Blir det då aldrig vår?

Nu är det fjärde helgen som vi kommer ut hit till Hållen för att ställa iordning trädgården och välkomna våren och så småningom sommaren.

Men det det har bara snöat och regnat om vartannat varje helg som vi kommit ut, så energin och lusten har dött innan den ens har kommit till mig.

Men i dag skiner solen och jag känner hur det spritter i benen.

Efter morgonkaffet är det jag som springer ut och river presseningen av utemöblerna, ställer iordning och försöker göra det lite fint.

Nästa helg får vi gäster och då tänkte jag att vi skulle ha lite utehäng på vår altan.

Kanske bada och basta om gästerna vill?

Har inte köpt några blommor ännu, plant får vänta till i maj.

Det är många gånger som jag planterat för tidigt och det kommit en frostnatt som dödat allt.

Det är dyrt med plant så jag vill vara säker på att allt överlever innan jag planterar i mina utekrukor.

Efter tio år så känner jag fortfarande en otrolig eufori över att vi har vårt hus här på landet.

Ja, det är jobbigt ibland att bo på två ställen. Man vet inte vad man köpt till vilket ställe. Två hem som skall pyntas till jul å påsk. Men man gör väl bara så mycket som man orkar, tänker jag. Det är härligt med miljöombytet. Härligt att komma hit och superskönt att komma hem till stan.

Nu när solen skiner utanför fönstret så känner jag hur lusten att gå ut å fixa växer.

I stan har jag inte samma tillgång till utomhus. Jag är verkligen lycklig över att vi har det här huset.

Men det är otroligt hur solen alltid skiner på söndagarna när vi skall åka hem?!?

Kolla vad jag hittat!

Så här vill jag göra någonstans i trädgården i sommar. Ett litet uterum där man kan sitta för sig själv och kontemplera. Fint va?! Eller är det bara jag som tycker det?