Grattis på födelsedagen älskling

I dag fyller min gubbe år.
48 år!
Vi skall fira honom med pompa och ståt på söndag. Då kommer killarna och tjejerna hem och vi skall äta god mat, som Jonny har bestämt.
I dag fick han bara en födelsedagspresent av mig och en puss å kinden.
Jag hade köpt honom en drivbänk att odla sina örter och grönsaker i. Jag hoppas att han lyckas bättre med sin odling i år än i fjol.
Om du läser detta så önskar jag dig en bra födelsedag.

Min fina gubbe!
<3 <3 <3 <3

Helt slut som artist

Började dagen med att skjutsa gubben på jobbet och sedan tittade jag in på mitt eget jobb en sväng.
Jag hade en del mejl att skicka och läsa samt lite barn att krama.
Klockan tio, när Ö&B öppnade, så hämtade jag min andra sjukskrivna kollega som behövde komma ut och luftas lite.
Vi gjorde en lov med bilen runt i Boländerna och jag blev 1000 kr fattigare på en timme.
När jag skjutsat hem henne så bjöd jag min man på lunch. Det är inte ofta som jag och Jonny får luncha ihop en vardag. Vi åt på Värdshuset Liljan på Kungshörnet. Det låter tjusigare än det var. Ett vanligt lunch-hak med vanlig lunchbuffé.
När jag skjutsat tillbaks min man på jobbet så åkte jag hem.
Jag var lat och satte inte in bilen i garaget utan parkerade utanför porten. När jag sedan skulle åka för att hämta Jonny igen så hade jag fått parkeringsböter. 500 spänn!!
Det kostar att ligga på topp.
Surt! sa räven.
Det blev en dyr läxa. Aldrig skall jag vara lat igen.
Helvetes jävla skit!

Det var inte så många knop jag gjorde i dag men det räckte för att jag skulle slockna på soffan när vi kom hem.
Jag som aldrig brukar sova har sovit varje dag den här veckan, så nog är det någon här som behöver vila alltid. Vilken tur jag har som har en man som ser mer än vad jag själv ser. Han ser en fru som håller på att gå på knäna av trötthet och värk (haha, på knäna, där fick jag till det va).
Du skall vara hemma och vila, säger han och jag börjar tro honom nu. Jag börjar förstå honom nu.
Min kropp behöver vila, men jag har gått på reservbatterier så länge nu att jag inte förstår att energin är slut sedan länge. Lilla fru duktig håller på att gå in i väggen på grund av all värk.
Mitt knä behöver vara stilla och läka. Jag börjar förstå det nu. Jag har väl vetat det länge, men veta och förstå är inte samma sak, om du förstår?
I morgon skall jag inte röra en fena, jag lovar. I morgon skall jag bara sitta och vila.
Klart jag kan det!
Klart jag kan!
Lätt som en plätt, sa Bill.
Plättlätt, sa Bull.
Läsa bok.
Se på film.
Lyssna på musik.
Bara vara.
Ingen att-göra-lista.

I morgonkväll kommer min kära syster, jag längtar!

Klättrar på väggarna

Jag är inte gjord för att gå hemma och vila. Redan efter två dagar klättrar jag på väggarna.
Jag måste hitta någon rutin på att göra saker och på att röra mig under dagarna.
Så i dag skall jag skjutsa Jonny till jobbet och sedan ta en promenad runt kvarteret.
Jag får gå så sakta och så långt som jag tror att jag pallar.
Efter det skall jag åka på shoppingtur till Ö&B.
Jag har en gedigen inköpslista till huset, bl a en dammsugare och mopp-set så att man kan städa där uppe.
Jag skall ta en sväng förbi jobbet också och hämta hem mitt knäskydd och ett par tofflor som jag skall ta med till Hållen.

Det är svårt att sköta min mathållning när jag går här hemma, det blir lätt för många mackor istället för en riktig lunch osv. Har redan gått upp lite i vikt så i dag skall jag börja att skärpa till mig. Jag vet ju hur det skall gå till. Mycket grönsaker och inga mackor med ost, svårare än så är det inte.

Det är redan onsdag, i morgon kommer syrran för att hämta nya bilen.
Jag längtar!
Det skall bli såå mysigt att ta med henne upp till Hållen och visa vårt fina hus.
Prata, prata, prata och vistas i skogen och vid havet.

Var det bättre förr?

Jag var hos min farbror i julas och hämtade hem lite porslin som min mamma har ägt.
När jag gick där i vår gamla sommarstuga så hittade jag en kartong med pappas gamla skolböcker.
De luktade mögel och var lite äckliga men jag ville ta hand om dem ändå.
När jag kom hem stoppade jag in kartongen i ett bokskåp och där har de legat sedan dess.
I söndags plockade jag fram dem för att vis Lina som läser till lärare.
Jag tänkte att hon skulle tycka det var roligt att se de där gamla böckerna.
Folkskolans räknebok(utgiven 1947), heter en bok och Folkskolans Kristendomsbok(utgiven 1938), en annan.
Jag hittade också pappas gamla rättskrivningsbok.
Han går i 6:e klass när han skriver så här.

Sista meningen lyder: Chefen på en tidningsredaktion kallas redaktör.
Sj-ljudet i division och multiplikation stavas inte lika.
Reflektion är allt vetandets moder.

I mina ögon skriver han jättefint jämfört med hur mina barn har skrivit i åk 6.

Innehållet i det han skriver är överkurs jämfört med vad en 12-åring kan i dag.

Döm om min förvåning när jag läser vad läraren har skrivit med röd penna längst ner på papperet.

"Vårda stilen! Skriv om!" står det.

Han har två stavfel på hela sidan, skriver jättefint men måste skriva om allt. Det var inte alltid bättre förr. Eller så var det det?

Skulle man kunna ställa sådan krav i dagens skola?

Vad skulle föräldrarna säga om en lärare var så hård?

Han kanske inte alls var hård, han visste kanske att pappa Bo kunde bättre. Vad vet jag?

Synd att han inte finns här att fråga.

Det är väldigt intressant att läsa hans gamla skolböcker i alla fall.

Att-göra-i- veckan-lista

• Ringa och fixa autogiro på en betalning (annars kommer jag att glömma betala varje månad i ett år)
• Vika tvätthögen från helvetet (Det blir ingenting gjort här hemma när vi åker till Hållen varje helg)
• Skriva köplista till helgen ( Syrran och Pelle kommer och skall hänga med upp till stugan och då vill vi bjuda på god mat).
• Skriva annan köplista(det fattas fortfarande en hel del grejer uppe i stugan).
• Bädda uppe i Luddes gamla rum (så att syrran och Pelle kan sova där på torsdag).
• Tvätta stolsöverdragen.
• Plocka grejerna i sovrummet(som skall in i nya hyllan, som inte passar och som bara står här tills IKEA behagar kolla på sin felkonstruktion).

Det låter som att jag har mycket att gör,a men det är ingenting. En liten grej varje dag och sedan villa och kolla på film.
En liten promenad varje dag skall jag också ta. Får se vad mitt knä säger om att promenera när jag inte har jobbat en hel dag först.
Ja, så kommer väl min vecka att se ut. Inte så mycket att fundera över.
Det skall bli jätteroligt att visa syrran mitt hus på fredag. Vi kommer att få jättemysigt där ute.
Men ännu är det bara tisdag (om en vecka har jag tid hos frissan. Tror du jag längtar?)
En dag i taget.
See you!

Konstig känsla

Det känns lite underligt att vara hemma fast man inte är sjuk.
Sjuk i den bemärkelsen att man har feber eller ett huvud som dunkar.
Jag har inte mer ont i knät i dag än jag hade när jag jobbade förra veckan så det känns lite som om jag skolkar från jobbet.
I morgon tänkte jag ta bussen ner på stan och flanera, äta lunch och kolla på födelsedagpresenter till Jonny.
Det kommer att kännas ännu mer underligt.
Att jag kanske inte skall arbeta alls på flera veckor är skumt, men nu skall jag inte gå händelserna i förväg här. Först en vecka, sedan läkare och kanske en vecka till, sedan ortoped och kanske en operation.
En sak i taget nu.
I morgon är det tisdag och jag skall inte jobba, så mycket vet jag i alla fall.
Konstigt!
Det känns som om jag gör något förbjudet.
Som när man skolkade på högstadiet....eller....ähum....som jag tror att det skulle ha känts, för jag var ju en duktig flicka i skolan. Inte skolkade jag inte.....inte så ofta i alla fall.
Nu när jag är hemma så kanske vi ses lite oftare här på bloggen. Jag brukar ju kunna skicka iväg lite fler inlägg när jag är hemma.
Så håll utkik!
Trevlig måndagskväll önskar jag dig <3

Tack Gode Gud, eller nå´n.

När jag kom till Vårdcentralen i morse klockan 8 så var det kö härifrån till evigheten.
Dropp-in till sjuksköterska stod det på en skylt.
Jag hade ingen som helst lust att sitta där och vänta i flera timmar för att få träffa en sjuksköterska som ändå inte kan hjälpa mig.
Sagt och gjort!. jag åkte hem och ringde istället.
Fick en telefontid kl 10.15.
Straxt före halv elva ringde en jättetrevlig sjuksköterska från Nyby Vårdcentral.
Jag berättade om min smärta och att jag blivit slängd i en svart avgrund förra veckan när jag ringde till ortopedkliniken på "ackis" och de sa åt mig att ringa om en månad igen.
Nu vill jag träffa en läkare som kan sjukskriva mig tills jag får träffa en ortoped, sa jag med eftertryck. Precis så som jag hade övat med mig själv.
- Men det står här att du har fått en tid den 9 mars på ortopeden, sa hon då.
Jag måste ha sett ut som en fågelholk.
- Men varför sa de ingenting till mig när jag ringde i torsdags då? Svarade jag.
-Antagligen fick de eld i baken när du ringde, sa hon. Det står också att du fått tid för en måndagsoperation.
Nu sjukskriver du dig själv den här veckan också får du en läkartid här nästa måndag klockan 09.15. Då förklara du för honom och han kommer att sjukskriva dig till den 9 mars först och främst.

Jag är så glad att om jag kunde så skulle jag hoppa jämfota av glädje.
Vila knä nu och äta Diklofenak för min onda arm.
Vänta på brev från ortopeden och sedan en operation. Detta är för bra för att vara sant!
Jag är så lycklig, jag är så lycklig!
Hela veckan låååÅåÅng!

Sjuksköterskan som ringde mig lät så rar och trevlig i telefonen att jag nästan bröt ut i gråt. Jag är så van att måsta kämpa och att inte bli tagen på allvar att jag blir helt tagen på sängen när någon tror på mig och försöker hjälpa.

Glad tjej!!

Sovit som en kratta!

Jag har vridit mig hit och dit hela natten.
Jag har ältat och ältat det kommande läkarbesöket i huvudet om och om igen så det känns som om jag redan har varit där flera gånger i natt.
Jag tänker att de kommer säga att jag skall ringa och beställa en tid för detta är inte akut. Jag tror att läkaren INTE kommer att sjukskriva mig för att jag inte har tillräckligt ont eller för att mitt knä redan är skickat på remiss till "Ackis".
Jag tror att... jag vet inte vad jag tror? Det är väl därför som jag är så nervös för jag har ingen aning om vad som kommer att hända och vad de kommer att säga. Kontrollfreaket inom  mig måste FÖR I HELVETE VETA!
Vad är det värsta som kan hända?
Jo, att läkaren ler lite mot mig och säger:Nä, tyvärr lilla vännen. Jag kan inte sjukskriva dig. Du får gå och jobba tills du hör något från Ortopeden på Akademiska!
Då har jag betalat 250 kr för ingenting och jag får åka hem sur och arg.
Detta är det värsta som kan hända idag och ändå är jag så rädd att jag inte kan sova!!?
Om en timme öppnar de på vårdcentralen.
Håll tummarna för mig nu!

OS-final

Törs jag kolla?

Om vi förlorar så tycker ni säkert att det är mitt fel.

Sverige brukar förlora när jag kollar. Spelar ingen roll vilken idrott det gäller.

Jag säger väl förlåt då i förebyggande syfte.

Sönerna kommer hem i eftermiddag men jag orkar inte laga middag så det blir hembeställning av pizza till hela gänget. 

Men först en OS-final i hockey att ta hand om.

Heja Sverige friskt humör.

Det är det som gör susen!

"Om man är tyst för länge så vissnar tungan"

Citat Pippi Långstrump

Haha, det citatet gullar jag för jag tycker inte om att vara tyst.

Jag pratar gärna och mycket och hela tiden.

Jag har funderat ibland och åka på sån där lär-känna-dig-själv-kurs när man skall vara tyst i en vecka.

Bara gå in i sig själv och vara med dina egna tankar. 

Men jag tror att jag skulle bli lite tokig av att inte få prata på en vecka.

När Jonny är på resa så brukar jag ringa upp nån av killarna och prata ihjäl dem.

Är pappa bortrest nu igen? Brukar de fråga efter en stund när jag har pratat hål i huvudet på dem.

Lika på jobbet när vi har möte eller planering. Jag tänker att den här gången skall jag hålla käften men jag kan inte.

Jag har då mycket dom måste ut så jag kan inte vara tyst.

Ändå har jag blivit bättre, mycket bättre.

När jag var yngre då kunde jag prata så folk fick skavsår i öronen.

Alltid mest och högst pratade jag.

Alla i min familj var likadana. På söndagdmiddagarna hemma hos morsan och farsan kunde det hå hett till när fem pers försökte överrösta varandra.

Nu är det bara jag och syrran som slåss om talitrymmet när vi träffas och det brukar gå rätt bra,

Kanske därför som jag gillar att skriva blogg, jag får prata hur mycket jag vill om precis vad jag vill utan att någon avbryter mig eller går.