Arlanda-London-Dublin

Nu kommer taxin om 30 minuter.

Allt är packat och resenerverna är under kontroll.

Lyckades somna före 22 i går trots att jag sovit i soffan halva dagen med mitt värkande knä.

Nu känns knät mycket bättre men klackeskorna får stanna hemma.

En dag minus

Jag hade massor att göra inför min resa i går.
Jag skulle handla på Gränby. Shoppa jeans och underkläder, huvudvärkstabletter och andra bra-att-ha-grejer till resan.
Men jag blev liggandes i soffan hela dagen efter att jag varit hos läkaren och fått kortisonspruta i knät.
SÅ JÄVLA ONT har det aldrig gjort de andra gångerna.
Jag fick profylaxandas och tårarna bara sprutade.
Efteråt hjälpte inte Alvedon så jag snodde en Citodon av Jonny för att kunna slappna av och somna.
Jag låg i soffan hela dagen och kollade på film och sov.
I dag mår jag bättre men jag har fortfarande ont.
Jag skall göra ett tappert försök till att jobba men jag tror inte att det kommer gå så bra.
Jag blir nervös inför vår resa till Dublin i morgon.
Jag tog ju kortisonsprutan för att bli bättre i knät till resan, inte sämre.
I dag måste jag dessutom göra allt som jag inte hann i går.
Jag tappade en hel eftermiddag/kväll pga av mitt jävla knä.
Usch vad jag svär, förlåt mamma.

Nä, här blir inga barn gjorda. Bäst att sätta lite fart nu så att jag hinner till jobbet.
Bye Bye.

P.S I dag kommer Ludde hem. Jag längtar efter honom. Han har varit borta i snart fem veckor och det känns som en evighet.

Bra sagt.

Resfeber

I dag har jag läkartid på Vårdcentralen.
En liten (läs stor) kortisonspruta i knät skall väl göra susen.
Det blir bra till mitt svullna knä, så klarar jag av ett par dagar i Dublin.

I dag är det den 23 juni, det är det datumet som det står i åra vigselringar, så skall man vara petnoga är det väl i dag vi firar silverbröllop, men vi firade så att det räckte i lördags.
En god middag kanske jag kan svänga i hop i dag om jag har tid.

Det är mycket att packa och tänka på inför resan nu.
Jag har sovit som en kratta i natt och jag tror det beror på resfeber mer än värk i knät faktiskt.
Jag vet inte vad jag skall ta ed mig för kläder.
Det blir väl mest bekväma pubkläder antar jag.
Vädret ser inte ut att bli strålande i helgen så jag kommer nog mest att ha på mig jeans och tröjor.
En klänning får hänga med.

Nu måste jag rusa för jag lovade att dyka upp på jobbet en halvtimme tidigare i dag.

Jag längtar tills på torsdag när jag får ta en kall Guinness på en pub i Dublin. med alla mina bästa.

En kall Guinness i Dublin 2012

Oj oj oj

Det gör ont i varje fiber av min kropp.
Knät är ur funktion och jag vill verkligen inte kliva ur sängen.
Så ont som jag har nu var det längesedan som jag hade.
Tre dagar jobbar jag den här veckan och sedan drar vi till Irland.
Tre dagar borde jag orka, men jag är inte helt säker på att mitt knä tycker detsamma.
I morgon har jag tid hos läkaren och då skall jag få en till kortisonspruta.
Jag hoppas att den hinner börja göra underverk tills vi åker på torsdagsmorgon.
Nu lite gröt och kaffe så att man kommer i normala gängor igen efter en helg av bröd vin och ost.
"Det lägger sig som bomull kring midjan" sade alltid min mamma. Och hon hade så rätt så.
Svårt att hålla vikten när man inte är hemma.
På Irland kommer det väl inte att bli lättare heller.
Bacon, korv och vita bönor till frukost i fyra dagar. Usch!
Solen skiner i dag men ingenting känns lättare för det.
TUNGT! är det rätta ordet för i dag.
Jättetungt!

Midsommar i bilder

Silverbröllop

Midsommardagen för tjugofem år sedan sade vi ja.

"Jag skall älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt"

Tjugofem år är en hiskeligt massa år.

I med och motgång har vi stått ut med varandras egenheter.

Att vara gift i så många år är ett hårt jobb och vi jobbar fortfarande varje dag med att inte ta varandra för givet.

Kärleken är starkare mellan oss i dag än för tjugofem år sedan.

Jag älskar min gubbe och jag önskar bara att vi får vara tillsammans i minst tjugofem år till.