Försäkringskassan ringde

I går när jag satt i soffan och stickade i godan ro, ringde min nya handledare. 

Den fjärde i ordningen.

Han berättade för mig att efter sjukskrivningsdag 181 ( som i mitt fall var den 13 februari) då struntar Försäkringskassan i vilket jobb jag har och ser endast till vilket arbete jag skulle kunna klara av med mitt knä.

Jag förklarade att det inte finns något sådant jobb på min arbetsplats, då sa han att man ser till hela arbetsmarknaden .

Ja men, svarade jag. Jag får ingen hjälp med omplacering på Uppsala kommun, säger min chef.

Då får du gå till arbetsförmedlingen då, sa han

VA?! Skrek jag. Ska jag säga upp mig, stoppa i mig Citodon, hoppa på kryckor till AF och söka ett nytt jobb när jag redan har en fast anställning?

Detta kunde han inte riktigt svara på,

Han sa att jag var sjukskriven till sista maj och sedan skulle vi höras igen.

Skulle du anställa en enbent barnskötare på droger??!

Jag måste ta en kaffe och lugna nerverna.

Otur och klantigt

I fredags ramlade jag i en trappa.

Det var mörkt i trapphuset och jag missade det sista trappsteget.

Du vet hur det blir va? Man tror att foten skall nå i golvet men istället faller man handlöst.

Jag landade givetvis på mitt redan onda knä och i går morse vaknade jag med ett knä som var ondare än vanligt.

Eftersom jag skulle på dop så hade jag inte tid att känna efter så jag tog min krycka och hoppade iväg till Gamla Uppsala kyrka.

I går kväll kände jag hur mitt knä svullnade upp och i dag ser mitt knä helt missbildat ut.

Jag kanske måste ringa en läkare? 

Tänkte ta ett kort och visa men mina ben är inte sommarfixade ännu, så de passar sig inte att läggas ut på nätet...hahaha!

Du får ett kort på min morgonfrilla istället.

Dop

I dag döptes han. 

Lilla Henry. 

Å Knut var gudfar.

Det var ett vackert dop. Jag grät en skvätt när prästen bad en bön för den lilla familjen som måste klara sig utan man och far.

Livet är orättvist.

Lilla Leon var också på dop.

Tappat sugen

I nio år har jag bloggat men nu känns det som om orden har tagit slut.

Alla dagar ser lika dana ut. Vaknar, dricker kaffe, ser en film, handlar, cyklar, lagar mat om jag orkar annars ser jag en film till och stickar.

Har stickat massor med mössor vid det här laget men de blir lite knasiga.

För stora, för korta, felstickade.... Jaja, jag får ta ut dem till Hållen och ha som fulmössor när det skall jobbas.

Mitt liv just nu är inget att blogga om. Jag har inget att berätta för dig längre, mina ord är slut, mitt liv är pausat. Jorden snurrar men jag står stilla, helt stilla.

I kväll skall jag träffa mina kollegor och du anar inte vad jag längtar. I morgon kommer Calle hem och jag skall bjuda på god mat och finöl. Så jag gör saker, roliga saker men det ligger en blöt, stinkande disktrasa över mitt liv just nu, och den gör så att hela mitt liv luktar illa. T om de roliga och fina sakerna luktar illa.

Mitt liv stinker, suger och därför känns det inte som att jag vill blogga varje dag längre, för det blir så negativt.

Min energi luktar också pyton just nu. Men det kanske blir bättre så småningom.

Våren är ju här så jag försöker tänka positivt och vara glad. Jag försöker.

I dag är det T ex fredag.

Jippi...

Storleken har VISST betydelse!

Det måste du hålla med mig om.

För liten eller för stor kan man inte ha. Men övning ger färdighet, som sagt.

Och?

Vad händer liksom?

Inget speciellt.... 

Den här veckan är jag "ledig", inga uppdrag, inga måsten.

I går kollade jag på film och stickade hela dagen. Förutom i två timmar när jag cyklade i solen runt Årsta, svängde förbi jobbet och sa hej samt mötte sonen på ICA och handlade.

I dag måste jag köpa mer garn, några middagar och panta burkar som tar plats på balkongen.

Jag vill göra vårfint där, skura och köpa blommor.

Pratade med ortopeden i fredags och fick beskedet att jag antagligen INTE får någon operation före sommaren pga den långa kön. Hon skall prata med min läkare och försöka få mig på förturslistan. Men det var inget som hon kunde lova, sa hon.

Jaha!!

Vet inte ens vad jag skall känna om den saken? Uppgiven? Arg? Ledsen? Likgiltig?

I dag är det en solig tisdag. Undrar vilka filmer jag skall kolla på i dag då?

Ett sista farväl

Så var det gjort.

Begravningen är över. Det var jobbigt, vackert, sorgligt...

Ja, du vet. Du som varit på begravning vet hur det känns.

Hela släkten var där. Det var trevligt. Det är så det är på begravningar. Sorgligt men ändå ganska trevligt att träffa alla. Jag tänkte på svärmor hela tiden, att hon hade älskat att få vara med och träffa oss alla samtidigt.