I dag kommer Jonny hem från Irland, det skall bli så skönt.
I natt sov jag helt själv här hemma och det är jag inte van att göra.
Ludde skulle ut på krogen och sedan lana hos en kompis och Calle sov hos flickvännen.
Det kändes underligt att vara helt ensam.
Jag är ju riktigt dålig på det så det är något som jag måste vänja mig vid.
Jag hoppas på att Jonnys resor skall bli färre med åren men det verkar bara öka. Han reser mer nu än vad han någonsin har gjort.
Vi funderar på att flytta men vi vet inte var ännu?
Jag måste tänka på att vi flyttar någonstans där jag kan (läs törs) vara ensam hemma.
Jag vägrar sitta ensam i något hus i skogen medan han är på sina resor!
Idag kommer han hem i alla fall och det ska bli skönt.
Jag känner mig inte hel utan min fina gubbe.
Du kanske tycker att det låter som en massa dravel? Vi har faktiskt varit i hop i över tjugofem år, kan man verkligen längta efter varandra efter så lång tid och mitt svar är ja, det kan man.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag har så skittråkigt när Jonny år borta. Dagarna bara passerar i väntan på att han skall komma hem igen, så är det!
Då finns det väl ingen bättre beskrivning än att han gör mig hel, utan honom kan jag bara fungera som en halv människa.
Kärlek helt enkelt!
 |
| You Complete Me! |
