Tjugosju år sedan

Den 4 juni 1988 förlovade vi oss.
Vi åt middag på Kvarterskrogen i Östersund.
Vi bytte ringar mellan varmrätten och efterrätten.

På den här bilden äter vi lunch i min lilla etta på Frösön.
Vi frossade i Toast Skagen.
Det är Titti som tagit bilden.

Att det är 27 år sedan är svårt att greppa men när man ser på kortet så förstår man att tiden har gått.
22 år och gravid med en man som man knappt känner.
Ja men det gick ju bra det med, kan man ju tänka när man sitter här med facit i hand 27 år senare.
Det kunde ju lika gärna ha gått åt pipsvängen.

Men hellemindudanedej vilka småttingar!

Alltid roar det någon

Min son tycker att jag skall starta en facebookgrupp som jag skall döpa till: "Tjockisar i ansikts t-shirt".

Han garvar alltid läppen av sig när jag har på mig min Ozzy tröja.

Den är ju cool när jag står upp, men så fort jag sätter mig ner så ser han ut som en näslös groda.

Det är ju trevligt att kunna roa sin familj med små enkla medel.

Jag hade tröja på en rockfestival en gång och förstod inte varför folk garvade när de gick förbi mig i baren.

När jag kom hem förstod jag.

 God morgon förresten.
Jag och min mage mår lite bättre i dag.
Vi började med medicin direkt och nu skall jag snart cykla på ICA och handla diverse Acidofilusbakterier.
Lugn och ro i fyra dagar är vad min mage behöver. Ingen stress så kanske jag kan vara tillbaks på jobbet nästa vecka utan att gå som en makaron.
Tänk att magkatarr kunde göra så jävla ont.
Jaha! nu vet jag det då.

Diagnos

Jaha!
Så var man hemma igen då.
Efter fyra timmar på akuten så kunde man konstatera att jag har svår magkatarr.
Pga av min knämedicin som jag ätit för att hålla mig på benen så har nu min mage gått i strejk.
Omeprazol heter min nya kompis som skall hjälpa mig genom min vardag.
Om jag inte är frisk om 14 dagar så skall jag gå till min vårdcentral och kanske få remiss till en gastroskopi.
Tjena!
Det är svårt att diagnostisera en mage, sa läkaren på akuten.
Men han trodde inte på gallsten i alla fall och det gjorde mig nöjd.
Nu är det till att äta fettsnålt och ta min medicin varje dag, som en duktig flicka.
Ingen mer knämedicin för mig.
Hur det då skall gå att jobba får bli en senare fråga.
Vem har sagt att det skall vara lätt att leva?

1 2 3 på det fjärde skall det ske, på det femte gäller det...

...på det sjätte SMÄLLER DET!

Ungefär så känner jag när jag skall ringa till en läkare.
Jag ringde ju i går men då var jag smärtfri så de tyckte att jag skulle stanna hemma och se om smärtan kom tillbaks.
Och DET gjorde den med besked några timmar senare men då hittade jag inte modet att ringa igen och jag hade inte så ont att det var dags att åka till akuten.
Nu har jag ringt min vårdcentral igen och de skall ringa tillbaks om en kvart.
Jag vet inte vad jag skall säga och jag vet inte hur jag mår men jag måste nog be om att få träffa en läkare i dag ändå.
Jag kan ju inte hålla på med den här kurragömmaleken i flera dagar.
Jag får galet ont i magen när jag äter men inte av allt.
Läste lite på 1177 i går och det låter lite som njursten men jag skall väl inte sitta här och diagnostisera mig själv så jag hoppas att läkaren kommer med något käckt förslag på vad det kan röra sig om.
Jag har gått ner ett kg på två dygn i alla fall.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Det är svårt att gå upp i vikt när man knappt äter något förstås.
Morgonkaffet går bra att dricka i alla fall. Tack gode gud!
Ångest för jobbet har jag. De sliter häcken av sig där borta och här sitter jag som en Heffaklump med tarmvred och kan inte göra något.
I dag som det är sommarfest och allt.
Aaaaaarrrghhh!
Jag känner mig frustrerad och arg över min kropp som inte kan fungera normalt.
Den här vårterminen har jag råkat ut för det mest underliga symtom.
Artros i knät, artros i fingrar, tummbas-artros, lågt blodtryck, mitt i klimakteriet med allt vad det innebär, en segdragen förkylning som sitter i bihålorna och som inte vill gå över och så denna jävla magvärk då, som grädden på moset, strösslet på glassen, you name it!
Hur mycket skall en människa orka?

