Stackars Calle

När Calle var ca fyra år så fick vi reda på att han behövde glasögon.
Optikern sa att om han var duktig och använde glasögonen hela tiden så kanske han inte skulle behöva glasögon när han började skolan. Calle var duktig och vi behövde aldrig tjata på honom att ta på sig sina glasögon.
Under hela skoltiden så försämrades hans syn för varje år och för varje synundersökning.
När han var 13 år så fick han dispens att skaffa linser eftersom han var innebandymålvakt. Man skulle egentligen vara fyllda 15 år för att få linser men eftersom han behövde ögonskydd som målvakt och inte kunde ha både sina glasögon plus skydd så fick han linser.
Optikern sa åt honom att om han endast använde linser max fyra dagar/vecka så skulle han skydda sina ögon. Calle som alltid varit en lydig pojke har alltid gjort som läkare och optiker har sagt åt honom.
Han skötte linserna perfekt.
För några år sedan såg han sin första reklamfil på tv:n om ögonoperationer och Calles ögon började lysa. DET ska jag spara pengar till, sa han med eftertryck. Han sparar pengar i flera år.
Äntligen får han ihop 35 000 kr som operationen kostar. För några månader sedan gör han den första undersökningen och han får beskedet att hans ögon går att opereras.
Han får tid den 30 november kl 13.00. Alltså på fredag, i övermorgon.
I dag ringer kirurgen som skall göra laserbehandlingen och berätta att hans ögonlinser är för böjda.
Eftersom han har så pass stort ögonfel så måste de böja hans lins mycket och eftersom den redan böjd så går det inte att genomföra operationen. Detta kan man inte se på den första undersökningen utan detta ser man några dagar innan operationen, när kirurgen tittar på alla mätningar.
Så Calle som har längtat efter detta i flera år är just nu en ganska deppad kille.
Han kommer aldrig att kunna göra en ögonoperation.
Han åkte raka vägen till sin optiker och förnyade sin prenumeration på linser och till veckan får han snällt åka och köpa nya glasögon :(
Surt, sa räven.
Stackars calle!

Min bror

Min bror och jag hade ett speciellt förbund.

Vi var sammankopplade med ett osynligt band.

Jag vet att han stod nära min syster eftersom det bara skiljer två år de emellan.

De växte upp tillsammans och hade varandra långt innan jag ens kom till världen.

Men jag och brorsan var lika på något sätt.

Vi förstod varandra. 

När jag växte upp och han inte längre kunde tyna mig, som brorsor gör, så fick vi en djup förståelse för varandra. Han tyckte nog ibland att jag levde ett gulligt rosa liv med spetsgardiner, för det sa han, men han var nog lite avundsjuk också. 

Jag vet att han gillade Jonny och han var glad att jag levde ett vanligt liv tillsammans med honom.

För brorsan visste att jag lika gärna kunde ha valt att gå bakom honom, i hans fotspår.

Jag var/är stolt över min bror.

Trots att han levde det liv han levde så har jag aldrig skämts över att säga att jag är lillasyster till Lasse Munther. Det sa jag och det säger jag fortfarande med stolthet.

I dag är det sex år sedan han gick bort ( tack syster för att du påminde mig).

Jag hade väl gissat att det var vi som skulle begrava honom och inte tvärtom. Men att det skulle ske så tidigt och på det sättet hade väl ingen av oss, ens i vår vildaste fantasi, kunnat tänka oss.

Jag har fortfarande kvar allt som skrevs i tidningarna. Jag brukar läsa det ibland men det känns inte som om det är min bror det handlar om. 

Min vän Anna berättade för mig för ett par veckor sedan om när Jonny fyllde 30 år och vi hade en kareoketävling och Lasse kom in och bara sjöng skiten av alla andra. Det är sådana minnen jag vill ha, det är det jag vill minnas.

Jag hoppas att du sitter i din himmel Lasse med din musikstudio och gör precis så bra musik som jag vet att du skulle kunna ha gjort om du hade fått det rätta stödet, om någon hade förstått att du var en konstnärssjäl. Vissa låtar får mig så att tänka på dig.

Här är en.

Hur mår jag?

-Jag känner mig bättre, sa jag till Calle i går kväll.
-I morgon kommer du att börja hosta, svarade han mig då å tror du inte på f...n att han hade rätt.
Jag hostar i dag, det lilla jag kan för min rygg säger stopp och belägg när jag försöker hosta.
Jag har ju ont i ryggen varje morgon ca en timme efter att jag vaknat.
Jag tror att det är min Tempurkudde som gör att jag får så jäkla ont i ryggen varje natt.
Ja ja men nu hostar jag i alla fall, precis som sonen förutspådde. Han låg ju förra veckan i den här förkylningen så han visste väl vad som skulle komma.
I dag måste jag åka och handla även om jag inte mår bra för nu dammar det när jag öppnar kylskåpet.
Ludde handlade lite på cykeln i går men det går inte att ta hem toapapper, mjölk, flingor mm mm på pakethållaren så jag masar mig ut i eftermiddag.
Så kommer vi till den eviga frågan när man är hemma och är sjuk: Tror jag att jag kommer att kunna jobba i morgon? Att försöka veta det nästan ett dygn innan är ju jättesvårt.
Men samtidigt så behöver kollegor veta det så fort som möjligt för att kunna boka en vikarie....*suck*....jag vänta med att bestämma mig till efter lunch i alla fall. Klockan sju på morgonen är det nästan omöjligt att veta hur jag mår.
Jag får försöka ta en promenad runt kvarteret i dag, då brukar man kunna känna hur man mår, när man rör lite på sig.
Annars blir det väl en stillsam dag i soffan igen. Jag har kollat på hela säsongen av Triny och Susanha stylar om Sverige. Jag lipar varje gång när de nystylade tanterna kollar sig i spegeln för första gången.
Men först kaffe och surf.
God Morgon!

Till jonny

Hej älskling.
Jag saknar dig när du är borta.
Jag vet att jag klarar mig bra utan dig det är inte det som är det jobbiga. Jag är en stark tjej som skulle ha ett fullgott liv utan man men saken är den att jag vill inte det. Jag vill vara gift med dig och jag vill leva mitt liv med dig.
Precis just du får mig att vara den människa som jag vill vara.
Du har lärt mig att jag är precis lika bra som alla andra. Du har sagt till mig i tjugofem år nu att jag är smart, vacker och underbar.
Vilken kvinna får höra det av sin man precis varenda dag?
När jag faller så tar du emot mig. När jag tvivlar säger du åt mig att jag kan.
När den ena vardagen löser av den andra så ser man inte vad man har precis framför näsan.
Det är när du är borta så här många dagar som jag förstår hur dåligt jag funkar utan dig.
Jag har svårt att ta mig för saker och framför allt så har jag skittråkigt. När du är borta så inser jag hur mycket vi pratar och skrattar tillsammans. Nu är det tyst i huset. Killarna sitter på sina rum och jag ligger i soffan och zappar mellan kanalerna.
Herregud vilket gullegulldravel att skriva på sin blogg, kanske någon tycker. Men det struntar jag i för jag vill bara att du skall veta att du betyder allt för mig och jag skulle inte vara något utan dig.
Nu hoppas jag att treochetthalvt dygn går fort för jag vill det.
Inget blir ju bättre av att jag sitter här hemma och ser sekunderna masa sig fram oändligt lååååångsamt för att jag inte kan gå till arbetet.
Jag hoppas att jag blir frisk snart så att jag har något vettigt att göra på dagarna.
Snart är det lördag och snart är du hemma igen.
Jag älskar dig!

Opal Medium Askblond

Orkar man inte göra något annat när man är sjuk så kan man ju alltid färga sitt hår.
Eftersom jag hade utväxten "from hell" så var det verkligen dags att göra något åt den.
(Sonen trodde att jag hade en böld i huvudet när jag snackade om en utväxt).
Men nu är "den borta och jag är ganska nöjd. Trodde dock att jag skulle bli ljusare än så här men det känns ok i alla fall.
Vad tycker du?

Shit vilket läskigt leende. Ser ut som jag är besatt :)
I´m comming to get you....

