Min man är så snäll

Han försöker verkligen ställa upp på mig och mitt förbannade knä.
Han tog ledigt halva torsdagen för att kunna skjutsa mig till Stockholm och träffa ortopeden.
Han försöker underlätta vardagen så att jag inte skall behöva anstränga och belasta mitt knä i onödan. Han ställer inga krav på att jag skall kunna göra en massa saker "nu när jag ändå är hemma".
I dag te x så tar han ledigt från kl 14 så att jag skall slippa åka upp på Gränby och påskhandla själv. Vilken man skulle göra det? Jag tror att de flesta skulle prioritera sitt arbete när frun ändå är hemma.
Men Jonny tänker på att jag inte skall gå för länge och släpa på en massa tunga kassar.
Han är så fantastisk.
Jag vet att det kanske låter puttinuttigt, men jag känner ingen annan som skulle göra allt som Jonny gör och som skulle ställa upp på sin fru så som min man gör för mig, nu när jag har ont och känner mig allmänt bedrövad.
En eloge till min fina gubbe som alltid finna här för mig och som varje dag visar att han älskar just mig.
Han hjälper mig också att vara min röst utåt. Han säger till killarna att hjälpa mig så att jag slipper fråga själv varje gång. När man har ont så blir man less på att höra sin egen röst till slut. Man blir less på att alltid måsta be om hjälp så ibland orkar man helt enkelt inte utan gör saker själv istället, fast man inte borde. DÅ är Jonny snabbt där och säger - Hjälp morsan att bära in kassarna så att hon slipper gå flera gånger i trappan!
Ja, jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jonny är en fantastisk människa. Genomsnäll rakt igenom. Han gör aldrig något för att vara elak. Han vill bara vara snäll med alla hela tiden. Jag kunde inte fått en rarare gubbe och livskamrat. Sedan har han andra egenskaper som kan reta ihjäl mig. Glömsk som en guldfisk och förvirrad som professor Kalkyl men det får bli i ett annat blogginlägg.