Minnen

När jag blev utmanad att lägga ut minst femton år gamla foton i fem dagar på Facebook, letade jag i gömmorna och hittade en hel del foton.

När jag åkte hem till syrran i helgen hittade jag mammas gamla fotoalbum med ännu mer minnen,

Varsågod, här kommer fler bilder från min barndom.

Älskar att jag gapskrattar.
Jag och min kusin.

Vacker bild av min mamma.

Snygg pappa

Jag och min far <3

Söt tjej :)

Lotta och jag

Syskon äter glass

Välling i sängen bredvid bror.

Dåligt samvete...

...och ont i magen.
Detta är resultatet av att jag åt en tårtbit efter maten i går.
Det första söta jag stoppat i munnen på tre veckor och jag kunde bara inte låta bli.
Min sons födelsedagstårta från kvarterets bageri såg helt enkelt för smaskig ut och jag bara älskar ju grädde.
Alla mina barriärer rasade och jag smaskade i mig en hel stor bit.
Jaha! så var det gjort och min mage har sagt ifrån i natt. Men magknipet är inte värst, utan det är mitt dåliga samvete som talar om för mig vilken dålig människa jag är, som nu har förstört hela viktminskningen den här veckan.
Ni som följt mig på min blogg, de här åtta åren som jag skrivit, har för länge sedan genomskådat mitt jojobantande och när jag mitt i starten av en ny metod så är jag väldigt dedikerad.
Det är det enda som jag skriver om, vilken mat jag äter och hur mycket eller lite som jag går upp eller ner i vikt.
Jag är väldigt tjatig och det är nästan det enda som finns i min hjärna.
Jag är heller inte speciellt snäll med mig själv när jag håller på. Jag bannar mig själv ( som du märker) och jag talar om för mig själv vilken dålig människa jag är.
Min första viktväktarkonsulent sa till mig, redan 1995, att dåligt samvete väger minst ett kilo.
Det stämmer så väl. I dag vägde jag liiiiite mer än i går morse bara för att jag skall må ännu sämre än vad jag redan gör.
Jag är så klantig!
Det är bättre att bestämma sig för att: "Nu äter jag den här tårtbiten för att det är min sons födelsedag och jag vill unna mig detta, I morgon är jag på G igen!".
Om man gör detta har man bestämt sig och då gör man ett medvetet val, då får man inte dåligt samvete.
Men om man gör som jag gjorde igår, då smaskar man i sig en stor tårtbit innan man hinner tänka LCHF och då kommer samvetet och slår en i bakhuvudet som ett brev på posten.
Men nu är det en ny dag och en ny morgon.
Jag gjorde ett dåligt val i går och i dag får jag leva med det.
- Men hur jävla dåligt kan man må av en tårtbit då?, tänker du.....
Ja, så här dåligt tydligen. Så dåligt att man skriver ett helt blogginlägg om det tydligen.
Jag säger ju att jag inte är frisk och att min förhållande till mat är helt sjukt.
HÄPP!

Får jag lov att presentera
Operatårta från Bageri Brantingstorg.
Sockerkaksbotten, grädde, vaniljkräm,hallonsylt
rosa marsipan och florsocker.
HÄPP!

Grattis Knutte!

I dag fyller vår äldsta son år.
Han föddes på Akademiska sjukhuset den 2 november 1988.
Det var inte en helt enkel förlossning, men efter 17 timmar inne på förlossningen kom han ut. Liten och skrynklig och med två stora bruna ögon.
Han vägde 3000 gr och var 49 cm lång.
Han blev hela mitt liv direkt,
Jag var så stolt och jag var så ledsen att jag inte fick visa upp honom för någon i familjen.
Jag hade precis flyttat från Östersund och bodde i Tierp med Jonny, där vi inte kände någon.
Efter en vecka kom min syster ner och hälsade på mig, men min pappa kom inte förrän  till Knuts dop och då var han över tre månader gammal.
Det var en jobbig tid men jag var så lycklig!
När man sitter och minns känns det som igår men när jag ser på bilder på honom och oss så förstår man att det är tjugosju år sedan.
Jag hoppas att man får vara med i hans liv i tjugosju år till.

Bäbisarna fick ligga på magen på den tiden.
Här ligger han i en korg som jag har gjort.

Knuts dop den 11/2 1989

Glad i kille i vårt rosa kök.

Kolla!
Han har rosa kläder på sig!
Det gick u bra det med ;)

Knut sover fortfarande med öppna ögon.

"Bara lukta" heter den här bilden.

Mamma har Tupperware party hemma och en av tanterna har gett
honom ett chokladkex.

O what a night

Hur roligt som helst i går.

Tack för ett awesome party alla inblandade!

Foton säger mer än tusen ord!

Chucky and his bride.

Värdinnan

Mammas pojkar

Annat löst folk

Maria Montasami kom förbi en sväng

Fler bilder kanske kommer senare.

Utflykt

Kattgos på morgonen.

Sedan en tripp till KAPAB i Lit.

Hem med gubbarna och sedan en familjestund på kyrkogården.

Nu myser vi i köket och förbereder oss för kvällens bravader.

Jag säger som pappa skulle ha sagt: "Någonstans i världen är väl klockan 15.00".

Nu fär ma heim!

I dag åker vi upp till Jämtland. Det var längesedan sist, nästan ett år.
Jag vet inte varför vi åker upp så sällan? Jag har bott i Uppsala i över 14 år nu, har mitt liv här, mitt jobb och min stuga på landet. Det finns ingen tid att åka upp, det är för långt.
Men i dag åker vi upp.
Jag, Jonny, Calle, Ludde och Lars. Tyvärr får inte Knut plats i bilen så han får stanna hemma. Synd!
Det började med att Per och Anita snart skall flytta och då skall de inte ta med sig de gamla möblerna som är ärvda efter vår mormor.
Jag tycker det är synd att de skall försvinna ur släkten så jag ta dem till Hållen.
Sagt och gjort. Dags att hämta grejerna den här helgen. Lars farfar fyller 90 år så Lars hänger med oss upp för att säga grattis.
Anita passar på att ha sin sista fest i det stora huset i morgon och då ville sönerna hänga med.
Två av tre fick plats.
Så i kväll dundrar vi upp för att dundra hem igen på söndag med släp och möbler, och buller och bång.
En fransk visit upp och ner.
Alla möbler skall till Hålen så vi måste förbi där först på söndag kväll, innan vi kommer hem till Uppsala.
Tänkte stanna i Hållen över natten till måndag men det blir så okristlig tidig morgon, eftersom Calle tar pendel till Stockholm kl 06.30 på mornarna. Det innebär att vi måste åka från Hållen kl 05.00.
Så vi skippade den idén.
I kväll kommer vi upp vid 23-tiden, om allt går som planerat. Tror jag tar med mig mat att käka i bilen så vi slipper stanna på något äckligt hamburgerhak.
Det är många som kommer på Anitas Halloweenfest i morgon. Det kommer bli roligt att träffa alla gamla vänner och skoj att klä ut sig. Sån´t gillar jag.
Efter 14 år här nere så har jag fortfarande inte så många kompisar. Mina vänner i Östersund saknar jag massor.
Roligt att så många kommer på festen så att jag hinner träffa alla.
Kärlek till er!

Henry in da house

Lunchbesök av Frida och Henry i dag.

Trevligt avbrott i min trista vardag.

Man glömmer hur små de är.

Blev inget foto på mamma tyvärr. Jag hade bara ögon för Henry i dag.

Ett mejl.

Skall försöka författa ett bra mejl till ortopeden i Ystad, han som också arbetar här i Uppsala då och då.
Han som jag träffade den 6 september och som lovade att hjälpa mig om "Ackis" tog för lång tid på sig, eller krånglade på något vis. Tror nog att det är dags för det nu.
Jag måste försöka författa ett bra mejl till honom och kanske, kanske kan han sätta fart på byråkratin på sjukhuset.
Jag satt framför datorn i går och gjorde ett försök men min skalle var tom.
Jag vet inte vad och hur jag skall skriva för att det skall låta bra och professionellt?
Det låter bara som att jag klagar och gnäller.
Det gamla uttrycket att "man måste vara frisk för att orka vara sjuk", stämmer så väl. Detta blir jag påmind om hela tiden.
Varje dag har jag en massa att ta tag i, telefonsamtal och jobbiga mejl.
Det känns inte som om jag bara får vara.
Det är väl både bra och dåligt antar jag. Bra att man inte blir helt försoffad. Ju längre man går hemma desto jobbigare är det att ta tag i saker och ting.
Vissa dagar kan det t om vara jobbigt att göra sig i ordning för att åka och handla.
I dag skall jag få fina lunchgäster och DET känns inte ett dugg jobbigt.
Men först tänkte jag, som sagt, författa det där jäkla mejlet.
Vet bara inte vad jag skall skriva.

Hej Anders!
HJÄLP!
MVH Maggan i Muppsala

Halloween

Pyntade lite fast vi skall åka bort och fast vi inte har några barn längre.

Det har blivit en tradition ändå med mina två pynt.

Min pumpa.

Och min spökljusstake,

Det blev en bukett rosor också.

Lite höstfint.

Presenter

Det är mycket presenter som gäller i den här familjen, just den här tiden på året.
Ludde fyllde år för två veckor sedan och på måndag är det Knuts tur.
Nästa söndag är det fars dag och sedan är det snart jul.
Även om mina små gossar är vuxna nu så köper vi i alla fall fina julklappar till dem.
Det är roligt med julisar och vi är inte en sån familj som köper en massa saker till varandra under resten av året. såååå julen får bli den tid vi shoppar loss.
Julklappspapperen hinner knappt slängas och granen står fortfarande grön och grann i stugan när det är dags för Calle att fylla år i början av januari.
Nästa gång fyller han dessutom tjugofem år. Det räknas väl som lite halvjämnt och det kommer antagligen att firas med både buller och bång antar jag.
En och en halv månad senare är det dags för Jonny att fylla femtio.
Hå hå jaja!
Inte lätt att veta vad man skall köpa till alla.
Inte lätt att pricka rätt.
Inte för att någon av mina gossar är speciellt kräsna, de blir glada för vad de får, men om man lägger en massa pengar på presenter så vill man ju att det skall bli mitt i prick.
Just nu är det dags för Knut på måndag och jag har inte en aning om vad han önskar sig.
Morsan får tillbringa dagen på nätet för att kolla vad som finns där ute som det kan tänkas stå KNUT på. Det är inte lätt när de är vuxna inte. Förr kunde man gå på BR Leksaker och hitta vad sm helst så var lyckan total.
Ideér emottages tacksamt på Messenger eller sms!
Tjingeling!