Ibland och ibland inte.
Har inte tänkt så mycket på det eftersom jag själv inte anser mig vara en rökare. Röker ju aldrig på jobbet och aldrig på vardagarna över huvud taget.
Men så i år har det hänt något. Rökte ganska mycket på semestern och när jag kom hem till stan så slutade jag inte som jag brukar göra.
I och med min sjukskrivning så har jag gått här hemma och dött av tristess. Haft en och annan cigg kvar från helgen och så har jag rökt. Så har jag rökt mer och mer och mer.
Till slut har det blivit tre, fyra, fem kanske fler cigaretter per dag.
What!?
Skall jag bli storrökare när jag är nästan femtio?
Nä, nu är det slut på det!
Inga mer cigg för mig.
Kan jag inte feströka så får det vara. Jag har ingen lust att få varken Kol eller lungcancer bara för att jag har tråkigt.
Lika dumt som om jag skulle gå här hemma och dricka vin hela dagarna.
Jag brukar aldrig röka på mornarna men bara för att jag inte har några cigg så är jag röksugen just nu.
Det är så ett beroende fungerar.
Men icke sa nicke.
Inga cigg för min del. Om jag så går upp tio kilo på kuppen så får det vara värt det.
Jag vägrar låta några vita pinnar bestämma över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar