Då kör vi

Måndag morgon efter en helvetesnatt.

Lade mig direkt efter söndagsdeckaren kl 23.15.

Tror du att jag kunde somna?

Nä, just det!

Vred och vände mig hela natten.

Jonny snarkade, jag svettades och magen molvärkte hela natten.

Konstigt!

Har inte haft ont på hela helgen men så får jag ont när jag skall jobba.

Psykiskt?

Ja kanske.

Stressmage.

*suck*

Men nu är det bara att köra.

Måndagsmorgon.

Regn.

Det är svårt att uppbringa den rätta energin.

På onsdag skall jag i alla fall klippa mig.

Äntligen!

Vill inte

Vill inte åka hem.

Vill inte att helgen skall ta slut.

Vill inte jobba i morgon.

Vill inte

Vill inte

Vill inte lämna mitt hus här på landet.

Eivor och Seve

Vi har det mysigt.

Tar det lugnt och pratar.

I går tog vi bilen till Ulva kvarn och fikade i  solen.

På kvällen kom sönerna på middag.

Magen är ok men inte frisk.

Det tar väl ett tag att bli helt återställd antar jag.

Nu är vi på vägtullar Hållen i regnet.

Hoppas det skiner upp till i em som SMHI har spått.

Tankar i Tierp.

Tjugosju år sedan

Den 4 juni 1988 förlovade vi oss.
Vi åt middag på Kvarterskrogen i Östersund.
Vi bytte ringar mellan varmrätten och efterrätten.

På den här bilden äter vi lunch i min lilla etta på Frösön.
Vi frossade i Toast Skagen.
Det är Titti som tagit bilden.

Att det är 27 år sedan är svårt att greppa men när man ser på kortet så förstår man att tiden har gått.
22 år och gravid med en man som man knappt känner.
Ja men det gick ju bra det med, kan man ju tänka när man sitter här med facit i hand 27 år senare.
Det kunde ju lika gärna ha gått åt pipsvängen.

Men hellemindudanedej vilka småttingar!

Alltid roar det någon

Min son tycker att jag skall starta en facebookgrupp som jag skall döpa till: "Tjockisar i ansikts t-shirt".

Han garvar alltid läppen av sig när jag har på mig min Ozzy tröja.

Den är ju cool när jag står upp, men så fort jag sätter mig ner så ser han ut som en näslös groda.

Det är ju trevligt att kunna roa sin familj med små enkla medel.

Jag hade tröja på en rockfestival en gång och förstod inte varför folk garvade när de gick förbi mig i baren.

När jag kom hem förstod jag.

 God morgon förresten.
Jag och min mage mår lite bättre i dag.
Vi började med medicin direkt och nu skall jag snart cykla på ICA och handla diverse Acidofilusbakterier.
Lugn och ro i fyra dagar är vad min mage behöver. Ingen stress så kanske jag kan vara tillbaks på jobbet nästa vecka utan att gå som en makaron.
Tänk att magkatarr kunde göra så jävla ont.
Jaha! nu vet jag det då.

Diagnos

Jaha!
Så var man hemma igen då.
Efter fyra timmar på akuten så kunde man konstatera att jag har svår magkatarr.
Pga av min knämedicin som jag ätit för att hålla mig på benen så har nu min mage gått i strejk.
Omeprazol heter min nya kompis som skall hjälpa mig genom min vardag.
Om jag inte är frisk om 14 dagar så skall jag gå till min vårdcentral och kanske få remiss till en gastroskopi.
Tjena!
Det är svårt att diagnostisera en mage, sa läkaren på akuten.
Men han trodde inte på gallsten i alla fall och det gjorde mig nöjd.
Nu är det till att äta fettsnålt och ta min medicin varje dag, som en duktig flicka.
Ingen mer knämedicin för mig.
Hur det då skall gå att jobba får bli en senare fråga.
Vem har sagt att det skall vara lätt att leva?

1 2 3 på det fjärde skall det ske, på det femte gäller det...

...på det sjätte SMÄLLER DET!

Ungefär så känner jag när jag skall ringa till en läkare.
Jag ringde ju i går men då var jag smärtfri så de tyckte att jag skulle stanna hemma och se om smärtan kom tillbaks.
Och DET gjorde den med besked några timmar senare men då hittade jag inte modet att ringa igen och jag hade inte så ont att det var dags att åka till akuten.
Nu har jag ringt min vårdcentral igen och de skall ringa tillbaks om en kvart.
Jag vet inte vad jag skall säga och jag vet inte hur jag mår men jag måste nog be om att få träffa en läkare i dag ändå.
Jag kan ju inte hålla på med den här kurragömmaleken i flera dagar.
Jag får galet ont i magen när jag äter men inte av allt.
Läste lite på 1177 i går och det låter lite som njursten men jag skall väl inte sitta här och diagnostisera mig själv så jag hoppas att läkaren kommer med något käckt förslag på vad det kan röra sig om.
Jag har gått ner ett kg på två dygn i alla fall.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Det är svårt att gå upp i vikt när man knappt äter något förstås.
Morgonkaffet går bra att dricka i alla fall. Tack gode gud!
Ångest för jobbet har jag. De sliter häcken av sig där borta och här sitter jag som en Heffaklump med tarmvred och kan inte göra något.
I dag som det är sommarfest och allt.
Aaaaaarrrghhh!
Jag känner mig frustrerad och arg över min kropp som inte kan fungera normalt.
Den här vårterminen har jag råkat ut för det mest underliga symtom.
Artros i knät, artros i fingrar, tummbas-artros, lågt blodtryck, mitt i klimakteriet med allt vad det innebär, en segdragen förkylning som sitter i bihålorna och som inte vill gå över och så denna jävla magvärk då, som grädden på moset, strösslet på glassen, you name it!
Hur mycket skall en människa orka?

Skriet!
Av Maggan Munther