När jag äter mina starka tabletter på kvällen så drömmer jag ofta om död, blod och hemskheter. Jag drömmer värre än den värsta skräckfilmen.
Men nu är drömmen borta och jag sitter här i köket med en kopp kaffe. Jonny gör sig redo att åka till Kista och tjäna lite pengar. Tur att någon av oss gör det.
Själv skall jag ha en lugn morgon och sedan skall jag ge mig ut på cykeln. Nu är vägarna snö och isfria, då törs jag ge mig ut på dem igen.
Det var några månader sedan jag cyklade nu och det skall bli riktigt skönt. Jag skall cykla förbi jobbet och säga hej och sedan ta en tur runt Årsta för att se hur mina ben funkar.
Mitt knä är just nu katastrofdåligt, är riktigt orolig hur det skall gå att åka till Östersund på torsdag faktiskt.
Jonnys 50 årsdag tog knäcken på mig. Att halta runt och vara värdinna är ingen bra idé när man har ett utslitet knä, men jag trodde inte att en kväll skulle spela så stor roll...
...men det gjorde det!
Det är lätt att vara efterklok.
Jag har haft ont i mitt knä så länge nu men ändå glömmer jag bort att jag inte skall göra vissa saker. Det har nog med acceptans att göra. Jag vägrar helt enkelt acceptera att jag har ett trasigt knä, att jag inte kan göra de mest självklara rörelser längre. Att på min 49-åriga kropp sitter ett knä som tillhör Agda 98 år. DET är inte lätt att acceptera.
Men snart är detta knä ett minne blott och då, mina vänner, skall jag promenera. Du anar inte vad jag saknar att kunna promenera.
I fotriktiga skor skall jag se mig om i världen.Jag gråter av bara tanken.
Men i dag skall jag i alla fall ge mig ut på cykeln för första gången sedan början av november, tror jag.
Det skall bli skönt med lite frisk luft i lungorna.
Kram hela dan!
 |
| Nu har jag hittat fler sådana här kaffekoppar. De finns att köpa på Bönor&Blad uppe på Gränby Centrum. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar