Sju svåra år!

​I dag är det sju år sedan vi förlorade dig, älskade Ludwig.

Sju år… Det känns helt overkligt att säga det. På ett sätt känns det som en evighet sedan, och samtidigt som om det var alldeles nyss.

Jag tänker på dig varje dag. Inte alltid på det sorgliga, utan på dig. På ditt sätt att vara, ditt skratt, din humor och alla de där små sakerna som gjorde dig till just Ludwig.

Det är så mycket jag önskar att vi hade fått uppleva tillsammans. Jag önskar att du hade fått vara kvar. Att vi hade fått se vad livet hade haft att ge dig. Få träffa dig, prata med dig, skratta med dig och bara ha dig här. Sådant som man tar för givet tills man plötsligt inte får det längre.

Cancern tog dig ifrån oss alldeles för tidigt. Det finns fortfarande dagar då jag nästan inte kan förstå att du faktiskt är borta. Och vissa dagar gör saknaden fortfarande precis lika ont.

Men mitt i allt det sorgliga finns också så otroligt mycket kärlek. Jag är så tacksam för alla år vi fick med dig och för alla minnen vi har kvar.

Du kommer alltid att vara vår Ludwig. Vår fina, roliga, varma och älskade son.

Sju år utan dig… men aldrig en dag utan dig i våra tankar. ❤️

Älskar dig för alltid.
Mamma