Jag har svårt att fokusera och tänka positivt.
Det märks, inte minst, på mitt kaloriintag.
Jag går sakta men säkert upp, upp, upp.
Jag gick upp lite under våren när det var många fester och partaj.
Sedan gick jag upp lite mer under sommaren när vi hade semester och många gäster.
Nu har jag gått upp ytterligare ett kilo eller två, när jag gått här hemma och varit sjukskriven.
Förut skyllde jag jämt på jobbet och maten där, när jag inte gick ner i vikt.
Jag trodde att jag skulle fixa det bara jag fick vara hemma och ta hand om min egna mat, men så blev inte fallet.
I stället går jag här hemma och orkar inte bry mig. Stoppar i munnen det som finns hemma, oftast är det mackor.
I går skulle jag och Ludde åka till Knut och hämta en fåtölj och då blev det en pizza på "Gamlis", bara så där, hux flux. Bara som ett litet exempel.
Jag har gått upp 6-7 kg totalt sedan i slutet av maj.
Fortsätter det så här så har jag gått upp mina 27 kilo minus, innan 2016 är över.
Vill jag det?
Nä!
Jag måste börja fokusera och tänka positivt igen.
Fokusera på vad jag stoppar i kakhålet.
Tänka att jag är värd att må bra.
Tänka att jag älskar mig själv.
Allt har med självförakt att göra.
Jag är en grinig jävla bitch när jag inte tar hand om mig själv. för om jag inte älskar mig själv så får ingen annan göra det heller. Konstig men ganska enkel ekvation.
Hur kommer jag då ur denna onda och självdestruktiva spiral?
Ja du!
Vilken bra fråga.
Skall fundera på det ett tag så återkommer jag när jag har ett svar.
När jag har svaret så kommer jag samtidigt att få något pris i psykologi, tror jag.
I dag skall jag inte äta något onyttigt.
I dag skall jag hålla mig till 1200 kalorier.
Hur svårt kan det vara?
Moahahahaha!!!
 |
| Min tjockisbild kanske kan hjälpa mig att motivera mig själv. Vill jag väga 112 kg igen? Nä! Men hur svårt kan det vara då? Jättesvårt! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar