Mitt knä som värkte uttahilvitte i går, av kortisonsprutan, känns bättre i dag.
Det är fredag, kanske träffa lite kompisar ikväll, pojkarna var hemma i går och pussade på sin mamma, åka till stugan i morgon.
Ja, det känns definitivt bättre i dag.
Fick lite reaktioner i går på att min läkare hade föreslagit magopertion. Som du förstår så är detta ingenting som sker i en grisblink och ingenting som jag har tagit ställning till över huvud taget.
Det är en utväg till att rädda mig från knäoperation ännu på många år så jag skall absolut ge det en tanke. Jag vet inte ens om jag uppfyller kraven här i Uppsala Landsting. Det får bli en senare fråga, en mycket senare fråga.
Om jag blir värkfri nu så kanske jag faktiskt kan börja röra på döfläsket mitt. Det vore steg ett, eller hur?
I dag är det fredag igen och jag skall bara jobba halva dagen. Konstigt att bara åka dit och vända i några veckor. Jag började med medicinen igen i går. Doktorn sa att jag kunde äta den lite som jag tycker, så jag gör väl det då.
Knut undrade om jag kommer bli en av de där tjocka tanterna som sitter på sin rullator och väntar på taxi utanför Gränby nu? Haha....jag hoppas verkligen inte det! Jag lovar att göra allt för att undvika det.
Nu får det vara slutsnackat om mitt jäkla knä ett tag framöver.
Nu koncenterar jag mig på roligare saker. T ex påsken och vad vi skall göra i stugan då.
Med dessa ord så vill jag önska dig en skön fredag.
 |
| Hur skulle man klara sig utan en stor kopp morgonkaffe? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar