söndag 29 oktober 2017

Phu!

Man tänker kanske inte så mycket på det när vardagen rullar på, men så får man kallelse till undersökning och tankarna börjar snurra.
Tänk om....
Varför inte det också, liksom...
Har jag inte lite ont ändå?...
Så väntar man på svaret i en vecka, två veckor...
Kuvertet ligger till slut där i brevlådan.
Man öppnar....
... och Phu! 
Så kan man vara lugn ett litet tag till. 


Mamma dog i bröstcancer när jag var 21 år. Jag har levt med rädslan i snart 30 år.
På reklamen säger de att en av tre får cancer. Ganska stor risk att det blir just jag som får det alltså.
Nu kan man väl tycka att just min familj har fått nog av den varan men det hindrar ju inte att en till får denna skitsjukdom.
Men inte jag just i dag i alka fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar