STOP!!

Nu måste jag göra något åt min vikt och detta måste ske NU!

Ja, nu eller pronto, det är bara att välja.

Jag går upp i vikt i en rasande fart och detta måste jag ta tag i genast. 

Jag tangerar plus tiokilos-gränsen nu och det känns för djävligt. Jag som var så duktig och tänkte att NU fixar jag detta. Men så kommer de gamla mönstren in. De smyger sig på sakta men säkert. En liten skvätt grädde här och en ostmacka där, lite pasta och en glass. Å plötsligt sitter man och käkar som om man aldrig har lärt sig något i hela sitt liv. Jag som kan doktorera i viktminskning. Jag som vet kaloriinnehållet på vartenda livsmedel där ute.

Hur fasen är man funtad egentligen? eller är det bara jag?

Jag vet ju precis hur jag skall göra för att gå ner i vikt, åtminstone vet jag absolut hur jag håller vikten men ändå tillåter jag mig att gå upp å upp å upp.

Jag måste ta tag i det här nu, i dag.

Inte i morgon och lite senare, utan i dag.

I dag börjar jag med att utesluta kolhydraterna så får vi se vad som händer och så får jag det därifrån sedan. På så sätt kan jag äta allt som alla andra utan att behöva stå och laga min egen mat.

Faan!

Tio kilo!

Nu sitter jag här och slår på mig själv igen och det är ju inte heller bra.

Ja, det är fasen inte lätt att vara människa inte!

Det skall gudarna veta.

Det är inte lätt att vara en Heffaklump heller.

Typiskt!