Sommaren som aldrig tar slut

Jag älskar sommaren. Ljuset, doften av nyklippt gräs, ljumma kvällar och hav som glittrar i solen. Allt det där som borde fylla hjärtat med glädje.

Men sommaren bär också på något annat. Den bär minnet av den sista sommaren med Ludwig. Sommaren 2019. Sommaren då dagarna inte handlade om bad, utflykter eller grillkvällar. De handlade om Hospice. Om sjukhusrum. Om att se den man älskar mest bli lite svagare för varje dag. Om att hoppas fast man visste. Om att försöka fånga ögonblick som redan höll på att glida ur händerna. Det var en sommar som egentligen aldrig blev någon sommar för mig. Och den lever fortfarande kvar.

Varje gång björkarna slår ut. Varje gång syrenerna blommar. Varje gång den varma vinden smeker kinden eller en humla surrar förbi. Allt det vackra bär också på ett minne. Naturen minns inte, men min kropp gör det. Mitt hjärta gör det.

Jag försöker njuta. Och jag gör det faktiskt ganska ofta. . Jag skrattar, reser, läser en bok i solen, dricker mitt morgonkaffe på altanen och känner tacksamhet över livet som fortfarande är mitt.

Men sorgen går bredvid mig.

Den är sällan högljudd längre. Den skriker inte som den gjorde då. I stället finns den där som ett moln på en annars klarblå himmel. Som sump i kaffet. Som en liten fläck på en alldeles ny tröja. Inte tillräckligt stor för att förstöra allt – men tillräckligt tydlig för att jag aldrig ska kunna låtsas att den inte finns.

Så ser min sommar ut nu.

Den är vacker.

Och den gör ont.

Jag har lärt mig att båda känslorna får plats samtidigt. Att sorg inte är motsatsen till glädje, utan ett bevis på hur oändligt stor kärleken var. Ludwig finns inte längre vid min sida, men han finns i varje sommarbris, i varje solnedgång och i varje ögonblick då hjärtat plötsligt värker utan att någon annan märker det. Kanske kommer sommaren alltid att bära hans namn. Och kanske är det precis så kärleken ser ut när den vägrar ta slut.

April 2019

Maj 2019

Juni 2019

Juli 2019

Augusti 2019

September 2019

Några fina sommardagar

​I onsdags kväll kom vi äntligen hem till Hållen efter att ha tillbringat en hel dag i husbilen utanför Evidensia djursjukhus i väntan på en undersökning av Katla som hostade förskräckligt. De hittade inget så de skickade hem oss 4000 kr fattigare och en diagnos eventuellt kennelhosta.

På torsdag kom Calle, Agnes och barnen och vi fick några fina dagar tillsammans. Tyvärr tog jag nästan inga foton men vi badade i tunnan, plockade smultron, bakade sockerkaka, grillade och gjorde egen pizza. Föräldrarna hjälpte oss att slänga ett överfullt släp med skit på återvinningen i Skärplinge och en kväll orkade vi t om spela två omgångar Hitster. Calle hjälpte Jonny att montera utedusch och börja gräva ny kabel för robotgräsklipparen. 

Supermysiga dagar tillsammans med supermysiga familjen.  

Fortsättningen och slutet

​Efter en underbar kväll på Smögenbryggan så hade vi fått nog av lyx och posh människor. Jonny hade en önskan om att få fiska igen så med min bäste väns hjälp (ChatGPT) hittade vi en mysig vildmarkscamping på Vätterns nordvästra sida, straxt utanför Karlsborg. Där stod vi i solen, i skogen och hade det fantastiskt tyst och skönt. Jonny fiskade medan jag och hundarna hade det mysigt vid husbilen. Det bidde ingen fisk, men vi hade en bit oxfilé i frysen som vi grillade till middag. 

Nästa dag åkte vi till Askersund, vi var där i fjol också, men då regnade det så förskräckligt att vi inte kunde njuta av denna pittoreska och mysiga stad. Vad hände när vi kom dit då? Jo, himlen öppnade sig och vi stod mitt i ett hejdundrande blixt och åskoväder, ett skyfall utan dess like. Det var iofs mysigt på sitt sätt men ovädret passerade och vi fick en solig kväll på en uteservering i Askersund till slut.

I går åkte vi vidare till Mariefred, här står vi på en ställplats ca 1 km från marinan och Gripsholms slott. Vi tog en promenad in genom deras gamla hus och gränder i går em. Tittade på båtar och på slottet, åt en god middag på Gripsholms värdshus och sedan promenerade vi tillbaks till husbilen och avslutade vår semestertripp i solen vid bilen.

 I dag åker vi hem till Uppsala för att äntligen få träffa våra barnbarn igen. Som vi har längtat❤️

Lite regn å sen sol igen

​Vi lämnade Saltviks camping utanför Tanumshede i torsdags. Precis när vi packat in oss i husbilen kom regnet och det regnade hela vägen ner till Smögen. Det regnade hela eftermiddagen och kvällen. Vi såg att solen skulle komma åter på fredagen så vi beslutade oss för att stanna på Smögen i ett dygn till. Vi står på en ganska omysig ställplats ca 1 km från Smögenbryggan. Men vad gör väl det när solen skiner. Och det var precis vad den gjorde i går fm. Den kom åter ca kl 10.00 och efter en härlig stund vid bilen med mumsig sommardrink så tog vi en promenad in till alla båtar och båthus och bryggor, till alla härliga fiskerestauranger och människor. Vi fick precis den där härliga kvällen med vitt vin och skaldjur som vi hade längtat efter. Solen sken och Wille Craford hade liveuppträdande på restaurangen bredvid och vi kunde verkligen Relalalaxa hela kvällen ända till vi promenerade hem i igen frammåt kvällen. Åh!! det blev precis en sån kväll som jag kommer att minnas alla kalla vinterkvällar framöver.

Tack Smögen för två härliga dygn i regn och i sol, nu drar vi och fiskar.