Boooring!

Sitter här och håller på att vittra sönder av tristess.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är så sjukt dålig på att umgås med mig själv.
I dag har jag tvingat två av mina söner att umgås med mig.
Nu har jag tvingat Johan och Victoria att umgås med mig :)
De är på bio nu men när de kommer ut därifrån så skall jag tvinga mig på dem.
Tvinga dem att gå ut och ta ett glas vin med mig. Jag behöver inte vara ute halva natten, jag behöver bara lite sällskap i en timme eller två.
Visst är jag jobbig?
Hur svårt kan det vara att underhålla sig själv då?
Jag hoppas, för mina barns skull, att jag inte blir änka för då kommer de få ett helvete.
De kommer att köra sten, sax och påse om vem som måste åka till morsan i helgen.