Det var då.
Vi hade haft huset i hållen i ca två år och vi hade vår årliga höstvecka där ute. Vi åkte ut och hade en veckas semester samtidigt som vi preparerade för den kommande vintern. Hösten 2016 var en härlig höst, solig och varm. Vi mös, jobbade, grillade, drack några öl, promenerade med hundarna och bara njöt.
När jag ser på dessa bilder så får jag bara ångest. Detta var nämligen före.
Mitt liv är uppdelat i flera före och efter, men det finns ett före som är större och viktigare än alla andra före och efter i mitt liv. Du vet ju redan vad jag pratar om. Det som jag alltid återkommer till, det som tycks vara så svårt att inte skriva om hela tiden.
Dessa foton är tagna den 17 oktober 2016, fyra dagar innan vi får veta att Ludwig har en 14 cm stor tumör på sin binjure. Kolla vad vi är lyckliga och bekymmersfria! Detta var när jag fortfarande var mitt gamla jag. Detta är FÖRE. Jag kan se i mina ögon att skräcken inte är där, Jag och Jonny ser så unga och friska ut. Vi mår bra helt enkelt. Jag kan sakna de där två människorna, sakna vilka vi en gång var. Vi kämpar hårt med att komma tillbaks, men vi har nog båda accepterat att det aldrig kommer att hända. Vi har kommit en lång väg tillbaks, men att komma tillbaks hela vägen kommer ju inte att ske. Att leva med en sorg som äter och gnager hela tiden, tär på både kroppen och själen förstås.
Så sitter man här med telefonen i handen en helt vanlig torsdagskväll, ett minne kommer upp på Facebook och VIPS har man åkt tillbaks åtta år i tiden. Facebook är en riktig tidsmaskin det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar