Ett mejl.

Skall försöka författa ett bra mejl till ortopeden i Ystad, han som också arbetar här i Uppsala då och då.
Han som jag träffade den 6 september och som lovade att hjälpa mig om "Ackis" tog för lång tid på sig, eller krånglade på något vis. Tror nog att det är dags för det nu.
Jag måste försöka författa ett bra mejl till honom och kanske, kanske kan han sätta fart på byråkratin på sjukhuset.
Jag satt framför datorn i går och gjorde ett försök men min skalle var tom.
Jag vet inte vad och hur jag skall skriva för att det skall låta bra och professionellt?
Det låter bara som att jag klagar och gnäller.
Det gamla uttrycket att "man måste vara frisk för att orka vara sjuk", stämmer så väl. Detta blir jag påmind om hela tiden.
Varje dag har jag en massa att ta tag i, telefonsamtal och jobbiga mejl.
Det känns inte som om jag bara får vara.
Det är väl både bra och dåligt antar jag. Bra att man inte blir helt försoffad. Ju längre man går hemma desto jobbigare är det att ta tag i saker och ting.
Vissa dagar kan det t om vara jobbigt att göra sig i ordning för att åka och handla.
I dag skall jag få fina lunchgäster och DET känns inte ett dugg jobbigt.
Men först tänkte jag, som sagt, författa det där jäkla mejlet.
Vet bara inte vad jag skall skriva.

Hej Anders!
HJÄLP!
MVH Maggan i Muppsala

Halloween

Pyntade lite fast vi skall åka bort och fast vi inte har några barn längre.

Det har blivit en tradition ändå med mina två pynt.

Min pumpa.

Och min spökljusstake,

Det blev en bukett rosor också.

Lite höstfint.

Presenter

Det är mycket presenter som gäller i den här familjen, just den här tiden på året.
Ludde fyllde år för två veckor sedan och på måndag är det Knuts tur.
Nästa söndag är det fars dag och sedan är det snart jul.
Även om mina små gossar är vuxna nu så köper vi i alla fall fina julklappar till dem.
Det är roligt med julisar och vi är inte en sån familj som köper en massa saker till varandra under resten av året. såååå julen får bli den tid vi shoppar loss.
Julklappspapperen hinner knappt slängas och granen står fortfarande grön och grann i stugan när det är dags för Calle att fylla år i början av januari.
Nästa gång fyller han dessutom tjugofem år. Det räknas väl som lite halvjämnt och det kommer antagligen att firas med både buller och bång antar jag.
En och en halv månad senare är det dags för Jonny att fylla femtio.
Hå hå jaja!
Inte lätt att veta vad man skall köpa till alla.
Inte lätt att pricka rätt.
Inte för att någon av mina gossar är speciellt kräsna, de blir glada för vad de får, men om man lägger en massa pengar på presenter så vill man ju att det skall bli mitt i prick.
Just nu är det dags för Knut på måndag och jag har inte en aning om vad han önskar sig.
Morsan får tillbringa dagen på nätet för att kolla vad som finns där ute som det kan tänkas stå KNUT på. Det är inte lätt när de är vuxna inte. Förr kunde man gå på BR Leksaker och hitta vad sm helst så var lyckan total.
Ideér emottages tacksamt på Messenger eller sms!
Tjingeling!

Orkar inte mer!

Ringde till Ortopedkliniken i morse och fick en telefontid klockan 13.00 i dag.
De ringde upp mig och jag frågade trevligt om de kunde se var i kön jag var med min remiss?
Hon sa att de hade mycket att göra och att jag kunde skaffa en inloggning på "Mina Vårdkontakter" för att kolla själv.
Jag berättade att jag har en sådan inloggning men att det inte går att se något där.
Då fick jag ett telefonnummer till bokningen på ortopeden istället.
Sagt och gjort!
Ringde dit och kom fram på tredje försöket.
Kvinnan som svarade där sa att om jag hade fått en remissbekräftelse så fanns jag givetvis med på deras lista, med betoning på GIVETVIS!
Jag förklarade att jag visste det men att jag ville veta om hon kunde se om jag snart skulle bli kallad.
Hon var stingslig och inte speciellt trevlig när hon förklarade att jag "antagligen" skulle få höra något innan årsskiftet, om jag hade tur.
Hon sa åt mig att skaffa en inloggning på "Mina Vårdkontakter", för där kunde jag följa min remiss.
Nä, sade jag då. Det går inte att se något där och det var därför som jag ringde.
Både min arbetsgivare och Försäkringskassan vill ha svar från mig om hur länge jag blir borta från arbetslivet, så om hon ville vara snäll och kolla upp detta skulle jag vara mycket tacksam.
Hon blev mer irriterad och svarade ganska snäsigt att kön var jättelång och hon hade ingen aning om hur deras arbetsbörda såg ut framöver.
Jag var inte otrevlig eller arg, jag ville bara ha ett ungefärligt svar och det tyckte hon var dumt eller något. Jag vet inte?
Åter igen sa hon åt mig att kolla på nätet, som om hon inte hört min förklaring första gången.
Jag förstår att de har mycket att göra, men jag tycker inte att jag måste förstå deras arbetsbörda.
Jag är deras patient, deras kund och jag tycker att man kan svara trevligt när någon ringer.
Inte lägger jag över min arbetsbörda på föräldrarna på mitt jobb. Detta får jag ta med mina kollegor och min chef.
Varför skall jag som patient inte få ringa och ställa lite frågor utan att bli idiotförklarad?
Detta var första gången som jag ringde på hela den här tiden som jag varit hemma. Första gången sedan jag blev sjukskriven i mitten av augusti. Inte tycker jag att jag tjatat direkt, eller att hon har en endaste anledning att vara snäsig mot mig när jag ringer!
Det är det här som gör att man knappt vågar be om hjälp inom den svenska vården.
Sluta hänvisa till nätet när det inte står något där!
Om jag går in på min journal och klickar på remisser så står den den här meningen där:
Nedan finns minst ett remissvar som inte är vidimerat, vilket betyder att ansvarig vårdpersonal ännu inte bedömt det.
Tycker verkligen sköterskan på Ortopedkliniken att det är ett bra svar på NÄR jag skall få träffa en ortoped?? så bra, att hon kan hänvisa dit två gånger på mitt två minuter långa samtal.
Klart att jag blir sur, men mest blir jag ledsen. jätteledsen.
Jag orkar inte vara sjuk längre. Snart skiter jag i det här och går och jobbar istället, fast jag inte kan.

F*ck *ff!!

Vad gör jag för fel?

Nu har jag gått upp ett kilo!
Vad gör jag för fel?
Trodde att jag bara skulle rasa i vikt när jag började att lchf:a mig, men icke sa nicke!
Något fel gör jag ju, eftersom jag inte går ner i vikt.
Är min kropp i chock, efter tre år utan fett helt plötsligt få fett igen?
I går var första dagen som jag tog bort grädde och ost sedan jag startade. Jag har fortfarande Gammaldags mjölk i mitt kaffe, men annars åt jag inga mejeriprodukter på hela dagen.
Att ha kokosolja i kaffet gör också att man blir mätt direkt på morgonen. Man behöver inte käka på direkten när man vaknar.
Undrar hur länge man håller sig mätt på det här kokosfettet?
Är det min hjärna som inte är med på tåget tro? Är det fortfarande min hjärna som säger åt mig att det är fel med allt det här fettet och som gör att jag inte går ner i vikt?
Det känns lite snopet att det skulle vara så trögt att gå ner i vikt, Jag som hade bestämt mig och jag som trodde att jag skulle vara på G vid det här laget.
Jag har gått med i några LCHF-grupper på Fb och jag ser att det är flera som tampas med vikten, precis som jag. Detta är inte klockrent och så enkelt som alla LCHF:are förespråkar.
Det kanske är som någon sa till mig, att jag bråkat för mycket med min kropp under årens lopp så nu vet den inte vad den skall göra eller hur den skall fungera.
Jag kör väl på så borde det väl hända något snart.
Andra går ju ner av LCHF, då borde jag väl kunna göra det också, kan man tycka va?!
Jag vill verkligen lyckas med detta den här gången så kom igen nu då kroppen!

Inte så enkelt som jag trodde

Att äta LCHF har blivit en hel vetenskap sedan jag gjorde det sist.
Då fick man äta ost och grädde.
Man käkade allt som var mumsigt och gott och allt gick strålande om man bara tog bort brödet, pastan, riset och potatisen.
Nu är det andra tongångar.
Nu skall man inte äta några mejeriprodukter, inte äta för mycket protein och räkna varendaste kolhydrat som kommer innanför läpparna.
Jag känner att jag måste läsa på lite om det här.
Har tagit bort grädde och ost fr.om i dag då eftersom jag inte får min önskade viktminskning.
Var på Gränby och köpte kokosolja. det var skitgott att ha i kaffet btw.
Det skall tydligen vara både mättande och bra mot sötsuget.
Det är ju tur att jag älskar ägg, för om jag inte vet vad jag skall äta så kan jag ju alltid äta ägg. Ägg på korsan och tvärsan är tydligen alltid ett bra val. Ägg är svårsmält och därför går det år mer energi att smälta det än vad man får av det och det innehåller inga kolhydrater, endast protein.
Förr kunde man kolla på näringsinnehållet på livsmedlen, och innehöll det bara mindre än 5 g kolhydrater/ 100 g så var det ok att stoppa i korgen. men nu blir jag osäker. Om man vill ha den viktminskning man önskar så skall man tydligen endast äta 10 gr kalorier/ dag.
Hur kollar man det då? Jo, genom en app förstås!
Så är jag där igen då med att man skall mäta och väga, det som jag inte ville göra. Jag ville ju bara äta LCHF för att det är lätt och för att jag skulle lära mig att lyssna på min kropp igen. Äta när jag är hungrig och sluta äta när jag blir mätt.
Nä, det skall sannerligen inte vara lätt att vara människa inte. Det skall gudarna veta!

Shoot me!!

Veckans måsten

• Jag MÅSTE ringa till ortopedklininken och fråga vad faan som händer? Finns jag med i någon kö? Kommer det en tid till mig snart?
• Jag skall fixa klar min och Jonnys kostymer till på lördag, när vi skall klä ut oss hemma hos syrran.
• Jag skall köpa födelsedagspresent till Knut, som fyller år på måndag. Eftersom vi är i Östersund hela helgen så måste det vara klart innan vi åker på fredag.
• Jag måste läsa på mer om det här med LCHF för det går inte som jag vill. Trodde jag hade börjat gå ner i vikt men i dag säger vågen att jag är på plus/minus/noll igen. Fuckfuckelifuckfuckfuck!!

Det är viktigt att ha saker att göra när man går hemma så här, annars dör man ju av tristess. Denna veckan är jag ensam också, för första gången sedan augusti, när Ludde flyttade hem.

Ludde började nämligen sitt nya jobb i dag och Jonny pendlar till Kista hela veckan.

Det skall faktiskt bli riktigt skönt att vara helt ensam hemma.

Min familj tror att jag kommer få tråkigt. men jag känner redan att jag njuter.

En ny vecka har precis tagit sin början och det är bara 58 dagar kvar till julafton.

God Morgon!!

Jag är kär

I In Flames gitarrist.

Björn Gelotte.

Sjukt bra gitarrist och skitsnygg.

Det var en jättebra konsert.

Tyvärr kunde jag inte kolla på hela för mitt knä sade ifrån.

Fick gå ut efter halva tiden och lyssna klart utifrån istället.

Var helt enkelt tvungen att sätta mig ner.

Men jag är nöjd.

Detta band är så jäkla bra live.

Jag är nöjd och trött och lite kär.

God Natt!!

En cykeltur

Helt plötsligt sprack molnen upp och solen tittade fram.

Jag skulle precis se andra avsnittet av Downton Abbey när hela huset badade i sol.

Stängde genast av tv:n och plockade fram hojen istället,

Lilla rundan blev en lagom cykeltur i dag.

När jag kom hem igen möttes jag av denna vackra syn.

Vårt bigarråträd i höstskrud.

Det kan nästan inte bli vackrare än så här.

Nu börjar det hända grejer

Minus två kilo.

Pow!

Det känns bra.

Äter så mycket mindre. Håller mig mätt länge på fett och protein. Inte överdrivet mycket fett, men det fett jag äter är riktigt och bra fett.

Inget godis och inga andra konstigheter.

Framför allt går det lättare att stå över suget om man då kan gå och ta sig en bit ost eller en skinkskiva.

Det känns fortfarande fel att inte räkna kalorier men det är skönt att äta när jag är hungrig och lyssna på min kropp igen,

Jag läste en forskning om LCHF i morse och den visar att detta inte är den perfekta dieten, men visst, man går ner i vikt.

Kroppen behöver kolhydrater också.

Men så länge jag inte kan motionera så kör jag på det här.

Jag kanske måste gå i terapi för att kunna få ett sunt förhållande till mat för just nu är jag inte frisk.

Det är inte friskt att tänka så mycket på vad man stoppar i munnen, som jag gör.

Att hela tiden tänka på mat och hela tiden vara sugen på fel mat.

Det är inte bra. Jag har inte en frisk och hälsosam syn på mig och mat, så är det bara. Jag önskar jag kunde släppa hela skiten och bara vara, men då går jag upp i vikt fortare än jag hinner säga badrumsvåg.

Men just nu mår jag bra. Just nu går jag ner i vikt.

Two down, eight to go.

God Morgon!