Skriet!
Av Maggan Munther

En dag hemma

Ringde vårdcentralen och de svarade som jag trodde. 

Att jag skulle vänta med att träffa en läkare till smärtan kommer tillbaks.

Om den kommer tillbaks?

Dessutom trodde inte sköterskan att det var gallan eftersom jag hade ont på fel sida.

Det kan vara tarmarna som spökar. Att äta värkmediciner år ut och år in tar väl hårt på magen antar jag.

Nu sitter jag här och väntar på att det skall börja göra ont igen, men inget händer.

En dag i soffan och Barnmorskan i East End på tv:n.

Gallstensanfall?

Fick gå hem från jobbet i dag eftersom jag knappt kunde stå rakt.
Gick som en ostkrok och höll mig i sidan.
Ringde 1177 och de sa åt mig att gå hem och ta en Voltaren/Diklofenak.
Kom hem vid 14-tiden, tog en tablett och somnade i soffan.
Vaknade efter en timme och mådde bra.
All smärta var borta och livet lekte.
Jag tog t om bilen till Portalgatan för att köpa ett FB fynd.
Kom hem till Jonny och sa att jag nog går till jobbet i morgon.
Det skulle jag aldrig ha sagt för nu ligger jag här igen.
Åt kycklingsallad till middag och nu är det kört igen.
Ont i magen och det strålar ut i ryggen.
På 1177 står det att man skall ha ont på höger sida men jag har mest ont på vänster?
Ja ja. Skit samma.
I morgon är det jag som ringer vårdcentralen. och ber om en undersökning. Jag kan inte ha så här ont. Jag måste få hjälp.
Blir det värre skall jag åka in på akuten sa hon på 1177, vaddå värre? Kan det bli värre alltså?
Läskigt!
Fast jag vet ju hur ont Jonny hade när han hade gallstensanfall. Han låg över en fotpall i vardagsrummet och kved medan tårarna sprutade.
SÅ ont har jag inte riktigt ännu.
Hade inte tänkt få så ont heller.
Nu proppar jag mig full med Diklofenak i kväll och så får jag hoppas på det bästa.
Det här var inget att hänga i julgranen.

En dag i taget

Nu märks det att sommaren och semestern börjar närma sig.
Det blir trögare och trögare att hitta energin till att kliva upp och gå utanför dörren för varje dag som går.
Två hela arbetsveckor kvar för mig innan kortveckorna börjar.
V 23 och 24 är nu som vanligt sedan är det midsommarveckan.
Veckan efter det åker vi till Irland och veckan därpå arbetar jag bara fyra dagar innan det är dags att gå på fyra veckors semester.
Det är nedräkning nu.
Jag har ont i kroppen och förkylningen håller i sig och vill inte släppa taget.
I fredags fick jag gallkänningar och det har hållit i sig hela helgen, bättre i lördags och sämre i går.
Jag vet inte om det är gallan eller magkatarren som spökar.
Det blir lite bättre när jag tar samarin eller liknande medicin.
I dag känner jag också av magsmärtorna som strålar ut i ryggen.
Jag åt ju sparris i går och det kan trigga gallkänningar har jag hört.
Jag vet inte eftersom jag aldrig har haft sådana problem förut.
Det är bara skit med den här gamla kärringen nu för tiden.
Måndag och ösregn är det till råga på allt.
Svårt att tänka positivt nu känner jag.
Svårt att uppbringa styrka och energi till att överhuvudtaget kliva ur sängen.
Hoppas magbesvären inte håller i sig under dagen för då vet jag inte hur det kommer gå på jobbet.