Änglar och spöken

Jag har precis avslutat min första bok den här semestern.
Det var Kajsa Ingemarssons bok, "Någonstans inom oss".
Den fick mig att börja fundera på just skyddsänglar och t om spöken.....finns de?
Tänk om det är så att alla har en egen skyddsängel eller guide, någon som alltid är med dig och skyddar dig?
Fast det låter ju också knäppt för vad gjorde allas skyddsänglar på Utöya då? satt och drack kaffe?
Det kanske inte är å enkelt?
Jag har fått för mig att någon är med mig. Ibland tror jag t om att det är Lasse, min bror.
Jag både vill och inte vill ha ett tecken. Jag har t om bett högt att han aldrig får skrämma mig igen.
Det gjorde han tillräckligt när han levde.
Men ett litet snällt tecken kanske? Fast jag skulle nog skita på mig ändå så han väntar nog tills jag är redo i så fall.
Tycker du att jag snackar i nattmössan? Men har aldrig du tänkt på att de som inte är hos oss längre kanske ändå är med oss på något vis?
Jag skulle i alla fall önska att det var så.

Jonny säger att han kan se både auror och skyddsänglar men det vill han aldrig prata om eftersom han är vetenskapsman, som han säger. Men jag har i allafall tvingat honom att "titta på" mig och han säger att min skyddsängel är stor och lång och följer med mig på min vänstra sida.
( Nej det har inte slagit runt för Jonny!)
I bland när vi går på stan så vill Jonny helt plötsligt byta sida på trottoaren för det kommer någon som "är svart" och som inte Jonny vill möta. Alltså inte svart i hudfärgen utan någon som har en svart aura.
Jag tycker att det är spännande men Jonny vill aldrig prata om det, han tycker nog att det är lite pinsamt. (Det är därför som jag lämnar ut honom här på bloggen...hahah).

Jag tror att alla kan utveckla förmågan "att se" om man bara vill lära sig.
Jag har försökt, men jag blir ju rädd, så jag är inte redo på långa vägar.

I natt var det jättevarmt i husvagnen så jag tog av mig täcket. Efter tre sekunder så kände jag en myggjävel som bet mig på ryggen och på benen.
Jag kröp ner under täcket men där höll jag på att svettas ihjäl så jag tog av mig täcket igen och fick fler myggbett. Till slut så tänkte jag: -Snälla ängel eller Lasse eller vem det nu är, kan du ta bort myggan!
Efter det så har jag sovit hela natten utan täcke och jag fick inte ett enda myggbett till.
Det kan ju vara tur eller så var det "någon" som tog bort myggan/myggorna.
Vad tror du?

Man kan ju alltid hoppas :)