Fem år💖

Åh alla dessa årsdagar….

I dag är det fem år sedan vi fick reda på att du hade något i kroppen.

En stor knöl som inte skulle vara där.

Mitt hjärta stannade. Jag var i Stockholm på kusinträff och vi sade att det kunde ju inte vara en tumör, det MÅSTE vara något annat. En infektion kanske?

Jag försökte slå bort tanken på Cancer den kvällen men jag kunde inte riktigt värja mig.

Tankarna malde i mig och det blev en tidig kväll för mig.

Nästa dag åkte jag hem till Uppsala och till dig på Akademiska.

Då fick vi nådastöten, en 14 cm stor tumör på din binjure.

Det är fem år sedan idag, fem år, en livstid. Så länge sedan och så kort tid sedan allt var som vanligt.

Tänk vad allt kan förändras på några minuter. 

Livet före och efter den 22 oktober 2016.

Trött och ont men nöjd

I natt har jag sovit i över tio timmar!!

Somnade 22.00 och vaknade kl 08.00

Min kropp är jättetrött, mitt huvud är jättetrött. Det är jobbigare att flytta än vad jag kommer ihåg. 

Vi är lite äldre nu och kroppen är mer sliten än vad den var när vi flyttade sist, för snart sju år sedan.

I går fick jag i alla fall upp en del kartonger och några säckar med kläder. Jag städade på balkongen och gav bort över 20 flyttkartonger på FB.

Vid 18-tiden  åkte jag på IKEA med Knut och Natasha.

Köpte hallampor och gardinstång till köket bla.

Det blir alltid lite annat också när man åker dit.

I dag skall lamporna upp och jag tänkte åka till jobbet med en matta, men jag känner mig faktiskt lite hängig. Snorig och huvudvärk så jag håller mig nog därifrån i dag och ser hur det utvecklar sig.

I morgon kommer soffan!

Några veckor tidigare än vad jag trodde.

Härligt!

Nu väntar vi bara på sängarna, samt de nya soffborden från https://norrgavel.se/ (klicka på adressen så kommer du till deras hemsida).

De har fantastiskt vackra möbler.

Dessa bord väntar vi på.

Vi har köpt ett lite större att ha framför soffan och två mindre att ha vid varsin fåtölj.

Hundarna har anpassat sig bra i den nya lägenheten. Vi har köpt stora, härliga mattor så att Katla känner att hon kan gå överallt utan att halka. Det är knäpptyst i det nya huset så Katla skäller inte på en massa okända ljud.

De sover och mår bra.

I går busade de med varandra för första gången här hemma. Det är väl ett gott tecken på att de mår bra.

Små steg i rätt riktning

Efter många om och några men så kom möblerna på plats i fredags.

Vi får flytten för halva priset ringde de och sa i dag. Det tackar vi för.

Calle var här i lördags och hjälpte till att skura vitrinskåp och packa upp glas. 

Knut kom i söndags och hjälpte till att tapetsera en fondvägg.

Vi tar en låda i taget och packar upp. Både jag och Jonny är slitna i kroppen nu.

Mina fötter värker och Jonnys med.

Jag har tagit ledigt tre dagar men inte Jonny, så han jobbade i dag och åker till Tullinge i morgon.

Vi var till Murargatan i kväll och plockade ur kyl och frys, kastade en massa skit och sedan åkte vi hem för att packa in allt i nya frysen och kylen.

I morgon skall jag försöka hitta mina kläder och få in dem i garderoberna.

Jag skall skjutsa en matta till jobbet och köra några flyttkartonger till Knut och åka en vända till återvinningen.

Resten av kartongerna försöker jag skänka bort till bättre behövande.

Med små steg så får vi ordning här i vår nya lya.

Jag satt och funderade på ett namn till vår  nya incheckning här hemma. Knut föreslog ”parksnippan”men jag skippar det förslaget även om jag tycker det var lite fyndigt… haha!

Jag tycker om den nya fotoväggen som vi gjorde igår.

Vissa tycker ju inte om att sätta upp foton, men det gör jag.

Vår vanliga tur…

…

Nooot!

Vi flyttar!

Jaa!!

Vi orkar inte bära själva….

…vi anlitar en flyttfirma. 

Den svarar inte, den har inte tid….hmm… äntligen napp!!

Vi vill ha 6500kr sa de. Ok, sa vi. 

Vi packar själva. Ok, sa de.

Skicka en packlista så att vi vet vad som skall med, sa de å det gjorde vi.

Vi kommer den 15 oktober kl 12, sa de.

Toppen, sa vi.

Klockan blev tolv, ingen flyttbil.

Klockan blev 12.30 och vi måste åka till banken och skriva kontrakt.

Ringde chefen för flyttfirman… oj, sade han.

Vi kommer klockan 14 istället.

Men då missar ni ju två timmar packningstid, sa vi.

Vi fixar det, sa han.

Kl 15 ringde flyttkillarna och undrade var vi var.

Vi står här på Vaksalagatan, sa de.

Fel adress, sa vi.

Oj, vi kommer genast.

De kom två killar med en alldeles för liten bil.

Kl 15.30 började de packa våra saker.

Nu är klockan efter nio och de har bara varit här med kartongerna ännu.

De är på Murargatan och packar möbler nu och här sitter vi och inviger vår nya kaffemaskin.

Jonny sms:ade nyss chefen och undrade när de beräknar vara klara i dag/kväll/natt?

Inget svar.

Jag tror inte de blir färdiga före midnatt.

Vi kan bara sitta snällt här och vänta.

Jag har packat upp några kökslådor och vi har fått upp lite lampor men resten får vänta till i morgon.

Nu vill jag bara få min säng så att jag kan lägga mig och vila ryggen.

Faan vad jag hatar att flytta.

Ännu en födelsedag

I dag skulle du fylla 27 år.

Om en vecka är det fem år sedan vi fick reda på att du var sjuk, du hade precis fyllt 22 år.

Tjugosju år! 

Undrar var du hade varit i livet?

Jag tror att du hade arbetat som fastighetsskötare någonstans i Stockholm. Ida och du hade flyttat till Stockholm direkt efter din utbildning, tror jag.

I dag skulle vi åkt till dig med paket och du hade bjudit på en härlig middag.

Trots att du inte ville arbeta som kock så skulle du fortfarande utvecklas som matlagare och du skulle fortsätta att laga fantastisk mat.

Istället så träffas familjen utan dig ikväll. 

Vi åker till minneslunden och tänder ljus för dig och sedan åker vi och äter en god middag någonstans.

Du är så oerhört saknad älskade Ludwig.

Skål för dig på din födelsedag.

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!!!

Aldrig mer!!

Vi packar å packar och vi rensar och rensar.

Har varit till återvinningen ett antal gånger nu och i eftermiddag kommer det folk som skall köpa grejer.

Både sänggaveln och vårt vardagsrumsbord ryker i dag.

Det går bra med packning och rensning, men vi är trötta nu. Det är ju så förbannat tråkigt att flytta.

Varje gång så säger jag ”aldrig mer”. Men likt förbannat gör jag det igen.

Hur många ggr har du flyttat i ditt liv?

Detta blir min sextonde gång!!(sjutton om jag räknar flytten till Hållen)

Från Freskvägen till Odenskogsvägen, flyttade hemifrån till Furutorpsgatan, vidare till Stuguvägen, sedan till Rådhusgatan och tillbaks till Odenskogsvägen. Sedan till Frösön på Rådmansgatan och Hornsgatan. Från Hornsgatan till Skyttorp och Skyttbacksvägen och sedan Kyrkogårdsgatan i Tierp. Tillbaks till Skyttorp och till Vikstavägen denna gång. Så tillbaks till Östersund och Vetevägen 27, sedan till Vetevägen 33. Så till Kallkällvägen och sedan tillbaks till Uppsala och till FänrikStåls gata, sedan till Murargatan och nu till Ångkvarnsgatan. 

Phu!!

Aldrig mer, säger jag igen nu…..för sjuttonde gången,

Vi packar å packar

I helgen har det hänt massor.

Vi har packat alla vitrinskåp och alla överskåp i köket.

Vi har rensat i garderoben i hallen. Jag slängde en hel sopsäck med skor (inget att få ångest över, det var bara fula och trasiga dojor). 

Vi har ställt ut en massa ytterkrukor på bordet på loftet och hoppas nu att grannarna hämtar dem, annars åker de i soporna i morgon.

Jag har packat mina smycken och jag har börjat att packa mina kläder.

Nu har vi slut på flyttlådor så i morgon måste vi köpa fler.

Vi är väl uppe i ett fyrtiotal packade lådor nu. 

Men ännu ser vi inte ljuset i tunneln, ännu är det en hel del kvar.

Jag förstår inte att jag gör detta igen??!!

Jag HATAR ju att flytta!

Men det är skönt att rensa, det känns som om jag går ner ett kilo för varje grej som jag slänger eller säljer.

I morgon skall jag lägga ut vårt vardagsrumsbord till försäljning.

Någon som är sugen på ett gediget ekbord(ej faner) med en glasskiva.

Vi köpte det på Europa möbler för ca fem år sedan för 3500kr.

Tänkte sälja det nu för 500kr.

Någon som vill köpa? Eller känner någon annan som behöver ett nytt bord?

Var är min telefon?

Jag vet inte hur många gånger per dag jag säger den frasen: var är min telefon?

Jonny håller på att bli tokig på mig…

Det spelar ingen roll var jag står eller vad jag skall göra så är min telefon alltid spårlöst borta!

Jag håller den i handen i ena sekunden och i den andra sekunden är den borta.

Någon som känner igen sig?

Den kan ligga precis var som helst. För det mesta ligger den på handfatet. 

Roligast är väl ändå när jag pratar i telefonen, skall googla något samtidigt och med telefonen på örat så letar jag som en galning efter telefonen…

Någon som känner igen sig?

Jag tror på allvar att jag håller på att bli tokig, åtminstone lite åldersdement. Inget att skoja om egentligen för ibland undrar jag på allvar om jag är 55 år eller 90???

Jag läste…

… någonstans en titel på en bok, som löd: ”Ogråten gråt, ger förstoppning i själen”.

Det sätter huvudet på spiken.

Ogråten gråt ger förstoppning i själen.

Tänker på alla tårar jag fällt och fortfarande fäller, tänker på hur trött jag blir efteråt, tänker på hur ”förstoppad” jag skulle varit om jag inte kunde gråta.

Tänker på alla stackars människor(män för det mesta), som inte kan gråta.

Ångesten och sorgen måste äta dem inifrån. 

Hur det än är så är det otroligt skönt att gråta. Att gråta tillsammans med någon, utan att någon behöver trösta den andre, är också skönt.

Jag behöver inte alltid bli tröstad, för det finns ändå ingen tröst att ge, utan jag behöver bara få vara ledsen och bli lyssnad till.

Att våga stanna med någon som som är i sorg och som gråter, utan att ge tröst, är nog inte en helt lätt uppgift. 

Men när ingen tröst finns att ge, är nog att lyssna det finaste man kan ge någon annan.

Tänk så många förstoppade själar det måste finnas i världen…

 

Äntligen är det gjort!

Vi har båda haft ångest över att ta tag i Luddes rum. Han hade fortfarande mycket saker där inne. Bla alla papper och kallelser från Ackis och onkologen.

Det var tufft att rota i hans privata arkiv och gå igenom allt som han hade sparat.

Mycket ångest som låg i varje låda och på varje hylla där inne.

Vi läste och grät och kastade.

Sparade lite också givetvis, men allt som hade med hans sjukhusbesök att göra slängde vi bort.

Nu vill vi bara omge oss av ljusa och fina minnen av Ludwig.

Det gör så ont att rensa bort en son, om du förstår?

Vi är helt slut nu, psyktrötta båda två.

Det tär på krafterna en sån psykiskt krävande helg. Förstår att det är svårt att förstå för det är svårt att förklara. 

Efter en lång dag med tusen tårar så gick vi ner på Ragusa. Vi tog en drink, åt heta räkor i panna, sedan oxfilé på lavasten och delade på en flaska Ripasso.

Skönt att komma hemifrån en stund och skönt att komma över detta stora hinder på väg till vårt nya boende.

I dag känns det lite bättre och idag är det lite lättare att andas.

Det är tur att vi har våra knasiga hundar som får oss att skratta lite varje dag. Kan man göra annat åt den här knäpphunden?😄😍