En lördag

Vaknar upp i ett lite ruggigt hus. Det är inte kallt, men ändå lite. Det är ju inte samma värme här som hemma i stan. Fönstren är dragiga och hela huset känns liksom gammalt så här på vintern.

Katla väckte mig kl 07.00. 

Då är det dags för mat och morgonkissningen.

Nu somnar hon snart gott i min famn igen.

Jag vet inte riktigt vad jag skall göra i dag. Jonny skall väl vara i knivverkstan antar jag.

Själv pular jag väl på här inne.

Tänkte ta Katla på en promenad.

Tänkte baka en sockerkaka också, men insåg precis att jag varken har smör eller mjöl så att det räcker.

Det blir så när man har två hushåll att tänka på. Man glömmer var man har handlat vad.

I dag blir det stekt, salt sill och löksås till lunch. Mnom mnom....

Tänk att kaffet alltid är så gott här ute, allt är bara perfekt här i vårt lilla hus på landet.

Det är nu fyra år sedan vi flyttade in här. Jag fylls fortfarande med glädje över att detta är vårt.

Inget är perfekt här, det är massor kvar att göra men ändå känns det perfekt.

Både jag och gubben är lugna som två filbunkar när vi lufsar runt i våra myskläder här ute.

Du som aldrig varit här borde sätta dig i bilen i en timme och göra en utflykt hit.

Vem vet, jag kanske har åkt på affären och köpt mjöl och smör, och bakat en härlig sockerkaka.

Men ta på dig fleecetröjan, för det är lite ruggigt här.

(Du som har varit här är också välkommen förståss)

Nu sover jag...

Å mitt kaffe är redan slut.

God morgon!