Semester 2024

I söndags drog vi iväg med Charlie-husbilen. Något dygn sena, eftersom Katla var sjuk veckan innan. 

Nu var hon pigg och vi stack iväg tidigt söndagsmorgon.

I tio timmar var vi på rull och kl 18.30 kom vi till Kristianopel på Östkusten. En pärla straxt söder om Kalmar.

Där stannade vi i två nätter.

I går åkte vi vidare ner till Kivik. Det var en riktig överraskning. Hade ingen aning om att det var en sån vacker plats. Vi stod på en ställplats nära hamnen. Endast 1 km ner till havet, härliga  restauranger och vackra omgivningar.

Vi åt skaldjur och drack fantastiskt vin.

Agda i Lund hette ett mysigt B&B som också hade ställplatser där vi bodde över natten.

I morse gick vi upp till huset och köpte oss varsin frukost som vi åt i hennes trädgård. 

I dag åkte vi till Löderup och stannade vid en annan rolig ställplats, Solans Mack. Här stannar vi till på fredag. I dag har det hällregnat men nu är det sol igen.

I morgon skall vi ta en promenad  till havet. Kanske bada om vädret tillåter.

Fortsättning följer…

Du som vill följa vår resa kan kolla in mig på Instagram, där lägger jag ut små filmer i mina händelser. Annars får ni hålla utkik här efter fortsättningen😊

Sorg och lycka

Den 24/8 har  det gått fem år sedan Ludwig lämnade oss. Fem år är lång tid utan sitt barn. Han saknas mig i varje andetag fortfarande. Det är klart att jag läkt en del på dessa fem år, sorgen är inte fullt lika närvarande. Jag gråter inte hela tiden längre, inte ens varje dag längre. Sorgen är lika stor som för fem år sedan, men livet runt sorgen tar mer plats nu än förr. Jag kan andas lite lättare. Knut och Calle sa, oberoende av varandra, att de inte tycker att vi måste träffas på dödsdagen längre. Det är så deppigt att komma ihåg den dagen deras lillebror dog, sa de båda. 

Jag kommer aldrig att glömma, men givetvis måste alla få göra som de vill och jag håller med dem. Vi minns ju Ludwig ändå hela tiden. 

De ska ha en fest i oktober istället, det datumet när lillebror skulle fyllt 30 år. Det är fint, tycker jag. I dag är en sån där tung dag när saknaden och sorgen är nära. Det brukar bli så när jag är ensam hemma. Då är det skönt att skriva av sig lite och låta någon annan ”lyssna”. Snart kommer Alfred hit, han som är vår solstråle. Det är konstigt hur lycka och sorg kan gå hand i hand. 

Kram 

Bröllopsdag

I dag är det 34 år sedan vi sade ja till varandra. 

Den 23 juni 1990 var på midsommardagen det året.

Vi gifte oss i Brunflo kyrka i Jämtland och festen med 50 gäster hölls på Hembygdsgården i Grytan. 

I dag har jag bokat bord på Peters sjökrog utanför Furuvik. Vi skall äta middag tillsammans med Knut och Monika. Det kommer bli gott och lite lyxigt.

Midsommar och Alfred 1 år

Bilderna hamnade lite huller om buller, men det tar jag inget extra för 😊

















Midsommaren firades i Hållen med familj och vänner. God mat, lekar, bad& bastu, kareoki på loftet.

I dag firar vi Alfred som fyller 1 år, med pizzabuffé och tårta. 

Sociala medier

Det jag väljer att lägga upp på mina sociala medier är endast en väldigt liten del av vem jag är och vad jag gör.

Men människor som läser det jag skriver och ser på de bilder som jag lägger upp verkar tro att detta är hela jag, att de vet allt om mig.

Jag får t ex höra att jag dricker mycket alkohol, vilket jag inte gör. Det beror iofs vem man jämför sig med, men jag tycker att jag dricker ganska måttligt. 

Det folk ser är när jag lägger upp glas på Instagram och sedan tror de att det är inte det enda glas jag dricker den kvällen, fast det är just det. 

Jag får höra att jag inte rör på mig, fast  jag promenerar med hundarna 1-3 ggr per dag. Jag skriver bara inte det på Facebook, alltså har det inte hänt.

När jag jobbar snittar jag minst 1000 steg i timmen så nog rör jag på mig i bland.

Det är intressant det här med sociala medier, alla troll som sitter och tycker en massa saker om människor de inte känner. Jag är otroligt imponerad av människor som kämpar på sociala medier trots att de möts av hat varje dag. Tänker på tjejer som jag följer som kämpar med kroppsaktivism, att alla kroppar måste få finnas och synas. De blir bombade av troll varje dag.

Jag och min sorg t ex, bara för att jag inte skriver om Ludwig lika ofta längre så tror människor att jag kommit över honom och är lycklig nu. Jag kommer nog aldrig att ”komma över” att min son är död, men däremot har jag inte samma behov att skriva om det längre. Min sorg är fortfarande bråddjup och jag gråter fortfarande nästan varje dag. Men jag skriver inte om det och då är är det lika med lycklig.

Vet inte varför jag ville skriva om detta just nu….men varsågoda 😊

Bild för uppmärksamhet. 

Det är bara Pepsi Max i glaset…. eller?!?

Prokrastinera

Eller, varför göra i dag det jag kan göra i morgon.

Detta är nog en av mina allra sämsta kvaliteter. 

Sämst för mig själv i alla fall.

I går var det konstigt väder, sol och regn om vartannat.

Jag satt mest inne och stickade och kollade på tv.

I dag har jag därför en lite halvlång att-göra-lista, men nu skiner ju solen och det är sommar igen, då vill jag ju inte åka långt och köpa plant och jord t ex.

Fixa balkonglådorna är nämligen en av alla grejer på min lista.

Men då måste jag ge mig iväg ända till Gävle eller Tierp, å jag vill inte sitta halva lördagen med hundarna i bilen. 

Åååå varför gjorde jag inte det igår när vädret var som det var?!?!?

Jag borde slänga ut mattorna och skura golven…. men det låter ju inte heller så lockande i dag. 

Klippa gräset kanske? Men jag har svårt att dra igång den där jävla maskinen med mina artroshänder. Kan knappt skiva ost längre för jag har så ont.

I går kunde jag inte klippa för att det var för blött i gräset och i dag kan jag inte för att jag kanske inte orkar…eller vill.

Sitta i solen och lyssna på fåglarna då? Ja, det låter som en skön lördagssyssla, eller vad säger du?

Städa och köpa plant kan man ju göra en annan dag, i ett annat liv, när det är något annat väder.

Vad säger Svenska Akademins Ordlista om saken?:

Mor kära mor

I dag skulle min mamma fyllt 86 år. Som jag sagt 100 ggr förut så känns det konstigt att hon gick bort för snart 40 år sedan. 

Hur känns det att ha sin mamma som vuxen? Vilken relation skulle vi haft? Jag hade precis fyllt 21 när hon lämnade oss, då är man inte vuxen men det fick gå ändå. Det har gått bra, men saknaden har stundvis varit stor. Har saknat mina föräldrar inte bara för min egen skull utan också för mina barns skull. 

Ingen mormor och morfar som älskat och tagit hand om dem de stunder jag inte riktigt har orkat. Jag har alltid måsta orka, det fanns aldrig något alternativ.

I dag för 36 år sedan hade vi din jordfästning, på din 50 årsdag och i dag skulle du fyllt 86 år. 

Grattis på födelsedagen mamma❤️