Tänk att just jag blev farmor till världens finaste lilla unge!? Visst är väl det underligt? För inte är det väl så att alla tycker det om sina barnbarn ;) ? Haha...jag bara skojar, det fattar jag nog att jag är partisk och att alla tycker att just sina ungar är de allra finaste och sötaste, och tur är väl det. Men jag fylls med så mycket kärlek när jag ser på Alfred, han är så gullig och rolig och mysig. Jag känner mig så lycklig över att just han är mitt barnbarn. När mina egna barn var små så var man så upp i att ha småbarn, jobba, hämta och lämna, att jag inte riktigt hade tid att njuta av att de var så där söta och mysiga och charmiga. Nu har jag all tid i världen för honom. I går fick jag reda på att han var hemma från förskolan för att han hade feber och var lite förkyld, då var jag genast tvungen att åka upp på Kålrotsgatan efter jobbet bara för att kolla läget. Jag är också så förunnad att hans föräldrar låter mig komma, låter mig ha honom och låter mig bygga en nära relation till honom på hans vilkor. Jag har redan både hämtat och lämnat på förskolan, det var en rolig erfarenhet att var "på andra sidan". Annars är det ju jag som är personalen. I morgon ska vi träffas igen om han är frisk, och jag längtar redan <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar