Jag och vovvarna stannade kvar i Hållen.
Det blev tyst som i graven här när alla åkte. Både jag och hundarna var trötta. Vi somnade i soffan alla tre och jag sov som en liten gris natten till i går.
Det är ju helt becksvart och knäpptyst här ute, så det finns inget som stör törnrosasömnen.
Med de nya fönstren så hör man inte ens de enstaka bilarna som kör förbi på vägen utanför.
Jag är inte ett dugg mörkrädd när jag är ensam här ute och det är jätteskönt.
Jag var det de första åren när vi hade det här huset. Då tordes jag bara vara här ensam på sommaren, men nu har jag släppt det där.
Det här huset är så ljust och vackert och det finns absolut inget att vara rädd för här.
Jag bryr mig inte om att det är mörkt utanför fönstren. Jag törs gå ut och in obehindrat, gå ner i källaren eller upp på vinden. Jag bryr mig inte. Det är så skönt!
Att vara så mörkrädd som jag var när jag var yngre är ett handikapp. Att hela tiden känna att någon/något är bakom dig är en fruktansvärd känsla.
I dag skall jag åka hem till stan och är det någonstans jag skulle vara rädd så är det väl där. Så mycket skit som händer i Uppsala nu för tiden.
Å så har jag ju mina vakthundar, inte att förglömma 😜
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar