Det är nu en vecka sedan jag sa upp mig från mitt arbete och jag mår bättre än jag gjort på länge. Nu känns det som om jag inte kan sluta jobba fort nog. Redan i fredags ville jag vara ledig för att kunna åka ut till Hållen en dag tidigare än vi brukar. Jonny känner lika, han längtar också till att jag kan börja bestämma mina arbetstider själv. Jag tänker mycket på hur annorlunda min vardag kommer att bli. Men jag kanske har helt fel, det kommer kanske inte bli så väldigt annorlunda mot för hur det är just nu?! eller jo! det är klart att det kommer bli...
Jag känner mycket mer energi i kroppen nu. Energi som jag kan lägga på mig själv, Jonny och hundarna. Utan att jag riktigt har tänkt på det så tar mitt arbete väldigt mycket ork från mig. Även om jag bara arbetat 75% de senaste två åren så är jag ändå helt dränerad när jag kommer hem från jobbet på dagarna. Jag arbetar ju oftast mitt över dagen, under de tyngsta timmarna, när det är flest barn på förskolan, så det finns inte många lugna minuter under ett arbetspass. Att arbeta på förskola borde alla prova på några veckor under sitt liv. Det är inte så gulligt som många tror. Vi får ju ofta höra hur mysigt vi har det och många tror nog att vi sitter med en kopp kaffe och tittar på när några söta små barn leker stilla i ett rum. Många föräldrar, politiker och våra egna familjemedlemmar skulle komma och arbeta på en förskola några veckor, då lovar jag att ni skulle somna ovaggade på kvällarna samt få en annan förståelse för vårt arbete. Själv har jag arbetat på förskola sedan 1984 med tre uppehåll för barnafödande, två uppehåll för att plugga och ett kort uppehåll för att arbeta med ett annat yrke. Men det har blivit 31 aktiva år av 38. Det är klart att det känns i kroppen av alla tusen knäböj som jag gjort, alla tusen barn som jag burit på min höft, alla tusen blöjor som jag bytt, alla tusen galonbyxor som jag dragit över stövlarna. Tänk alla tusen tårar som jag torkat och alla tusen näsor om jag snutit. Det känns skönt att börja nästa kapitel i mitt liv.
Detta foto tog jag för ca tio år sedan och det finns fortfarande på förskolans hemsida. Jag vet exakt vems händer det är, vad barnen heter. De tar väl snart studenten nu om jag får gissa. Roligt ändå att min bild lever kvar efter det att jag slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar