Tack Gode Gud, eller nå´n.

När jag kom till Vårdcentralen i morse klockan 8 så var det kö härifrån till evigheten.
Dropp-in till sjuksköterska stod det på en skylt.
Jag hade ingen som helst lust att sitta där och vänta i flera timmar för att få träffa en sjuksköterska som ändå inte kan hjälpa mig.
Sagt och gjort!. jag åkte hem och ringde istället.
Fick en telefontid kl 10.15.
Straxt före halv elva ringde en jättetrevlig sjuksköterska från Nyby Vårdcentral.
Jag berättade om min smärta och att jag blivit slängd i en svart avgrund förra veckan när jag ringde till ortopedkliniken på "ackis" och de sa åt mig att ringa om en månad igen.
Nu vill jag träffa en läkare som kan sjukskriva mig tills jag får träffa en ortoped, sa jag med eftertryck. Precis så som jag hade övat med mig själv.
- Men det står här att du har fått en tid den 9 mars på ortopeden, sa hon då.
Jag måste ha sett ut som en fågelholk.
- Men varför sa de ingenting till mig när jag ringde i torsdags då? Svarade jag.
-Antagligen fick de eld i baken när du ringde, sa hon. Det står också att du fått tid för en måndagsoperation.
Nu sjukskriver du dig själv den här veckan också får du en läkartid här nästa måndag klockan 09.15. Då förklara du för honom och han kommer att sjukskriva dig till den 9 mars först och främst.

Jag är så glad att om jag kunde så skulle jag hoppa jämfota av glädje.
Vila knä nu och äta Diklofenak för min onda arm.
Vänta på brev från ortopeden och sedan en operation. Detta är för bra för att vara sant!
Jag är så lycklig, jag är så lycklig!
Hela veckan låååÅåÅng!

Sjuksköterskan som ringde mig lät så rar och trevlig i telefonen att jag nästan bröt ut i gråt. Jag är så van att måsta kämpa och att inte bli tagen på allvar att jag blir helt tagen på sängen när någon tror på mig och försöker hjälpa.

Glad tjej!!

Sovit som en kratta!

Jag har vridit mig hit och dit hela natten.
Jag har ältat och ältat det kommande läkarbesöket i huvudet om och om igen så det känns som om jag redan har varit där flera gånger i natt.
Jag tänker att de kommer säga att jag skall ringa och beställa en tid för detta är inte akut. Jag tror att läkaren INTE kommer att sjukskriva mig för att jag inte har tillräckligt ont eller för att mitt knä redan är skickat på remiss till "Ackis".
Jag tror att... jag vet inte vad jag tror? Det är väl därför som jag är så nervös för jag har ingen aning om vad som kommer att hända och vad de kommer att säga. Kontrollfreaket inom  mig måste FÖR I HELVETE VETA!
Vad är det värsta som kan hända?
Jo, att läkaren ler lite mot mig och säger:Nä, tyvärr lilla vännen. Jag kan inte sjukskriva dig. Du får gå och jobba tills du hör något från Ortopeden på Akademiska!
Då har jag betalat 250 kr för ingenting och jag får åka hem sur och arg.
Detta är det värsta som kan hända idag och ändå är jag så rädd att jag inte kan sova!!?
Om en timme öppnar de på vårdcentralen.
Håll tummarna för mig nu!

OS-final

Törs jag kolla?

Om vi förlorar så tycker ni säkert att det är mitt fel.

Sverige brukar förlora när jag kollar. Spelar ingen roll vilken idrott det gäller.

Jag säger väl förlåt då i förebyggande syfte.

Sönerna kommer hem i eftermiddag men jag orkar inte laga middag så det blir hembeställning av pizza till hela gänget. 

Men först en OS-final i hockey att ta hand om.

Heja Sverige friskt humör.

Det är det som gör susen!

"Om man är tyst för länge så vissnar tungan"

Citat Pippi Långstrump

Haha, det citatet gullar jag för jag tycker inte om att vara tyst.

Jag pratar gärna och mycket och hela tiden.

Jag har funderat ibland och åka på sån där lär-känna-dig-själv-kurs när man skall vara tyst i en vecka.

Bara gå in i sig själv och vara med dina egna tankar. 

Men jag tror att jag skulle bli lite tokig av att inte få prata på en vecka.

När Jonny är på resa så brukar jag ringa upp nån av killarna och prata ihjäl dem.

Är pappa bortrest nu igen? Brukar de fråga efter en stund när jag har pratat hål i huvudet på dem.

Lika på jobbet när vi har möte eller planering. Jag tänker att den här gången skall jag hålla käften men jag kan inte.

Jag har då mycket dom måste ut så jag kan inte vara tyst.

Ändå har jag blivit bättre, mycket bättre.

När jag var yngre då kunde jag prata så folk fick skavsår i öronen.

Alltid mest och högst pratade jag.

Alla i min familj var likadana. På söndagdmiddagarna hemma hos morsan och farsan kunde det hå hett till när fem pers försökte överrösta varandra.

Nu är det bara jag och syrran som slåss om talitrymmet när vi träffas och det brukar gå rätt bra,

Kanske därför som jag gillar att skriva blogg, jag får prata hur mycket jag vill om precis vad jag vill utan att någon avbryter mig eller går.

Fågelsundet

En promenad vid havet.

Lyx de luxe!

Snapphanar och morgonkaffe

ÅFilmen Snapphanar och morgonfika i tv-rummet är nog ett av de mysigaste sätt att tillbringa sin lördagsmorgon på.

Snart ska vi på promenad nere vis Fpgwlsyndet..... Haha....nere vid Fågelsundet, skall det stå. Inte lätt att titta på spännande film och blogga samtidigt.

Livet på landet

På vår promenad i dag så sprang vi på två rådjur på grannens tomt.

För en stadsbo som jag är detta höjden av lantliv.

Exotiskt i ordets rätta betydelse.

Pricken över i:t på vår promenad.

Ledig fredag

Tack alla fina kollegor som gav mig ledigt trots att det var gränsfall att det gick.

Detta betyder så mycket för mig och Jonny.

En extra dag i paradiset när humöret och själen blivit ordentligt nedtryckt i skosulorna.

Jag hade hoppatsvpå lite vacker väder, sitta bakom husknuten och lapa lite sol men det verkar vara kört i dag.

Snöstorm i Hållen i dag.

Jag får sitta inne med en god bok istället och det är inte heller fy skam.

Nu en kopp kaffe efter en skön sovmorgon.

Jonny sparkar igång pannan där nere i källaren. Vi har fortfarande bara 17 grader  här hemma.

På väg

Stängde på jobbet, upp på Gränby, hem och hämta käk och kläder.

Nu är vi på väg.

Uppe vid 19.30-tiden.

Inte så mycket grejer med oss den här gången.

Pizza till middag och ett glas vin.

Semester i morgon.

Vila!

Vila i tre dagar.

Mer snö?

Precis när all vår snö smält bort och det blivit torrt på marken så kommer det mer snö!?
Ja, ja, ag vet att det blir tyst och vackert och allt det där men det skiter jag i för jag vill inte ha snö.
Tycker bara att det är jobbigt och kallt.
Vad är jag för en jämtlänning va, tänker du?
Men ser du jag kanske har bott för länge här nere nu för att uppskatta vintern eller så har det alltid bott en liten 08:a i mig för jag har aldrig riktigt älskat snö och vinter.
Jo, om man är i fjällen förstås. Där kan det få vara snö så kan jag åka dit när jag vill ha riktig vinter.
Här i Uppsala kommer den här lilla snö som kom i natt bara att förvandlas till slask innan lunch i dag.
Appropå ingenting så somnade jag med blött hår i går, i en tofs så nu ser jag hejjig ut i pallet minsann.
Grå utväxt från helvetet plus lite konstiga lockar som spretar hit och dit.
Vilken tur att jag inte skall arbeta som flygvärdinna i dag.
Fast barn kan också vara ganska petiga med utseendet. Här om dagen sa en flicka till mig:
- Men kolla Maggan, du har ju grått hår! Då är du snart gammal vet du!
Ja, jag vet, tänkte jag. Det känns i hela kroppen. Fasen snart 50 år. Snart är man på dösidan. Huuu! ruskigt!
Men inte tänka på det nu.
Nu skall jag på arbetet och halta runt lite.
I morgon har jag tagit semester så vi åker ut till stugan i kväll. Det blir nog ingen rock´n roll för oss i morgon. Vi behöver vila och tanka energi ute i Hållen i stället.
Du och ditt  hus, tänker du.
Ja, just det, svara jag då :)
Fredag på en torsdag.
 Livet de luxe!

Goder morgon! Både herre och fru.
Vi vill faktiskt inte ha mer snö nu!