”Tjej”häng

Tjejer å tjejer, som sagt. Men hur som haver så hade vi en mysig kväll ute på Snorrevägen i Gamlis.

Tre kompisar som inte setts på evigheter. 

Victoria bjöd på god mat, fantastiskt vin samt bubbel i bubblet, det tackar vi för.

Nästa gång får det bli hemma hos mig i nya lägenheten.

Tröttmössa

I dag är det jobbigare än vanligt att komma upp å iväg.

De sista veckorna har varit tunga. Tunga av sorg.

Jag skulle egentligen bara vilja ligga kvar i sängen, dra täcket över huvudet och inte komma fram på flera dagar.

Men nu har jag ögonen på mig att vara duktig flicka, gå på jobbet, leva mitt liv.

Uppföljning av HR om en månad och då är det bäst att inte ha någon frånvaro.

Jag vet inte vilken supermänniska de tror att jag är? Men ledsen och deprimerad får jag inte vara i alla fall.

På tisdag är det fysisk träff i Stockholm av VSFB(vi som förlorat barn)

Jag skulle vilja gå. Jag skulle bla vilja veta hur andras arbetsgivare bemött dem i deras sorg.

Endast ett år efter Ludwigs död så blev jag ifrågasatt varför jag hade mycket frånvaro.

-Ja, just ja!!! Det var ju du som valde att ta sorgedagar, sa de till mig på min förra uppföljning. 

Vaddå valde??! Tror de att jag väljer att vara ledsen? Tror de på HR att jag har något val? Mitt liv tog en 180 graders vändning när min son dog. Tror människor att jag kan välja vilja dagar jag skall bryta ihop och vilka dagar jag orkar gå ett steg framåt?!

Omtankessamtal kallar min arbetsgivare dessa samtal när jag skall sitta med min chef och två tanter från HR och förklara varför jag ibland inte orkar gå till jobbet.

Omtanke!

Omtanke om vem då?!

Inte känns dessa samtal som om de handlar om omtanke om mig. De handlar mer om att min frånvaro kostar pengar för min arbetsgivare.

Sist lade de orden i min mun att jag har migrän och borde gå till läkare och få en migrändiagnos till nästa samtal i oktober.

Det skulle vara så bra för både dem och mig, sa de. Då behöver inte jag få en karensdag och de behöver inte betala ut någon sjuklön.

Häpp!!

Nä, här har inte jag tid att sitta och klaga, jag har ju ett arbete att sköta.

Häpp!!

Två år…

I dag är det två år sedan din begravning och jag vet inte hur jag mår. 

Har sovit som en kratta i natt.

Förstår inte varför jag mår sämre dessa årsdagar? Jag saknar dig lika mycket i dag som i går, som förra veckan, som jag kommer göra nästa vecka.

I dag är det en härligt, solig höstdag. Lite kallare men ändå fortfarande ganska varmt.

På din begravningsdag var det nästan sommarvarmt. Det var en vacker och fin dag, precis som i dag.

Alla dina vänner var där. 

På kvällen hade vi minnesstund med pizza och öl på din favoritkrog, RAGUSA. 

Jag kan inte gå dit och äta utan att tänka på dig,

I dag finns du, som alltid, i mina tankar. 

Jag kommer till minneslunden i em.

Jag saknar dig så <3

Ännu en dag att ta sig igenom. 

Höst

Nu har vi varit i stugan och förberett för hösten, som iofs redan är här.

I går var vi på matmarknad i Edvalla. Vi köpte bröd å rökt lax. Agnes köpte honung,

Sedan åkte vi hem och grillade korv med Becka, Oscar och bäbis.

På kvällen blev det ett dopp i poolen, sedan lyxade vi till det med en skaldjursplatå och sist spöade vi ungdomarna i Coronne.

Vi städade i hop på gården, klippte gräset som växt kämpahögt, tog in möbler och rev ner det sönderblåsta taket på paviljongen.

Nu känns det bättre att lämna huset, när vi har säkrat för de kommande höststormarna.

Vi tog också reda på lite äpplen och plommon som vi kan koka mos och marmelad av.

Det var den helgen det!

Häpp!!

TBE-vaccin

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och tagit vaccin mot TBE.

Det var en kille i Sofias änglar som blivit halvt förlamad av ett fästingbett som fick mig att beställa tid.

Det kostar 370 kr per spruta och jag skall ta fyra, Tog min första spruta i dag, nästa om en månad, spruta nummer tre om tre månader och den fjärde sprutan skall jag ta om ca ett år, eller till nästa säsong, sa hon.

Jag beställde tid på nätet och gick till ett vaccinställe på Gränby.

Nära och bra med parkeringar, det var gjort på tio minuter.

Hon sa att jag kan bli öm i armen, få huvudvärk och feber, men jag hoppas på inget av det för i morgon åker vi till Hållen efter jobbet.

Vi skall göra höst där och förbereda för vintern.

Plocka svamp och äpplen och äta skaldjursplatå med Calle och Agnes. Då vill jag inte vara sjukt av nån jäkla vaccinspruta.

Men nu är den tagen i allafall så nu hoppas jag på det bästa, inte sjuk, inga fästingbett och ingen borelia.

Hur ska vi göra nu då?

Nu släpps snart nästan alla restriktioner.

Vi kommer kunna träffas igen, gå på restaurang, till baren, på bio och konserter.

Men hur kommer det bli med handslaget och kindpussen?

Kommer vi börja skaka hand igen? 

Det känns fortfarande lite fel, tycker jag.

Det kommer bli socialt awkward om någon sträcker fram handen för att hälsa och jag inte vill ta den, utan kommer med armbågen istället. Ingen kindpuss, utan jag står två meter bort och vinkar istället….

Hur kommer du att göra den 29 september? 

Prokrastinera…

… eller, varför göra i dag det jag kan skjuta upp till morgondagen?

I dag skulle jag VERKLIGEN börja packa. Jag har t.o.m. bestämt hur det skall se ut i varje kartong men…. MEN… här sitter jag och sitter.

Min onda fot har en del med att jag måste vila när jag kommer hem från jobbet, samt att hundarna tar mig i besittning så fort jag kommer hem.

De hoppar och gnäller ända tills jag sätter mig i soffan och myser. 

Would have, could have, should have….. ja ja, det finns alltid något att skylla på. 

Men det är så här jag är. Jag kan aldrig göra något i god tid, nä alltid vara ute i sista minuten.

Det är ju flera veckor kvar till flytt, säger min lilla hjärna till mig.

Jag kommer stå här fram till småtimmarna och packa hela sista veckan innan flytt.

Fullständigt panikslagen, jättestressad och förbannad på mig själv att jag inte gjorde det i god tid.

Önskar jag hade liiite mer energi än vad jag har just nu.

Liiiite bara…..