Skitväder

I dag känns det inte roligt att cykla till jobbet.
Det är en blandning av regn och snö som öser ner där ute.
Det ser kallt och ruggigt ut.
Jag tror jag går med cykeln till jobbet i dag så kan jag cykla hem i kväll när jag jag slutar och hoppas på att det har slutat regna snöblask vid det laget.
Jag är glad att jag börjar kl 09.30 så att jag slipper vara ute på gården i det här vädret.
"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", brukar vi säga men i dag vette f...n.
Ja, det är det väder det är, inget att göra något åt. Bara att gilla läget.
Jag fattar inte att det snart är påsk.
Hoppas att vi får lika härlig påsk uppe i Hållen som vi hade förra året. Soligt och härligt.
Klicka här och kolla på härliga bilder från förra påsken.

Nä, nu skall jag göra mig i ordning för att ge mig ut i skitvädret där våren verkar ha tagit en rejäl paus.
Usch!
Jag vill inte. Det ser kallt och ruggigt ut.
Jag skulle vilja sitta kvar här i min morgonrock hela dagen.

Inflyttningsfest

I går hade vi lite fest här hemma.

Många glada människor dök upp,

Tack alla som kom och tack för alla fina inflyttningspresenter.

Ni som inte kunde komma är välkomna en annan gång.

Synd att inte vår nya soffa hade hunnit komma innan festen.

Bosse och Anette kom och överraskade direkt från Philipinerna. Bruna som pepparkakor.

I dag har bi haft en lat dag med film och mys.

Lite trött och slö eftersom jag inte kom i säng förrän kl 05.00 i morse.

Tror det får bli en sen middag på Ragusa i kväll.

I morgon börjar allvaret.

Känner mig bättre i armar och händer efter en veckas vila och medicin.

Hopppas att det håller sig så även fast jag börjar arbeta.

Trevlig söndagkväll önskar jag dig.

Lite gladare lite lättare

Sitter här i soffan och ser hur Uppsala vaknar.
Lite gråmulet i dag men det gör absolut ingenting för jag vaknade och kände i kroppen att allt kändes mycket bättre.
I knät har kortisonet kickat in och jag känner i armarna att Diklofenaken har börjat jobba.
Ont har jag fortfarande men inte på långa vägar lika ont som jag hade i början av veckan.
Det känns helt underbart att vakna och inte behöva stöna sig ur sängen.
Jag klev upp och gick på toa precis som en vanlig människa, inte som en stönande robot men knän som knakar och knäpper samt en rygg som fastnat i någon vriden position och armar som hänger som döa pontoner efter sidorna och som jag inte orkar lyfta än på tio minuter.
Tänk vad livet blir mycket härligare utan samma värk.
Värk gör mig lite dum i huvudet. Arg och dum.
Jag hoppas att jag kan komma tillbaks till livet nu, med hjälp av lite piller och en kortisonspruta.

Dessutom var jag och vägde mig på Viktväktarna i går.
MINUS 1.3 Kg!!
Jippi!
Jag har nu "bara" 5,5 kg kvar till mitt delmål till sommaren.
Under 80 kg till det är dags för sommarkläderna.
14 kg kvar till mitt slutmål. Det låter inte så omöjligt längre.
Shit vad jag känner mig peppad nu.
Jag skall ta tag i det där med träningen också, vet bara inte hur det skall kunna gå vägen så länge som jag har så här ont i händer och armar, men det kanske kan gå att ordna med en duktig tränare till hjälp. Undrar vad det kostar att skaffa sig en PT?

I dag skall Ludde hjälpa mig att handla och laga mat till morgondagens buffè. Det är tur att an har snälla söner när man inte kan göra själv. Han får bära och fixa medan jag är arbetsledare. Bra arbetsfördelning va?

God morgon!

Värk

Var till läkaren i tisdags för att kolla upp mina händer och försöka få ett svar på varför jag har sådan värk.
Han sa att jag kan ha något som heter Tumbas-artros men de kan heller inte utesluta ledgångsreumatism.
Fick ta ett blodprov i går och en remiss är skickad till röntgen.
När jag ändå var på Vårdcentralen så frågade läkaren hur det är med mitt knä och jag berättade att mitt knä ont som vanligt men att det har blivit lite bortglömt av min värk i händerna den senaste tiden.
Han var sjysst och gav mig en kortisonspruta i knät när jag ändå var där. så nu har jag riktigt ont i knät.
Tack för det :)
Det funkar så med kortison, att det först gör överdjävligt ont innan det börjar göra gott.
Nu sitter jag här och funderar på om jag klarar av att jobba i morgon eller om jag skall vila en dag till.
Jag sitter och försöker känna efter var jag inte har ont. Det går nämligen fortare att tala om för någon var jag inte har ont i den här förbannade kroppen.
Jag är trött på att ha ont och jag är trött på att inte veta hur jag skall klara av att arbeta i morgon eller på måndag och i 20 år framöver.
Att jag har värk i armarna beror på muskelinflammation. Överansträngning kan bara gå över med vila och hur det skall gå till i mitt jobb är en knepig fråga.
Finns det inga andra arbetsuppgifter till dig då? frågade läkaren.
Eeeeh....Nä!
Det är som om du skulle säga att du bara behandlar kvinnliga patienter, svarade jag.
Jag har de arbetsuppgifter som jag har och det är bara att gilla läget när jag är på jobbet.
Hur DET skall gå med de här armarna kan ju vara med i tiotusenkronorsfrågan.
Nä usch vad jag känner mig deppad.
Men det finns ingen utväg för min värk och det finns inga svar på mina frågor.
Dessutom sitter jag här och är livrädd för att få ett besked om att jag har ledgångsreumatism.
Detta är ju ärftligt. Det kan alltså ha förts över till mina söner.
Det känns tungt.
Ingen kul dag i dag.

Har fortfarande i fått tummen ur och gått till frissan.
Ser nu mera ut som en uteliggare eller något.

Mammas väska

Hittade en låda med väskor som åker till Myrorna i morgon förutom ett par st.

Bla en väska som tillhörde min mor.

Hon fick den i julklapp av pappa någon gång i början på 80-talet.

Det är en gubbe i Jämtland som gjorde den åt henne på beställning av pappa. Någon som vet vem?

Tyvärr är det ett lite för kort axelband på väskan för att jag skall vilja ha den på mig. Den går inte att hänga i kors över axeln så som jag vill.

Den kanske inte är så himla inne eller glamorös men den betyder mycket för mig.

Längst upp på väskan är den märkt med A M som står för Astrid Munther.

Inuti väskan hittade jag en handskriven lapp som jag direkt ser är mammas handstil.

En julklappslista från 1985 eller 1986, tror jag. 

Kul sak att hitta när man börjar gräva djupare i alla packlådorna.

Jag saknar henne massor, det känner jag alldeles särskilt sådana här gånger.

Min mamma <3

Jag kanske kan lämna in väskan och försöka göra något åt axelbandet. Skulle vilja använda hennes väska någon gång.

Lädret är lite hårt, men det kanske också går att göra något åt.

Livet leker

Ironi!!

Först har jag ont överallt.

Ringde in mig sjuk i går eftersom jag knappt kan klä mig själv, än mindre barnen på jobbet.

Har läkartid i eftermiddag för att kolla upp varför mina händer och armar inte funkar som de ska.

Vaknade kl 6 i morse av att jag måste springs till toan.

Magsjuka!

Jippi!

Det räcker liksom inte med bara värken, jag skall få den här skiten också(bokstavligen).

Livet är inte sjysst mot mig just nu känns det som.

Jag är blek som ett lakan och ser ut som skit.

Precis som jag mår.

Det här året startade inte som jag hade tänkt mig precis.

Så! Nu har jag klagat färdigt.

Ha de! Som grannarna säger.

Vår i en burk

I dag skall jag inte skriva om min värk.

Jag skall inte koncentrera mig på att mina båda armar inte vill lyda mig, att jag har så ont att jag knappt kan klä på mig.

Jag måste uppbringa all min styrka för att kunna sätta upp håret i en tofs.

Jag skall inte heller berätta att mitt knä ser ut som en fotboll och att när jag klev ur sängen i morse var det lättare att beskriva var på kroppen jag INTE hade ont.

Min vänstra arm är endast värkfri om jag håller upp den mot mágen, ungefär som om jag har den i en mitella och min högra knoge är svullen och värker ända upp till armbågen.

Jag tänker heller inte skriva om att jag sitter i soffan och bara gråter över tanken att jag kommer bli en sån där gammal tjock tant som sitter på sin rullator utanför affären och väntar på färdtjänst.

Nä, i dag tänker jag skriva om att jag har våren i en burk på vardagsrumsbordet.

Pärlhyacinter är ett säkert vårtecken.

Trevlig måndag!