Jag vill inte vara sjuk

Jag får ångest av att ligga här som en padda.
Jag får dåligt samvete för att jag inte gör någon nytta utan ligger i soffan och glor på Play-kanalerna hela dagen.
Jag vill vara frisk, åka på IKEA och köpa gardiner, handla, fixa adventsfint.
Jag får ångest av det här.
I dag mår jag ännu sämre än i går.
Men jag verkar inte ha någon feber i dag dock. Skönt.
Minus i dag :) för första gången på länge.
När jag blir frisk så måste jag börja röra på mig.
Hur svårt kan det vara att ta sig ut på en kvällspromenad då?
Jag vill gå ner några kilo till innan jul så att jag känner mig peppad att inte trycka i mig en Aladinask om dagen.
Äta gott och bara vara liiiiite onyttig i jul är mitt mål.
Ååååå....jul.....nu får jag prestationsångest igen. Vad är det med mig i år? Jag hinner ju ingenting.
Jag måste orka fixa lite i helgen så att jag känner att jag är på G.
Kanske handla ett par julklappar och baka en liten kaka eller två. Det behövs så lite för att jag skall känna att jag är med på jultåget.....Tuuut! Tuuuut!
Jag är sjuk och här sitter jag kvart i sju på morgonen och har ångest över att jag inte gör någonting. Vad är det för fel på mig?

Säg åt mig att jag skall gå och lägga mig igen och att jag kommer hinna det jag ska/vill.
Säg åt mig att det kommer bli en bra jul även om jag inte hinner/orkar göra en Ernst-jul.

Julstress

På söndag är det första advent.
För första gången å flera år så kom julen som en liten överraskning.
Jag har inte köpt en enda julklapp ännu och inte har jag bakat en endaste liten kaka.
Jag som brukar vara halvfärdig vid det här laget.
Jaja, det är knappast någon fara på taket men lite stressad blir jag ju nu när jag är sjuk och att vi skall åka till Irland nästa helg.
Jag får göra upp en att-göra-lista så att jag hinner det jag ska till jul.
Samtidigt så vill jag inte känna mig stressad för då blir det inte roligt och jag vill att det skall vara roligt med julen.
Jag bakar det jag hinner, resten får jag köpa. Jag kan köpa julklappar på Irland också.
Inte stressa nu Maggan.

Astma

Ja, jag har astma för första gången på....länge.
I natt vaknade jag av att någon satt på min bröstkorg.
Jag hostar och nyser och försöker andas.
Det är jobbigt med astma. Alla ni föräldrar till astmatiska barn, ta hand om ert barns astma för det här är ingen lek. Att inte kunna andas ordentligt är riktigt läskigt.
Medicinera ordentligt och gör som läkarna säger. Jag är 46 år och har 75% lungkapacitet på båda lungorna det liiiite. Men jag lider inte så mycket av det eftersom jag inte kommer ihåg hur det var att kunna andas ordentligt. Det är när jag blir förkyld som jag blir påmind om hur lite luft jag kan andas in.
I dag blir det en stillsam dag framför tv:n.
Ludde skal få hämta upp adventssakerna från källaren ikväll, så om jag känner mig piggare i morgon kanske jag kan få upp stakarna i köksfönstret.
Det är ju ingen brådska. Jag har ju hela veckan på mig. Vore ju sjysst om det ar klart innan Jonny kommer hem på lördag.
Nu ska jag käka gröt och kolla på film.

Fiiiin va?

Sjuk

Jag mår inte bra idag.
Ont i huvudet, ont i halsen, nyser och hostar.
Tror att jag har lite feber också.
Jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu. Jag har utvecklingssamtal till veckan plus allt som jag skall fixa här hemma.
Hur kan jag gå och bli sjuk nu.
Hoppas att jag känner mig bättre i morgon.
Nu sitter jag framför tv:n och kollar på reprisen av "Så mycket bättre", käkar rostat bröd och dricker kaffe.
Söndagsmys när man inte känner sig pigg.
Har lovat att skjutsa Nils till tåget klockan fyra men det skall jag väl orka.
Jag HATAR att vara sjuk........*suck*