Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Jag skrattade så där gott från magen så att tårarna rann.
Han försökte definiera lyckan.
Han sa att på en skala mellan 1-7 så var han en lycklig man på 7.
Det fick mig att fundera över var på skalan jag skulle lägga mig?
Jag tror att jag också skulle lägga mig på 7 faktiskt.
Jag är lycklig i mitt liv.
Klart att jag skulle vilja vara smalare, rikare, vackrare.
Men det är inte säkert att jag skulle bli lyckligare för det. Man skall leva här och nu, sa han. Det är ju det som jag har så svårt för. Han sa att de flesta av oss står bredbent längs livslinjen med det ena benet i dåtiden och det andra benet i framtiden också pissar vi på nutiden.
Det ligger mycket i det!
Varför är det så jäkla svår att fånga dagen då?
Man skulle omge sig med goda vänner och göra det man tycker om och mår bra av, sa han också.
Det är lite knepigare faktiskt. Jag trivs med mitt arbete men jag tror inte att det det ultimata yrket för mig. Jag skulle ha valt något helt annat om jag skulle känna mig helt nöjd. Vad vet jag faktiskt inte men jag är ingen teamplayer. Jag skulle behöva ro hela skutan själv...eller åtminstone styra fartyget själv. Andra får gärna ro åt mig ;)
Drömmen om ett eget företag finns där och den drömmen vill jag inte ge upp.
Jag är avundsjuk på de människor som går till jobbet varje dag och aldrig tänker att de vill vara någon annanstans. Finns de?
Men lycklig är jag, det måste jag säga.
En lycklig kvinna. Jajamänsan!
Å ännu lyckligare blev jag i kväll när jag fick skratta tillsammans med fina kollegor på Regina teatern.
Har du aldrig lyssnat på Jacke Sjödin så gå och gör det!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar