in någonting i mitt liv just nu.
Skall vi bjuda in familjen till Hållen och fira jul?
Jag vet inte om jag kan, för tänk om jag är nyopererad då och sitter som ett paket under granen?
Vad skall vi hitta på när vi fyller femtio år?
Jag vet inte?! Tänk om jag är nyopererad och inte kan åka någonstans eller göra någonting.
Det är otroligt frustrerande att inte veta NÄR saker och ting kommer att ske med mig.
Att det tar lång tid är inte det värsta utan det är just att inte ha en tidsplan som gör mig halvt galen.
Nu skall jag inte snacka mer om mitt knä.

I dag skall jag åka till Uppsala färg och köpa lackfärger till vår spegel.
Nu skall den få lite färg och annat på sig så att vi får något som lever på väggen här hemma.
Jag tycker att allt ser så dött ut, ungefär som på ett hotellrum.
Fint men helt opersonligt, så nu skall vi göra en personlig spegel över soffan.
Hoppas den blir fin, annars får jag väl slänga den och köpa en ny.

Annars vet jag inte vad som händer i dag?
Som vanligt...