Miss you all

I bland saknar jag er så himla mycket, alla mina fina kompisar som bor i Östersund.
Jag kan inte påstå att jag saknar staden speciellt mycket för jag gillar klimatet här nere mycket mer än det som är där uppe. Jag har gärna gröna jular bara jag får långa och varma somrar. Nej, som sagt så saknar jag inte staden men jag saknar er som bor där uppe, alla mina kompisar. Trots att jag bott här nere i tio år så är jag fortfarande ganska ensam. Jag saknar dig Nina, du som har varit  min bästa vän längst av alla, jag saknar våra skratt och alla våra internskämt. Jag saknar min partyCina, tjejen där det aldrig sitter fast. Är det party så är det party,  a girl´s gotta do what a girl´s gotta do :)
Jag saknar Ludde och Heléne och våra roliga parmiddagar. Jag saknar familjen så klart, min syster, Pelle och alla deras barn. Med familjen menar jag också killarnas kusiner Frida och Lisa och deras mamma Titti. Jag saknar Eivor, den ende mormor som pojkarna har haft. Jag saknar mina rötter tror jag, gatorna där jag lekte. Jag saknar min barndomskompis Kicki som alltid är så varm och hjärtlig. Jag saknar Sussie och Kjellis och allt vårt bus :)
Jag saknar er alla där uppe, även er som jag inte har nämnt i just det här inlägget.

Jag saknar er så det skär i bröstet.
Kom och hälsa på mig snart för jag saknar er!
Ja, jag vet att det var jag som flyttade men du kan väl komma för det, please!