Livet e här, livet e nu.

Så sjunger Eva Dahlgren i filmen G som jag just legat i sängen och kollat på.
Jag blir så jäkla nostalgisk nu för tiden när jag kollar på filmer från 80-talet.
Det var ju liksom min prime time, känns det som.
Nu är man avdankad, fet och gammal.
Men när Eva sjunger "Livet e här, livet e nu", så blir man påmind om att det faktiskt är så.
80-talet var 80-talet och nu är nu.
Då börjar jag att lipa därför istället.
Hänger du med?
Nostalgi är en bra och skön känsla men den kan också vara förödande för den man är just nu.
Inte vill jag vara en avdankad 80-tals brud inte.
Jag kan nästan få panik när jag tänker på hur gammal jag är men då måste jag tänka på kära Eivor, 66 år, som var på krogen för 2 veckor sedan och som kände sig lite trött nästa dag och sa till mig - Ja, man är ju inte 45 år längre :)
Allt är ju relativt!
Nu skall jag skita i det och koncentrera mig på den här lördagen i stället.
Baka, städa och handla var det visst.
Livet e här, livet e nu!